Jag har ingen direkt erfarenhet av katt och hund, men om du ser till att katten kan ta sig undan valpen så kanske det går lite lättare.

Det är väldigt svårt att säga hur du kommer att lyckas med valpen bara genom ett inlägg på ett forum. Visst påverkar ägaren valpen, men den har också en grundmentalitet.

Jag funderade också mycket på det, men det visade sig att min uppfödare hade en katt och alla valparna hade minst sagt respekt för henne. Uppfödaren berättade att alla 8 valparna hade suttit runt omkring henne i en ring, katten hade bara kollat bak på några av valparna och dom hade kastat sig bakåt.

Så här var det egentligen inga större problem. Atlas var mycket försiktig mot Murre och sen att det visade sig att Murre är världens snällaste mot hundar gjorde ju inte saken sämre. Har Atlas blivit för pågången har katten sagt ifrån och det har funkar jätte bra.

Kan tänka mig att det kan vara bra att sätta ett galler mellan om katten inte har några som helst upplevelser utav hundar. Vi har haft hundar här tidigare så det var inte helt okänt för honom.

Lycka till och hoppas att det kommer gå bra med båda två när valpen kommer! :)

Tack så mycket för tips! :)

Men hur ska jag göra när de ses första gången? Snurre (katten är utekatt) ska väl vara hemma, men ska jag hålla i någon av dem när de ses första gången? :S han borde väl märka att det är en "bebis" också för att när min lilla syster var liten gick han på tå runt henne och hon fick dra honom i svansen (inte för att jag tillät det(!!!)) men om jag ens rör den så mjauar han irriterat åt mig.. så han kanske känner skillnad? Ska jag ha honom inne, under tiden de lär känna varandra eftersom han kanske annars inte kommer tillbaka när han går ut? Eller hur ska jag göra? :/

Har katter med Sess och Kajsa och det är inga som helst problem. Sheltisarna är ju inga "aggressiva" hundar och fungerar ju ihop med de flesta djur och andra hundar. Valpen kanske är van vid katt om du har tur? :) Huvudsaken är att katten kan ta sig iväg. T.ex. om du har 2 våningar så kan du dels stänga av pga att katten ska få sitt space, för den hoppar ju ändå över, och även för att det inte är så bra för valpen att springa upp och ner i trapp för mycket. Vi har vår kattmat högt placerad och grind till kattlåda om du har någon sådan. Allt går bara man vill och är villig till att ge det tid! :)

Lycka till!

Hoppas att det går bra!  Kan tyvärr inte ge några tips då våra hundar är uppväxta med katter och katterna uppväxta med hundar. :)

Jag har både katter och hundar. När jag skaffade Frankie som valp blev katterna minst sagt arga. Dock är mina katter till största delen utomhus så katterna behövde inte "stå ut med" Frankie hela tiden. En av katterna, Tossan, fostrade Frankie och han hade en väldig respekt för henne. Faktiskt kan man även säga att han är lite mer kattlik än de andra 2 hundarna. Lite svårt att förklara hur jag menar…

Jag tror det ska fungera bra mellan valpen och din katt. Se bara till att katten får utrymme och gärna ett rum dit bara katten kan gå för att få lite lugn och ro. Var även noga med att katten inte kommer "i andra hand", annars kan katten bli svartsjuk och avreagera sig på valpen.

Lycka till!

Mvh/caroline

Min hund växte upp med katt. Uppfödaren hade kattuppfödning också.
Sen hade jag själv katt, en perser. Dom vill ju lite vara i fred kanske, men jag såg till att Wilmer som valp då, inte var för på och det gick hur bra som helst.
Wilmer fick aldrig problem med katter generellt sett heller, eftersom det var vardagsmat för honom att leva med katt.

Det enda som skulle kunna uppstå är att katten tycker att valpen blir lite för på, för valpar blir ju så glada och lekfulla. Men det är så pass enkelt att styra upp.
Även vuxna shelties som plötsligt ska träffa eller leva med en katt, brukar inte ha några problem med katten. Shelte är rätt bra som ras också.

Jag har erfarenhet av båda delarna och är säker på att det kommer gå bra!
Hör ofta bra saker på nätet också då det gäller hund och katt.
Får du funderingar framöver så är det bara fråga igen, men det kommer SÄKERLIGEN gå bra detta! =)

Lycka till så länge =)

(inte läst dom andra svaren)

Jag hade katt innan jag skaffa jenna. och ja visse även att katten inte gillar andra djur. varken katter eller hundar. men de skulle inte få stoppa mej:p haha

Men jag såg til att katten kunde vara ifred att hon hade nånstans att hoppa upp. (i detta fall hennes kattträd) Sen var jenna väldigt på katten och när katten fräste såg jag till att hunden lärde sig att då ska man flytta på sig.  Katten låg för de mesta i sitt träd hela dagarna och var ute i lägenheten på nätterna.  Det tog ganska så lång tid innan katten vande sig vid hunden och de tog längre tid för hunden att lära sig att mab inte alltid behöver jaga katten så fort den är på golvet. Så ibland kan det ta tid men de ör de värt när man sen ser hur mysigt dom kan ha när dom sover brevid varandra:)

Har både katt och hund hemma och detta har funkat utmärkt. Jag har även fått hem ny katt vid tillfälle och så även får något år sedan Karizma hem till oss här. Inga problem alls. Visst kan det vara "spott" från katten någon dag max. Men kan inte säga det varit något problem alls.

Nu när vinter kommit in över landet älskar dom goset och värmen från varandra och sover ihop hela gänget

Jag hade katt hemma när jag hämtade River, som då aldrig sett en katt förut. Men min katt var van då jag hade en hund sen innan, dock gillade han inte riktigt när River kom in ivåra liv som en virvelvind och va lite mer vild än tam…. Som tidigare inlägg har påpekat så är inte sheltie någon aggressiv/ hård ras men den är jättebra på att läsa kroppspråk. River läste genast av Tiger (min katt) när han inte tyckte att det va så kul och lät honom då vara, även min katt är ute katt så de var ju inte "på" varann hela tiden….

Idag är dem de sötaste av vänner, älskar att leka och busa ihop och de sover även tilsammans… På den bifogade bilden tar de en powernap ihop (River e ca 10 v på kortet)

Låt dem få anpassa sig till varann i sin egen tid så ska du se att de snart är lika goda vänner som mina

Ge dom tid att vänja sig så går de nog bra.

Det gjorde det fär mig och då Var Juno ändå 6 månader och mycket jobbig "enlligt Missy" när han flyttade hem till oss.