Just det… en fråga till.

Många uppfödare verkar inte röntga höfterna på sina hundar. Ska man kräva det? Hur viktigt är det? Hur gammal måste valpen vara för att man ska kunna röntga deras höfter? Kan man röntga valpen innan definitivt köp? Bör man göra det?

Det blev klart mer än en fråga… men alla var på samma tema i alla fall :)

Du kan inte röntga valpen före köp, utan hunden måste vara minst ett år före röntgen. Att föräldrarna är friröntgade (dvs inte har några höftproblem) är inte en garanti på att valparna också blir fria, men det visar iallafall att uppfödaren förhoppningvis är mån om att få fram valpar utan höftproblem.

Något som dock är superviktigt är mentaliteten. Köp inte valp efter blyga, skygga, ljudberörda hundar! Dock är det ytterst få sheltieuppfödare som mentalbeskriver sina hundar så det ni kan göra är att försöka träffa hundarna på fler ställen än i hemmet och att träffa avkommor och kanske några syskon till hundarna.

Du kan inte kräva att uppfödaren ska röntga sina hundar, däremot kan du göra valet att köpa valp efter röntgade föräldrar. Jag skulle också titta efter om ev syskon är röntgade, om avkommor är röntgade och hur höftledsstatusen ser ut överlag i stamtavlan. Det är dock inget krav från rasklubben att avelsdjuren ska röntgas.

Du kan bli medlem i avelsdata (finns på SKK och är en gratistjänst) där du kan kolla upp eventuella hundar.

Tack så mycket för svaret.

Jag ska absolut kolla avelsdata, men det jag sett är att många hundar (från aktuella kennlar) inte är röntgade. Däremot verkar det verkligen vara seriösa kennlar som älskar sina hundar, så jag har så svårt att tro något ont om dem…

För övrigt: Sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuukt söt hund du har. Vi har goda odds att få guldsobel… jag bara hoppas att mentaliteten verkar bra och att föräldrarna är sunda. JAG VILL HA EN SÅ SÖT HUND!

Som sagt, rasklubben har inget krav på röntgen och därför röntgas inte avelsdjuren i många kennlar. Varför vet jag inte, eftersom det trots allt förekommer en del ledfel.

Tack! Pixie har ju dock ovanligt mycket bläs, så hon hör till ovanligheterna :) Däremot är ju soblarna väldigt fina även om de är mer "standard" :)

Håller med #4

Finns inget krav på röntgen, lite konstigt, eller mh test. Hittade en kennel jag var intresserad av att skaffa en hund från i framtiden om mh och röntgen. Hon mh testade inte sina då hon tyckte att en mh bana är för tuff för en sheltie, och så vitt jag förstod röntgade hon inte sina heller… Mentalitet kan man ju få en uppfattning om när man träffar dem, men man kan aldrig veta ledstatus utan röntgen!

Min hunds pappa e röntgad, fri, men mamman är inte röntgad. Själv tänkte jag röntga min här framöver för egen säker- och visshet eftersom jag vill hålla på med agility etc.

Jag en har lite annan uppfattning om mental tester. Då det har en stor del hundar som "faller" i den men fungerar helt perfekt i det sociala livet. Samt hundar som klarat denna test perfekt för att sedan inte klara av det sociala livet som finns utanför tester. Då jag pysslat med brukshundar i många år, har jag sett hundar som ej klarar vissa tester för att klara andra perfekt. Även en av mina klarade inte en som "enkel" test som en mentalbeskrivning. För att senare klara en korning helt galant med höga poäng.

Det absolut viktigste är tycker jag att se hunden i helheten både i hem och utanför. Tester är bra, men det säger inte allt om hunden i det sociala livet, och det är väl det vi vill ha en hund som är toppen att leva med socialt.

#6 Instämmer helt och fullt. Visst, Mh kan vara ett verktyg, men jag tycker att många använder det fel och tittar på enstaka individ och dömer ut en individ för just ett MH. Det är ett bättre verktyg om man ser till en större mängd avkommor, eller hela kullar, om det förekommer någon viss trend.

Visst ska man inte döma ut en hund pga en mentalbeskrivning… e ju lite som en utställning beroende på "dagsformen". Håller med #6 och 7 att man får kolla på mamma/pappa hur de är som individer och gärna även andra avkommor hur dessa är mentalt.

