Hahaha, jag har också en mal här hemma!

Det bästa hon vet är att sno strumpor att springa runt med och sen tugga sönder. Det har blivit som en ond cirkel, en kul lek för henne. Det spelar ingen roll om jag blir skitarg eller försöker med pedagogisk byteshandel (som ofta fungerar när hon tar andra föremål) så vi försöker gömma strumpor och annat kul. Sen har hon några egna strumpor och vantar som gått hål på och sånt, eftersom hon gillar det så mycket får hon sånt vi ändå ska slänga, billiga leksaker ;)
Och när hon ändå lyckas få tag på en strumpa försöker vi ignorera henne eftersom vi inte vill bygga på den här dumma leken som blivit.

Men när hon lyckas få tag på de fina hemstickade sockorna (hände faktiskt när jag hälla på att skriva det här inlägget) som jag fått av svärmor kan jag inte strunta i det för dom blir ju förstörda och går inte att köpa nya.
Det brukar gå till så här; hon kommer med strumpan i munnen förbi mig lite retsamt och jag blir förbannad och går argt efter henne, wohoo tänker ilsa och springer allt vad hon kan in under sängen, där har jag mitt motknep och puttar till sänglådorna så att hon blir fast i ett hörn och lite skrämd varpå hon släpper sockan, hon måste också vänta på att jag kommer fram och släpper ut henne. Sen stod hon och tittade på mig i flera minuter.

Jagandet efter fötter och byxben har vi också haft problem med.
(Visst är dom kattlika, shelties!)
Problemet är i princip borta nu, hon kan klänga lite när hon blir upp i varv men då brukar det räcka med ett ordentligt nej.

Hon var helt galen i fötter när hon var liten. När jag lyckats övertyga sambon om att det enda sättet att få henne att sluta är att låta bli att uppmuntra henne genom att försöka vifta bort henne (det tog ju hon som lek tillbaka så klart) återstod problemet att övertyga gäster och hundvakter om det samma. Eftersom de bara träffade henne max en gång i veckan såg de inte det som ett problem, men för mig som var hemma med skitungen hela dagarna var det inte lika kul. 
Så alltså, första steget var att lära in nej; vi sa nej samtidigt som vi föste undan henne. (I början lyssnade hon bara på mitt nej eftersom sambon inte var lika konsekvent så jag fick hjälpa honom att visa att han också menade allvar.)
Det andra var att stå alldeles stilla när hon gjorde eller var på väg att göra så. Absolut inte vifta på foten eller gå eller springa iväg för då uppmuntras leken.
Det tredje var att gäster inte fick umgås med henne om de inte gjorde samma mot henne som vi gjorde. (Fortfarande en regel btw.)

Poitsu hade detdär som valp oxå att det var skitkul att hänga i mattes byxben, men det ända som hjälpte med han var nog att verbalt (Höga C funka bäst) typ man piper till som då det tar ont och berömma sedan när han inte ville ha byxbene mera. Sedan så försökte jag ha en annan leksak med mej typ ett dragsnöre eller något liknande som han fick då han var duktig. Han lärde sej snabbt att snöret fick man slita i men inte i matte eller hennes kläder.

Dock var han expert på att fixa skor och skosnören på några få sekunder. Speciellt skosnören, då man kom hem tog av sej skorna och skulle böja sej ner för att lyfta dom inom valpsäker höjd så på den lilla tiden hade han redan hunnit gnaga av snöret, förstår ännu idagens läge inte hur han lyckades och flera gånger t.o.m.

#3 Ja skosnören har vi också fått lära oss att hon klipper snabbt. Man blir som du säger förvånad över hur fort det går.
Hon har även pajat dragkedjan på en resväska och sin fina bur

River kunde också göra så där som valp. Speciellt att nafsa till i min systers fötter, som sitter i rullstol vilket gjorde att fötterna kom i bra och lagom höjd tyckte han! Ibland kunde han, och försöker ibland även idag, med att nafsa vid fotleden som för att valla, dock på alla andra utom mig.

Tränade bort detta genom att först lära honom kommandot nej, ibland kunde man överraska honom med (som #3) höga C som ett pipljud vilket gjorde att han "tappade bort sig".

Speciellt min mamma gillar han att försöka valla genom att nafsa vid fötterna och min mamma är inte så duktig på hundträning (och ligger inte så högt i kurs hos hundarna vad gäller lydnad) så hon blir inte riktigt av med det, och jag kan ju inte gå in och säga till då det inte hjälper i längden. Har sagt hur hon ska göra/ träna/ säga men hon är inte konsekvent! Tack och lov har hon inte hundarna såå mycket…

Jättetack för era tips och idéer. Jag skall vara lite mer ihärdig och ignorera tror jag, dvs inte trigga det genom att fortsätta rörelsen. OM jag kan. Ibland har man ju bråttom, och det verkar de små godingarna veta mer än väl (t.ex om telefonen ringer….DÅ är det som allra roligast att hugga tag i byxan).:)

/emma93

Så gjorde min som valp med, mest när jag rörde mig, tror det har att göra lite med vallbeteende. Jag hade slitna joggingbyxor på mig för hon bet sönder alla byxor jag hade, bet även hål i tröjärmar med de sylvassa valptänderna. Jag stod helt still när hon började bita och ignorerade henne, eller sa Aj. Hon har slutat helt nu som vuxen, kan hända att hon gör det när hon är riktigt uppe i varv.