Nu riktar jag några frågor till dig. Vad vill du ha i en agilityhund? (Hur ser din dröm ut?) Hur vill du att hunden skall vara om ni ex. tävlar inne på banan? Och har du några mål/drömmar? (ex. vill ni satsa på att debutera och tävla, eller högre så som SM)

En bra agilityhund för mig, är en en hund som är stabil och klarar olika krävande miljöer. Som har stor kamplust men samtidigt även kan välja att ta godis också vid träning. En hund med en stor portion "will to please". Kroppsbyggnadsmässigt inte för grov utan åt det nättare hållet. Inte för mycket päls (min personliga åsikt här, pratar enbart om min drömvovve nu. Har inget med resultat el liknande nu)

Min första sheltie jag skaffade hade jag inte gjort någon speciell "research" innan på föräldradjuren. Jag visste att jag ville ha en sheltie för sällskap o agility främst. Det blev bra i vilket fall som helst, riktig tur där att jag fick en sådan följsam och lätt sheltie som första agilityhund, som sprang på i bra tempo och lärde sig kanonsnabbt. Men någon racer kommer hon aldrig att bli, även om hon har gjort flertalet toppplaceringar och tävlar i klass 3.

 När jag sedan skulle skaffa Viggo ville jag ha något mer. Jag sökte den ultimata arbetssheltien, som orkade mer, sobel, som helst skulle gå i smallklassen som vuxen. (detta är ju himla svårt att veta storleken på shelties om man utgår från valpar) Mycket krav *som såklart jag enbart hade som utgångspunkt*, men man skall trotts allt leva ihop med en hund under lång tid. Då spelar inte tiden före någon större roll om man med större säkerhet får det man önskar. Jag tittade noga igenom stamtavlan för valparna för att se HD/AD statistik eller andra anmärkelser. Jag kollade även igenom föräldradjurens tidigare avkommor.

Sedan gick jag vidare och tittade rent objektivt på föräldradjuren. Pappan kunde jag inte så hemskt mycket om, hade sett honom på utställningar. Och gillade honom skarpt! Likaså har hans tidigare avkommor fallit mig i smaken. Mamman var en lite räcersheltie, stabil och trevlig. En tik med skinn på nosen.

-------------------------------------------------------------------

När jag valde valp valde jag efter magkänslan till stor del. Jag tittade hur valparna uppförde sig och hur de reagerade på saker och ting. Viggo föll jag pladask för. Han var nog den fulaste av valparna, hälften så stor, rätt så tunn, svansen rätt upp i vädret, bar runt på saker, och kaxig som satan redan på den tiden. Men samtidigt stabil och social. Han kunde somna med lätthet, och var först fram att hälsa på oss.

Viggo har alltid varit väldigt självständig och jag har många gånger slitit mitt hår över denna hund. Ibland säger jag att han inte är som en sheltie, han är som något helt annat. Typ en mix mellan terrier och BC. Men nog fick jag min räcersheltie i smallklassen, och visst uppfyllde han mina önskemål… Han blev allt + lite till.

----------------------------------------------------------

I många fall så säger jag att man får den hund man förtjänar. Lägger du ned en stor del miljöträning på valpen är ex. oddsen större att du får en hund som är stabilare och har enklare för miljöer. Oavsett linjer tror jag att en bra hundtränare, som lägger ned mycket arbete redan då valpen är liten. (nu snackar jag inte hundträning, utan snarare miljöträningar, socialisering, lekar et.c. som formar valpen) kan få en riktigt bra agilityhund. Viggo kommer från rena utställningslinjer, och inte har det spelat någon roll så sätt. Det finns inte många sheltieuppfödare i Sverige som avlar främst efter arbetsmeriter.

Filmen nedan är på Ronja. Inte världens racersheltie i medium, men inte långsam. Väldigt följsam och har blivit väldig säker. (självklart med träning. Men hon har varit sjukt mycket enklare än Viggo)

Oj vilken roman min föregående inlägg blev. (A) Här är ett lopp av Viggo. Iof. disk, men fort går det.