Prov i all ära, men som #7 skriver så ska man trivas med hunden i vardagen och inte bara till prov ("toppen att leva med socialt"). Men jag tror inte heller att det enbart beror på gener (mamma/pappan) utan även på miljö(träning)…

Jag skulle lätt döma ut en hund som hade fått en femma på skottet, en sådan hund hör inte hemma i aveln i min värld.

Nu var det inte riktigtt det vi talde om, hundar i aveln utan valpar och dess föräldrars meriter. Men vi kan ta ett exempel. Min Karizma är skotträdd inte berörd utan rädd. Hon har en fd avelstik, och har fått ett gäng valpar och jag har träffat en stor del av dom. Dessa valpar uppvisar en perfekt mentalitet och ingen skotträddsla alla enl deras ägare. Hundarna fungerar perfekt i sitt sociala liv med allt vad det innebär.

Men en visst ska man och även kan ta in en del av vad en test visar, men enl mig bara som en riktilinje, men slår inte ut hunden helt.

Men det är väl det vi pratar om? Ni pratar ju om MH och avelsdjur? Jag tycker inte att en hund som har tex en femma på skottet (flyr från platsen) ska gå i avel. Rädslor är något som väldigt lätt "ärvs" vidare till valparna och då får man göra ett valp som uppfödare. Kassera en hund eller chansa o hoppas att man inte avlar fram rädda valpar. Personligen hoppas jag att man hellre kasserar en hund för mycket än att chansa, men så är ju inte fallet alltid. En rädd hund hör inte hemma i aveln, iallafall inte enligt min åsikt.

Enligt SKKs grundregler:

"2:3 att till avel endast använda hundar som

inte har allvarlig sjukdom/funktionshinder

och som har ett gott och för rasen

typiskt temperament. Hund som uppvisar

beteendestörning i form av överdrivna

rädslereaktioner eller aggressivt beteende i

oprovocerade eller för hunden vardagliga

situationer ska inte användas i avel."

Talar och talar. Det var väl som TS började med att se efter meriter på sin valp, och om man ska köpa eller inte. Hur meriter på föräldrar djuren är. Inte aveln uatn köp av valp.

Visst lägg in grundregler, jag kan dom ganska väl. Har varit aktiv och haft mitt kennalnamn i över 20 år. Men att kalla det detta en betendestörning/funktionshinder, ja rätt på ett sätt. Men jag anser att detta är en del av det hela pusslet som ska byggas ihop för att få fram en bra avelshund. Samt att skotträdd kan ha råkat ut för en allvarlig händelse som sitter kvar. Vilket kan hända i form av många olika ting, det kan även vara så att en hund flyr vid kontkat av en stor hund, finns många hundar som är rädda för stora hundar. Det kan vara åka tunnelbana sett många hundar som rasar under färden, men en perfekt hund för övrigt. Jag ser att man måste till till hela individen och även veta vad som ligger bakom ett agerande innan man dömer ut hunden.

Okej, om jag uttrycker det så här då: Jag skulle aldrig köpa valp eller rekommendera någon att köpa en valp efter en hund som har tex en femma på skottet.

Ja, du kan säkert grundreglerna i din roll som uppfödare. Men det finns andra i tråden som läser också och som kanske inte har lika stor koll på de regler som SKK ställer på alla sina medlemmar.

Det är klart att hundavel inte handlar om att stirra sig blind på en och samma sak, men jag står för att jag tycker att rädda hundar INTE hör hemma i aveln. Men vi tycker ju alla olika. Kan man stå för sin avel och för de djur man avlar på så go for it liksom.

Aveln är ju liksom grunden för köp av valp, det är ju uppfödarna som producerar fram valpar som vi köper. Är vi villiga att köpa valpar efter rädda (eller inte hälsokollade) föräldrar så kommer det att finnas tillgängligt. Vi som valpköpare styr ju också till viss del aveln, vad är vi villiga att köpa? Som valpköpare ska vi inte stirra oss blinda på den där söta, ulliga valpen som tultar runt med tindrande ögon utan just titta på vad som har producerat valpen.

Det är ju just det jag menar. titta på vad som producerat valpen. Se till helheten och hur hundarna som är föräldrar är och fungerar.  Men efter som du inte gillar utställning så undrar jag hur du ser på den meriten på föräldrardjuren?

#14 Varken bu eller bä skulle jag säga när det gäller sheltien. Jag letar inte medvetet efter föräldrar med SUCH och jag skulle inte välja bort en valp efter utställningsmeriterade föräldrar såvida den passade min i övrigt.

