Sån här vill jag att min nästa med ska vara och ska göra allt detta på Lexie, om allt ser bra ut så blir det bebisar när hon är 2-3 :)

japp :)

http://www.brainpools.se/Kenneln/Index.htm

Finns några kennlar som Brainpool's och Kråkeslottets. Sedan finns det andra kennlar som röntgar, ögonlyser, MH-beskriver men som ställer ut enbart ex. kennel Request och Krini.

Eftersom sheltiens fysik är ganska jämn över rasen så finns det massor med agilityhundar som kommer från rena "utställningslinjer"- uppdelningen mellan utställning och arbete finns inte riktigt i rasen än. Samma gäller de hundar som finns i agilitykennlarnas linjer: många är utställningshundar. Så jag personligen ser ingen fara med att köpa från utställningslinjer så länge hunden inte ser ut som rena rama pälsbomben = funkar inte ute på plan. :)

För övrigt, lite tips till dig angående hälsotester. För sheltien så anser jag att det behövs:

• HD & AD röntgen

• Ögonspegling (inkl. besiktning för ex. distichiasis/inverterade ögonhår)

• Patella Luxations koll

PRA i stamtavlan på 6 generationer skulle jag också försöka akta mig för. Inte alls kul att få en blind gammal hund..

Angående kennel Request så är tanken att i alla fall en av avelstikarna ska börja tävla i agility (med mig som handler). Hon är riktigt duktig.

Och Krini är ingen kennel, hon har hanar till avel men ingen egen kennel. :)

Är du helt säker att du valt rätt ras? Shelties ska vara reserverade, de blir även veka i och med att de är så signalkänsliga. En vek hund är dock inte en rädd hund… :) En vek hund har lätt att skapa minnesbilder, vilket är till både för- & nackdel. Det går fort att lära hunden nya saker, i och med att den lätt får minnesbilder och gärna vill vara till lags(kallas att hunden är förarvek).

En nackdel med en hund som lätt får minnesbilder är att den lätt minns om det hänt något dåligt med just den platsen. Tex om den ramlar ner från gungbrädan och slår sig så kanske man får trixa innan man får upp den på gungan igen, just för att den minns att den gjorde sig illa där en gång för 100 år sen.

Vad jag egentligen ville komma fram till var att du bör tänka över rasvalet en och två gånger så du får hem rätt hund när den dagen kommer  Lycka till!

Det står i rasstandardaren att de ska vara reserverade mot främlingar - inte rädda. Sheltien är populär, kanske lite för populär, och det finns en hel del hundar som definitivt ligger under kategorin rädda. De är nervösa, försiktiga, klarar inte stressen och ljudnivån i tävlingssammahang. Jämför detta med bra shelties som accelererar i agility, oavsett om det är "stökigt" pga publiken eller inte.

En vek hund är ok, men en nervös OCH vek hund är det inte. Det är därför jag vill ha en kennel som MH-testar. Skotträdsla och allmäna rädslor är definitivt ett big no-no. Och finns inte den kennel jag söker så har du en poäng, då är sheltien definitivt inte för mig. Dock innebär det även att det går utför med sheltien..

Jag tror absolut att du kan hitta den hund du söker i sheltien! Kanske inte första bästa valp man finner, men leta och kika runt bland olika kennlar (bland annat Brainpools som nämnts tidigare har döhäftiga hundar!!). Dock är det lite längre väntetid där också.

Men att ha som "krav" att föräldradjuren ska vara MH testade (nu skrev du ju "gärna" i din text men..) tror jag kan vara lite svårt. Då det inte sker allt för ofta bland kennlar. (synd!)

När jag letade sheltie kollade jag efter stabila föräldradjur och kollade upp deras tidigare avkommor, hur de har blivit. Tempramentsmässigt ser jag mamman som extra viktig, att hon är stabil, säker och inte tokvek. Då det är den som är med under valpens första veckor. Ja, det är så som jag ser det. Miljön där hundarna växer upp i är också viktig. Detta är för mig några av de små grundläggande saker jag tittade på när jag köpte min lilla Viggo.

Så var det då detta med hälsan… Viggos föräldrar är inget annat än ögonlysta. Något som grämde mig lite. Men jag kikade runt lite i hans stamtavla och såg att det såg bra ut hos släktingar. Idag är han bland annat röntgad med A höfter. Och blev ALLT och lite till jag hade önskat. Inte ljudkänslig, ett krutpaket, mycket jävlaanamma, kaxig, och en total arbetsnarkoman men som KAN slappna av. Helt enkelt ultimat. Han kommer från kennel Belgerdunord.