Tack för ditt svar! :) Haha ja det var verkligen skillnad på farten. ;) Jag får nog ta och fundera lite på vad jag verkligen vill ha för hund. Tränar och tävlar just nu i bla lydnad och rallylydnad men inte agility. Har tränat några gånger och tycker att det är SÅ kul, men kan inte träna ordentligt med min nuvarande hund. Därför letar jag nu efter en liten agilitysheltie, men vill ju ändå att den nya hunden ska passa in i flocken. Eftersom min nuvarande hund har och är väldigt stressig vid träning och har haft svårt att koncentrera sig (väldigt dålig av och på knapp) så vore drömmen att få en lite mer balanserad hund, men som ändå kan vara lite galen haha. Vet inte hur jag ska förklara det. Men det kanske inte går ihop helt enkelt.. att ha en hund med bra av och på knapp men ändå lite galen (träningsgalen) och snabb? Eller det är klart att det finns sådana hundar, men man ska nog ha lite tur för att hitta en kanske? Sedan har jag ju som sagt aldrig startat i agility så det kanske är bättre att jag får en lite lättare hund. å andra sidan gillar jag utmaningar. :) Det är just det jag tycker är svårt med sheltie, att även om föräldrarna bara är utställningsmeriterade så kan man få en bra agilityhund. Hur ska man då veta hur hundarna är utan att åka och hälsa på varje uppfödare och hundar man är intresserade av (har ingen bil). :P Hos andra raser är det ju mer uppdelat, antingen jobbande hundar eller mot mer sällskapshållet. fast det är ju det som är så bra med sheltie också.. nu lät det som att jag tycker att det är negativt. Vill inte heller ha en grov sheltie utan ganska liten med gärna lite mindre päls. Då kanske det bara är bra om de har utställningslinjer.. de är väl oftast lite mindre? Fast med mer päls då å andra sidan. :P Krångligt det här.

Allt handlar om träning, träning och åter träning. Självklart är shelties olika och därför olika förutsättningar. Med rätt attityd och målbild hos dig kan du ta dig till eliten med inprincip vilken sheltie som helst.

Min första sheltie och min nuvarande, har en otroligt bra avknapp, liiite för bra. Hon sover i vilken miljö som helst och hon hänger med på allt. Däremot har hon inte

mycket till övers när det gäller andra hundar och människor,

där är hon något reserverad. Anledningen till det? Mig och min träning. Jag la ner mer tid på miljöträning än socialisering och sedan tycker jag det är skönt med en hund som inte älskar allt och alla, så jag "valde bort" socialiseringen helt enkelt.

Nog om min hund.. Hon är ifrån en väldigt liten kennel utan några agilitymeriter innan, och som Ronja06 säger så finns det inte så många uppfödare som

"bara" riktar in sig på agility. Det viktigaste är att hunden passar Dig, gör den inte det så spelar det ingen roll att den är den snabbaste sheltien som

någonsin skådats, för den kan inte komma upp i eliten utan Dig.

Vad är dina ambitioner? Alla shelties gillar att arbeta, från rena utställningslinjer gör ingenting, så länge föräldrarna tilltalar dig och att det är din typ av hund. Ronja hade ingen hög fart från början, i klass 1 gjorde vi "endast" en klassvinst, efter att ha passerat tvåan och numera är uppe i trean på så kort tid (hon är tre år och min första hund) så visar det att Hon passade Mig. Efter mycket träning är hon numera

med och slåss i toppen i klass 3.

Får nog gå på magkänsla helt enkelt tror jag. :) Vad som känns som "rätt hund" för just mig och rätt uppfödare så klart. Har nog blivit lite kräsen efter min första hund. Där letade jag nämligen också länge på rätt valp från rätt uppfödare.. trodde att jag hittade det och så blev det ändå lite fel. Men så är det ju, man vet ju aldrig hur det blir. Visade sig att det var mer jag som var träningssugen än vad han var. Men vi har kämpat på och tävlar en del, känner bara att jag skulle vilja ha en lite "lättare hund" på så sätt att den verkligen vill jobba och njuter av det.. det upplever jag ju sällan med min nuvarande. Men jag kanske inte behöver oroa mig med sheltien. :) Dessutom har han varit väldigt sjuk (HD, ärftlig epilepsi och magomvridning) fast föräldrarna och den nära släkten var helt kärnfriska. Men som sagt så kan man ju alrig veta när man köper valp. Har ju istället världens underbaraste och gladaste familjemedlem som följer med överallt och älskar alla.