Kan man verkligen "kassera" en hund som har femma på skottet? Bör man inte titta på varför hunden har femma först? En av mina har t.ex femma då jag själv avstod skottet. Min tik var inte skottberörd innan min granne sköt en raket rakt över henne huvud. Hon reagerade då med att bli fly förbannad på själva ljudet. När vi då ett par månader senare gjorde MH var jag ändå inställd på att genomföra skottet på henne, då hon inte flyr vid skott utan vänder sig mot det och skäller och jag var beredd att få just den bedömningen på henne. Men när vi parkerade vid testplatsen så satt skytten och sköt precis bakom bilen (vilket vi inte visste) för hunden som då genomförde sitt prov. Jag hade ingen koll på hur min hund reagerade i sin bur i bagagen, och kände mig själv så nervös för detta så att jag avstod skottet. Det kändes inte som ett bra upplägg att jag gick och spände mig för det, vilket ju hunden helt klart känner av.

Vore det inte då korkat att avstå avel på min tik bara för att hon fick femma på skottet, då hon liksom sin far och farmor och farbror inte haft problem med skott förrän det blev en totalt felaktig situation? Det finns ju också hundar som är skottfasta på MH men senare utvecklar rädslor, men de talas det ju inte högt om eftersom MH't är så bra. I båda fallen behövs det att man inte litar på ett av utvärderingsverktygen.

Kan tillägga att valparna efter min tik inte brydde sig ett skvatt om att det smälldes hejvilt runt och på nyår. Det kunde de naturligtvis gjort, för vilket hund är egentligen helt oberörd i extrema situationer.

Att se det hela i nyanserar, dvs inte svart eller vitt, att se helheten och framförallt se till kombinationen man gör så att man inte dubblerar saker som man inte vill ha. Så försöker jag tänka.

Jag blir lite rädd att fokus på MH och vissa saker i MHt gör att man avstår att göra beskrivningen, just av rädsla för att få ett resultat som anses vara "kasserande". När egentligen MH't inte är till för att fria eller fälla.

Resultatet av aveln är ju alltid avkomman, oavsett föräldrarnas meriter. Två lydnadschampions ger inte givet en lydnadschampion, två på MHt skottberörda föräldrar ger inte givet skottberörda valpar osv. Man bör undersöka lite mer än bara ett testresultat innan man dömer.

/emma93

Jag glömde att skriva en sak. Just rörande vall- och vakthundar så finns det en vits med att de skall reagera på ljud, och det är därför inte helt givet att en etta på ett skott är det bästa för en vallhund. Att larma och varna för vissa ljud kan för vissa raser vara grundläggande och faktiskt något man avlat på. Det i sin tur kan ge annat än etta eller tvåa på skottet på MH (som ju är utformat för bruksraser) och då det talas mycket om att just etta eller tvåa är det som är "bäst" på skott så kan det vara mycket missvisande tycker jag. Jag vill inte ha en hund som flyr i panik och som låser sig i den känslan, utan en hund som reagerar och kontrollerar och som avreagerar. Den behöver inte vara helt oberörd för mig. Jag vill inte ha en hund som står still och ignorerar skott, för det är ju faktiskt rätt dumdristigt vid eventuell fara.

/emma93

Larma och varna är helt annat än att fly från platsen. En hund som tex springer mot skytten, ska inte få en femma utan brukar ges en trea.

Jag tycker helt klart att en sådan hund inte hör hemma i aveln. Men så är det ju, är man villig att chansa att få fram ljudberörda hundar eller hundar som har svårt att avreagera och istället bygger på sig rädslor (Finns ju hundar som är "förstörda" för livet om de en gång får ett kompostgaller på sig) så go for it. Jag skulle inte göra det och jag skulle heller aldrig rekommendera någon att köpa valp efter en hund med femma på skottet.

Jag ser inga problem med om raserna ligger olika på MH-skalan, men jag tycker att även en sällskapshund ska klara av att avreagera och av att höra skott.

Jag ser hellre en hund som inte avbryter aktivitet för att låsa sig på skottet, än en hund som flyr från aktivitet för att den hör ett skott. Men det är ju jag det. Jag pratar INTE om de hundar som snabbt kikar dit och sen är helt oberörda, utan om hundar som väljer att avbryta aktivitet och fly från platsen.