Det jag menar med detta är att du kan få en kanonbra hund - sheltie, även om hunden inte kommer från en kennel som MH testar elle röntgar avelsdjuren, eller avlar efter meriter. (idag skulle jag dock föredragit en kennel vilket hade gjort mer än bara ögonlyst. Men det är mer för att jag gått och blivit nojjig *ler*)

Jag vill tipsa om shelteams kennel i Hyssna. Har ett par klubbkompisar som har shelties från henne, och deras hundar är stabila och riktigt riktigt bra! Hon MH testar inte sina hundar, men föräldradjuren är mer än bara ögonlysta.

Sedan som sagt Brainpools. - Enligt mig en kanonbra uppfödare med riktigt bra avelsmål enligt mig.

Jag vet även att en mycket häftig kombination planeras ytterligare. Av privat uppfödare. Blir amerikanska shelties med jädra mycket driv så att säga! Du kan PMa om du vill veta mer. :)

Oj, sorry för min roman. ;)

Btw. Glömde även skriva att hemskt mycket kommer att ligga på dig också om du skaffar hem en liten sheltie. De behöver miljöträning (mer än andra hundar.. tror jag?) för att bli stabila och avslappnade individer. Av den erfarenhet jag har så lyckas man bäst på det sättet. Staden, klubben, centrum, parker, et.c. ALLT ska valpen få vara med på och uppleva i sin takt. :)

#10, äh, mer info är bättre än för lite info . 

Det är därför jag är så noga med att försöka hitta en bra kennel långt innan det blir aktuellt att köpa hund. Visst att vissa gör bra ifrån sig på MH-tester men det bästa beviset på bra avel borde ju ändå vara de omdömen som valpköparna själva ger. Fick de vad de önskade eller fick de ett vekt vrak med ögonproblem? Ryktesvägen är inte att förakta ;). Så jag utgår från både rent "kvantitativ" statistik, som kennlar som gör MH-test och röntgar OCH omdömen och rekommendationer från folk. Så får man se hur det blir i slutändan.

Jo precis, i och med att de ska vara reserverade så går det lätt över i en osäkerhet, tyvärr, något som ligger nära att vara reserverad.

Shelteam, som någon nämnt ovan, skulle jag också rekomendera. Inez uppfödare har en tik därifrån som är superfin! Med på allt och inte rädd av sig :-)

Sen måste jag rekomendera Inez uppfödare också, kennel Frostice. Derass hundar är bra mentalt(jag känner dom, hundarna är jättetrevliga med mycket fläkt och fart!), fast hon ögonlyser "bara" och röntgar inte och gör inga MHn.

Tror dock som Ronja06 säger, att det kommer bli svårt för dig att hitta en kennel som MH-testar. Och så finns det ju vissa som avlar på sina hundar fast de får 5:or på skott - då spelar ju MH-testen ingen roll… Sen finns det ju kanonhundar som inte är MH-testade :-)

#12 Fast MH't är ju mycket mer än bara skottet.;) Jag tycker framförallt det är intressant att se hur hunden avreagerar.

Jag har själv avlat på en hund med 5:a på skott. Har skrivit förut om varför jag avstod skottet, att det berodde på att jag själv fegade ur och att skottet ju inte behövs för vidare MT på vår ras. Så 5:an på min hunds MH säger ju ingenting om huruvida hunden är berörd eller ej, men det kan finnas ett värde i det i alla fall.

Tycker inte att man skall stirra sig blind på enskilda MH'n utan det finns ett större värde i att titta på en avelshunds avkommas MH'n. Om det då finns flertalet gjorda. Annars är det ju jättesvårt att veta vad som är ärftligt eller ej. Så mitt tips till TS är att leta efter kombinationer där tidigare avkomma hos avelsdjuren är testade, istället för att titta på enbart avelsdjuren.

/emma93

PS. Avkommorna efter min hund där vi avstod skott (dvs 5:a) är inte berörda för skott alls. Och jag hoppas att det förblir så, det kan ju tyvärr hända saker på vägen som skapar reaktioner och obehagliga minnen. Saker man inte styr över.

#13 Ja precis, du har helt rätt :) Vad jag tänkte på var bara att det är onödigt att göra MH om man inte tänker ta hänsyn till resultatet - har man på papper att hunden har "dålig" mentalitet så är det ju onödigt att avla på den, behöver inte vara just skottet men om den t ex inte kan avreagera.

Håller med i det du säger om avelsdjuren resp. deras avkommor. Bättre att kolla på avkommorna som är testade, om det finns några. I våran ras tror jag dock att det kan vara väldigt svårt.. :/

#14 Håller helt med dig. Det är ju egentligen inte en merit i sig att ha känd mental status. Och jag tror som du att det är väldigt svårt att hitta tillräckligt många beskrivna avkommor (i dagsläget…kanske ändrar det sig om BPH blir verklighet för vår ras nästa år).

