Det enda jag är lite missnöjd över med sheltien är temperamentet hos vissa individer. Det finns en del shelties som är nervösa, skälliga och har svårt att anpassa sig till nya situationer. Detta skulle kunna minskas genom att införa ett krav på MH-test på avelshundarna innan de paras.

#1: Får hålla med Starfall. Tyvärr en del sheltieindivider som inte har så roligt temprament. Nervösa, miljökänsliga och ljudkänsliga. Ingen rolig kombination.

Dock vågar jag även tro att det ligger en stor del okunskap också i grund och botten för detta problem. Nu pratar jag inte om alla individer. Men jag tror att många shelties som idag är "rädda" har fått dålig eller oturlig socialträning som valpar. Att informera valpköpare om vikten av socialträning, hur man socialtränar, och hur ofta. Så tror jag att man kan förebygga, eller iallafall minska, dessa beteenden. Förhoppningsvis lägger då ägarna ner all den tid som faktiskt behövs då också. För det behövs verkligen TID.

Jag är verkligen FÖR MH-test på avelsdjur. Fast jag vågar tro att det inte är en hel lösning på ett problem. Må hända att en del hundar (vilket är en vinst i sig såklart!) får bättre "grundtemprament". (dvs. förhoppningsvis enklare för valpköpare med socialträning) För det är för j-vligt om uppfödare skulle avla på nervösa individer. Likväl som om man skulle avla på en hund med annan mycket bristvärdig "status".

Men om valpköparen inte socialtränar tillräckligt kan valpen ändå utveckla detta temprament. Hur bra än föräldradjur och uppfödare varit.  Därför tror jag att fakta + test av något slag, vilket visar mentaliteten på hunden. Är en lösning. 

Något annat jag personligen anser är även att det är väldigt väldigt SYND att inte fler kollar höfterna/lederna på sina shelties. Liten instickare bara, som egentligen inte har något med denna tråd att göra. (A)

#2 Jag tycker absolut att höfterna kan få räknas in här! Jag ser i senaste sheltietidningen att valphänvisning efter ej fria hundar inte kommer att ges, att det ska uppmuntras med att få bättre koll på höfterna MEN att det inte kommer bli något krav att hundarna ska röntgas. Hundar med slipped tendon ska heller inte gå i avel, men där vet jag inte riktigt hur de ska kolla upp det. Så vitt jag vet förs det inget register på slipped tendon-hundar.

I övrigt håller jag med både #1 o #2. Det är fruktansvärt tråkigt att träffa rädda shelties, speciellt när det är en ras med stor potential! MH tror jag kan vara en liten bit på vägen (mest för att man får en stor bild över hur rasen som helhet ser ut), men i övrigt… Frågan är om en uppfödare som har en kanonhund exteriört sätt, men som är fruktansvärt ljudberörd tar den ur avel..?

Jag tror också att det kan bli hårdare i utställningsringen. En hund som skyggar så pass att domaren enbart kan titta på den om den står på bordet ska inte kunna prisbelönas. Orsaken varför jag nämnner utställning är ju för att största delen av alla sheltieuppfödare håller på med utställning.

Jag håller med i stort med tidigare inlägg.

Den nya revideringen av RAS finns som sagt med i senaste Sheltiebladet och är väldigt intressant. Jag läser där att klubben anser att man inte skall avla på ED- eller patellaluxations belastade individer, och att man inte ger hänvisning till valpar efter sådana föräldrar och inte heller HD-belastade såsom #3 skriver, men att man inte ser det som helt fel att avla på HD C i vissa fall. Jag förstår texten som att ED anses allvarligare än HD ur avelssynpunkt och jag kan därför undra varför det är så mycket fokus på HD-röntgen men ej ED-röntgen. Om jag förstod statistik från Agria så var det vanligare att Shelties fick veterinärvårdsersättning pga ED än HD.

Också lite OT kanske.

Mest missnöjd är jag väl nog över Turbos överdrivet starka vallningsinstinkt när det kommer till bilar. Har ingen aning om vad jag skulle hitta på för att få bukt med det, köpa några får kanske ;)

# Lite får låter bra!

Här i Stockholm finns kurser i "bollvallning" där hunden "vallar" (puttar) bollen in i mål. Lättare än får …  Kanske det finns en sådan kurs där du bor med Turbo. Jag ska prova detta i vår med Lucas.

Det jag är missnöjd med så kan man väl inte direkt skylla på rasen utan det är nog mera en del uppfödare som bör titta sig i spegeln, just med dessa hälsoproblem som framkommit på sheltien…

#8 Men det är jätteintressant Ressu, skriv gärna vad du tänker på.

#9 Främst tänker jag på höftfelen (åtminstone i Finland så är det inte många uppfödare som röntga sin hundar tidigare) så även dessa problem med CRD och inåtväxta ögonfransar då två sjuka släkten blivit parade med varandra.

Jag skulle gärna se att alla uppfödare följer rasföreningarnas rekommendationer, men hos oss är det inte många som gör det…

Jag håller med tidigare inlägg om att man borde arbeta mer aktivt med sheltiens temperament och även ad + hd.

Jag skulle även vilja att man ser över sheltiens öron - det här låter kanske knäppt men - så vitt jag förstått det är det mycket vanligt att man måste korrigera sin shelties öron så att de tippar "rätt" och inte blir stående öron alternativt för tunga öron. Om det nu är så många som måste korrigeras, som jag förstår det, för att få "rätt" utseende så borde det heta i rasstandarden att tippöronen är att föredra men att andra sätt att bära dem e okej. Det borde ses över iaf…

#7 Låter intressant :)

#11 Jag tror nog att du har rätt gällande att fler öron korrigeras på något sätt än inte alls i Sheltievärlden.