Finns det något underlag att skotträdda föräldrardjur nedärver det till sina valpar?  Jag har inte en så länge träffat på en hund som fått det av sina föräldrar.

Jag skulle snabbare välja bort en valp från en totalt osocialtik. Visar tiken en dålig mentalitet då jag träffar henne med valp så skulle jag klart kolla mer. Men en tik som uppvisar trygghet med sig själv och sättat att vara med sina valpar skulle göra mig en spekulat på valpen.

Personligen tycker jag att emma93 inläg var sakligt och bra att få ta del av,

Studier av MH och MT visar på att skottberördhet har högst arvbarhet, men rädslor överlag går lätt igenom generationerna.

Nu har jag väl aldrig någonsin sagt att det är enbart skottet som betyder något? Det är så klart en helhet det handlar om och rädslor av olika slag är inget att uppmuntra. Jag skulle inte stirra mig blind på hur hunden är inom hemmets fyra väggar, även om det så klart också är viktigt (en hund bör ju vara trygg hemma åtminstone).

Vi kan ta min förra hund som exempel. Extremt ljudberörd och där det visade sig att ett flertal andra hundar inom samma linje har olika former av rädslor. Så jo, det förekommer helt klart.

Men alltså, visst. Ni får hemskt gärna avla på precis vilka hundar ni känner för och jag har inga problem med om ni köper valpar efter hundar med femmor. JAG skulle dock inte göra det och jag skulle inte rekommendera någon att göra det heller. Har hunden inte genomgått skottet så skulle jag kika på den övriga beskrivningen och sen kika om hunden har tex SVCH (där skott ingår). Har hunden inte genomgått skottet, visar rädslor på alla moment och svårt att avreagera så njä…

Till och börja med så är jag helt på det klara att det avlas på hundar som är ena delen skottädd. Men det sägs inget om det. och ingen reagerar som valköpare heller då deras valp är en högt fungerande hund.

Du tar upp en hund du haft som hade vidare i släkten. Jag tar det motsatta och säger jag vet ockå flera hundar som varit skotträdda men inte gett det vidare till sina avkommer.  Dålig svag mentalitet ja. Då uppvisar tiken det även hos sina valpar som tar det med sig detta i livet. Även dålig uppväxt miljö.

Men denna tråd är för mig helt avklarad, då jag sagt mitt och vad jag tycker och tänker. Ältande är inget för mig alls, Vidare tog vi över tråden från TS så den blev något annat.

Min poäng var egentligen att det skrivs mycket på forum om MH och att man som nybörjare kanske tror att det är svart eller vitt i valet. Ofta skrivs det att endast 1:a eller 2:a är acceptabelt. Och att 5:a är katastrof. Men hur vet man det om ägaren inte genomfört skottet och krysset ändå sätts i ruta 5?

Du får gärna kalla det att jag avlar på skotträdd hund Chanku, men hela mitt inlägg handlade just om att jag inte gjort det. Att det står femma på på skott på hennes MH betyder att hon inte genomgick skottet pga de saker som stod ovan. Det är med andra ord inte svart eller vitt. Det var min poäng och mina tips för de som söker information om hur man skall hitta bra kennel.

/emma93

#22 Kommer man så långt att man kollar upp en hunds MH, så står det också om ägaren har avstått skottet. Är det fallet, så får man själv avgöra om man ska kolla om saken ytterligare eller om det är tillräckligt för att man ska backa undan. Jag tycker absolut att man ska kolla upp saken vidare, varför ägaren har avstått och hur MH:t i övrigt ser ut.

Har ägaren avstått skottet och MH:t i övrigt visar att hunden reagerar starkt och inte avreagerar (eller reagerar mer o mer ju längre beskrivningen går) så kan man tänka sig att ägaren har avstått för att hunden inte ska få en reaktion i skottet.

Men nåja, vi kan ju bara konstatera att vi har olika syn på saker och ting :)

Jag hoppas att ts inte blir avskräckt av den här diskussionen utan tar del av den och får se hur olika folk inom samma ras kan tycka o tänka. Min rekommendation står fortfarande kvar, har hunden genomgått MH och fått en femma på skottet, köp inte valp efter den. Har hunden inte gått igenom MH och är ljudrädd så köp inte valp efter den. Visar hunden på andra rädslor eller att den är otrygg, köp inte valp efter den.

Jag hoppas också att inte TS blir avskräckt. Men det finns ju egentligen ingen anledning till.

