Jag förstår exakt vad du menar, då jag känner igen mig själv i vissa saker.. Mina hundar gillar inte alls då människor/barn till exempel leker hund och skäller mot dom. Dom svarar upp direkt med skall. I början tog jag hundarna omdelbart därifrån men nu säger jag till på skarpen och även ska erkännas ibland att jag säger till att hunden blir arg och den glömmer inte detta, så tänk på nästa gång du träffar hunden.  Min dotter har en del räddsla då hon möter en kamphund, då det var en hund som var lös och sprang imot henne, tur var att hunden inte gick på henne utan i princip åt upp hennes handväska. Jag fick min dotter att släppa den snabbt…Den kan vi undvara enklet…Men minnen finns kvar i dotter..

Vi har ganska många kamphundar i området numera, vilket gör att jag inte gärna låter min dotter gå ut med hundarna själv.  Då det finns en räddsla att något ska hända våra hundar något. Inte för jag inte litar på dotter utan det är dom andra ägarna jag ej litat på. Det har rent ut sagt blivit ett litet gissel att vara hundägare i vissa områden. Jag tror faktiskt detta är en trend med kamphundar som kommer gå över en dag.. När jag köpte min första hund som var en dobber, var det ett "mode" att folk skulle köpa rottisar och dobbrar.. Raser ändrars med tiden.. Så jag trot faktiskt att detta med kamp är ett övergående fenomen..Det är inte många ute som har faktiskt äldre hundar utan dom är oftas yngre till medel..Konstigt med så är det här över i alla fall.

Vi kör helt enkelt den stilen här att vi byter sida ller tar oss undan då vi möter "fel" hundar.. Att inte utmana ödet helt enkelt.. Nu är det en vana så det flyter på som en vanlig prommis med några hinder på vägen bara..

Om du inte kan prata med människorna ändå så kanske det går att ignorera dem? Egentligen är det ju skitdumt att lyfta upp hunden för det visar att situationen är farlig. Men det är en svår avvägning, man vill inte ha en osäker hund men man vill ju ha sin hund levande och oskadd samtidigt. Om det är möjligt att bara vända och gå ett annat håll tycker jag det är ett bra alternativ om du blir av med jobbiga människor och andra hundar på det viset.

#2 jag lyfter självklart inte upp henne i onödan de få gånger jag varit tvungen att göra det tror jag inte äns hon sett den andra hunden. Ja det e ju det som e svårt jag vill ju inte att hon ska gå runt å va rädd men när jag ser en så ärrad hund kommer rusande då får man stan panik jag vill ju inte skrämma Pixie men jag vill ju inte heller att hon ska bli lunch :/

#3 Jag lyfter hellre upp än riskerar att se på när min hund blir skadad. Men när den andra hunden inte verkligen är någon fara kan man ju försöka undvika att lyfta upp, även om det känns lite obehagligt. Men som sagt… Om du blir av med dem genom att vända om är det bästa idéen.

Jag tycker att du är gör rätt. Om det inte går att prata med föräldrar och hundägare får man göra vad som krävs för att skydda sin hund.

Det är så himla mycket tjat om att man inte ska lyfta hunden, lär den att stå på egna ben, bla bla bla.
Men det finns så många andra (bättre!) sätt att socialisera, miljöträna och lära hunden att stå på egna ben än att utsätta den för läskiga och kanske till och med farliga situationer.

Dessutom tror jag om man visar att man till varje pris skyddar hunden kan den slappna av och finna trygghet hos matte/husse. 
Man behöver ju inte hoppa till, tjuta och svinga upp valpen i panik varje gång man ser ett barn eller en annan hund. Men om man inte känner att man kan hålla undan "faran" på annat sätt är det bättre att lugnt och bestämt lyfta upp den och gå där i från.

Jag försöker i första hand ställa mig emellan hunden (eller människan som är obehaglig) men ibland räcker inte det och har man då en liten hund är det lättare att lyfta upp den än att den kläms emellan eller trycks till marken. Och för min sambo som ogärna grabbar tag i främmande hundar är det mycket lättare än att utsätta sig själv för mer än nödvändigt.

Häromveckan kom det två stora boxertikar störtande mot Ilsa när vi var ute och gick. Från början ville de nog egentligen hälsa/kolla av men eftersom Ilsa inte ville och jag ställde mig framför henne och hindrade boxrarna att komma åt, höll i den ena medan deras matte sprang dit och ropade åt dom att komma blev det ändrad stämmning och lite otrevligt. Så eftersom de var två och starka blev det lättaste att husse kom och lyfte upp Ilsa och gick iväg med henne medan jag lämnade över boxrarna (höll dem i halsbandet) till deras matte. 
Vissa skulle kanske säga att vi borde låtit dom hälsa (tränga in Ilsa mot staketet) och gav henne dåliga signaler när vi motade bort de påträngande främmande hundarna och svingade upp Ilsa i luften och gick därifrån.
Men när vi senare på samma promenad mötte sällskapet igen var det inget konstigt, Ilsa gick glatt förbi och ignorerade boxrarna. 
Och igår när en stor lös hund kom springande ställde sig Ilsa bakom husse medan han höll hunden borta från henne och hojtade till dens husse att ta sin hund.

#5 vad bra då gör jag inte helt åt skogen då :)