Mitt sista ord om MH i denna diskussion blir att det kräver stor kunskap för att dra korrekta slutsatser inför avel utefter ett MH. Speciellt om man inte alls vet om hunden varit mer eller mindre "tränad" inför testsituationen och på testplatsen, eller om hunden är totalt novis i situationen och miljön. Det är allt för många parametrar som spelar in för att jag skall kunna ta jätteallvarligt på ett MH i avelsurvalet. Kan ju tillägga (som jag skrivit många gånger förr) att jag tycker att det är jättebra att göra MH och att jag gör och har gjort det på mina hundar, och att jag är jättenyfiken på det BPH som nu kommer. Förhoppningsvis är det mer anpassat för vår ras.

/emma93

#24

Vad är BPH? Har inte hört talas om det förut…

# 25 Beteende- och personlighetsbeskrivning.

Mvh

#25 Går att läsa om BPH på SKKs hemsida. Finns lite förklaringar till varför de tagit bort en del moment (bland annat skottet) o liknande.

Oavsett om kenneln är stor eller liten kan person-en / -erna bakom kenneln vara (ursäkta ordet) skitstövlar.

Jag skulle rekommendera att du kollar runt och talar med olika kennlar sedan så skulle jag säga att gå på magkänslan!

Visst är det viktigt med hälsa, temperament och känd mentalstatus, men lika viktigt är det att valpen och uppfödaren känns rätt!

Jag har kollat dessa saker när jag själv har valt valp:

• Ögonen i flera generationer bakåt så att inga sjukdomar finns
• Röntgen (måste inte vara alla men iaf 60-80%) av de närmaste
• Föräldrarnas utställningsresultat (viktigt att det finns resultat med iaf en 1:a så jag vet att dessa är rastypiska)
• Hur uppfödaren bemöter mej och mina tankar
• Sedan är det ju ett plus för min del ju mera uppfödaren tränar / tävlar med sina hundar.

Ännu ang. MH så skulle jag säga att man borde få en hel kull beskriven för att kunna säga vad som är genetiskt och vad som kommer av uppfostran. ALLA rädslor och fel är nödvändigtvist INTE ärtfliga utan kan ha kommit i uppväxten eller via uppfostran!

#28 - tackar. Tråden hade kanske spårat ut lite från det jag tänkt.

De kennlar jag pratar med Shelfield och Hazel House har jag grymt bra magkänsla från, men ingen verkar röntga alls (enligt kennelklubbens avelsdata). Inga MH heller (huruvida det nu är bra eller dåligt (se #5-26 :) ). Men de ska verkligen ha plus för bemötande.

Är det någon som vet något om just dessa kennlar? Jag vill väldigt gärna skaffa hund från någon av dem så berätta helst bra saker :) (ett skämt - är det något dåligt är det förstås det jag vill veta)

#29 Jag kan bara tala gott om kennel Hazelhouse. Okey visst har jag ett band till just denna kennel. Då jag känt innehaveren i över 25 år och hon är gudmor til min dotter. Men samtidigt så känner jag henne väl och gott. För mig är den en kennel som verkligen månar om sina hundar och sina valköpare. Ingen hund andvänds  i avel om den inte anses som ett bra avelsmaterial. Vilket är A och O i aveln.

Som valköpare kan man känna sig trygg i support och hjälp dag som natt. Så jag kan enbart säga gott  om denna kennel då jag vet hur mån seriös hon är och framför allt om sina hundar.

Mvh

Nibe! Jag vill börja med att be om ursäkt för den struliga tråden. Detta är inte någon som vi i admin ska pyssla med i trådar på sajten, utan har vi olika ménigar om saker och ting så ska detta skötas i våran admin grupp.

Hoppas ni finner en valp och blir riktigt nöjda.

Mvh medde /Sajtvärd

#29 Tyvärr kan jag inte säga att jag vet desstu mera om nån av kennlarna, Hazelhouse har jag träffat på härinne och att hon har varit väldigt trevlig.

Det du kan göra ännu om du är orolig för röntgen så diskutera med uppfödarna om de har någon orsak till varför de inte har röntgat (vissa kan vara rädda att söva osv). Och så kan man ju kolla in om nån avkomma från kenneln är röntgad och isåfall få lite kännedom om  HD-statusen.

Jag önskar dig ett JÄTTEstort lycka till i jakten på er valp! =)