Det blir ändå en merit i sig när diverse punkter på MH har en arvbarhet mellan 5-26%, en väldigt hög arvbarhet. Speciellt rädsla är värt att titta på en individs MH eftersom det har hög arvbarhet mellan förälder-avkomma.

Den främsta orsaken till att MH är bra att kolla i "bulk"- d.v.s. kolla på flera avkommors resultat är för att kunna pricka mycket säkrare i vad som avelshunden de facto ärver ned. Men vissa saker som rädsla är så pass hög arvbarhet att man bör fundera väldigt noga på vad man avlar på, det blir en väldigt hög risk att det ärvs ned. Även om man bara har en MH:ad hund att ta hänsyn till.

Dessutom i en ras som sheltie som enligt enkätundersökningen av SSSK hade ca. 30% enbart ljudrädslor (skott och åska- mer än 300 hundar enl. enkäten), 15% rädda för fladdrande föremål (mer än 170st), ca. 10% hade rädsla för trappor och golv (cirkus 110 hundar från enkäten!). då är det extra noga att fundera på om man kan avla på en hund med  mycket rädslor på MH.

#16 Men det kräver då stor kunskap om hur man skall se den röda tråden i ett MH, om man skall ha det som en avelsmerit. Jag tycker att det är bra att man meriterar sina hundar, och på det viset är det väl kanske att definiera som merit. Men det är ju inte ett skäl till avel att säga att hunden har känd mental status. Jag tycker att ett enskilt MH på ett avelsdjur snarare kan indikera vad man skall välja för avelspartner. Att välja bort en Sheltie på grund av ett visst resultat på visst moment på MH vore förödande. Vem vill beskriva sina hundar då, när man kanske döms ut på ett enstaka testresultat. En av mina hundar är reserverad, och ser inga större skäl till att leka med okända personer. Det präglade självklart hela testet. sDet var ju inget direkt händelserikt test att titta på eftersom hon höll sig till mig, men jag själv är mer än nöjd för hon avreagerade kalasfint och med min hjälp tog hon sig igenom allting. Hade jag haft en utpräglad brukshund kanske jag inte skulle vara så nöjd, men jag är nöjd över min Sheltie, för det passar mig utmärkt att de är på det sättet. Vilket inte är fel enligt rasstandarden.

Om man inte enbart pratar rädslor så kan det ju vara i mina ögon allt för självständiga hundar, som agerar totalt utan att ta notis om sin förare. Frågan är om det är det man vill ha på en sheltie, om man läser rasstandarden. Följsam och mjuk vill jag att en sheltie skall vara. Jag själv tycker inte att det är bra att hunden drar iväg på jakt, griper i det den jagar på eget bevåg osv. Men många gånger  verkar det som att man vill lägga rejäla brukshundsegenskaper på Shelties också, i alla fall när det kommer till ett sk "bra" MH. Och det finns ju egentligen inte bra eller dåligt MH, mer än utifrån egna preferenser.

Det är en jätteklurig sak detta med MH tycker jag. Jag är själv väldigt intresserad och testar gärna, men jag är rädd att färre vill testa om man ill-stirrar på resultatet på enskilda individer. Det är ju så många faktorer som spelar in för resultatet och det går inte att göra exakt likadana testsituationer från gång till gång.

Nej nej, nu tror jag du missuppfattat mitt inlägg. :)

Bara för att många av MH-delarna sägs vara utformade för brukshundar så beror det endast på hur man läser det. Shelties ska inte behöva tycka det är jättekul att kampa med okända, vara intresserade av olika föremål, jaga etc. De ska vara alerta och mattekära. Så att en sheltie presterar så på ett MH innebär alltså inte att det är något negativt utan det är klart förväntat. Att en schäfer presterar så vore dock mycket tråkigt.

Däremot ska en sheltie inte vara rädd för skott. Eller inte våga gå fram till overallen o.s.v. Detta är inga egenskaper som man vill ha hos en hund. Däremot är det helt OK att en hund reagerar, men det är avreaktionen som man tittar på. Släpper hunden sin rädsla snabbt är det sunt, fortsätter den att bli berörd så är det inte bra.

Så det är resultaten som är själva poängen och en mycket bra fingervisning i vad man har i sin hund. Och vad den kan tänkas ärva ned. Jag tycker absolut inte att shelties ska bete sig som brukshundar, de ska vara mjuka och följsamma hundar med ev, ointresse av andra människor/hundar. Men det var rädslan jag främst talade om angående MH, som skvallrar mycket om avelsmöjligheterna även på individnivå. Därmed behövs det inte alltid ett större antal MH:ade släktingar för att kunna göra en avelsbedömning på en individ.

#18 Håller helt med dig, men min oro är att många inte kan läsa ett MH som det är tänkt. När jag lyssnar på hundägare av all de slag så verkar få vara på det klara med att man kan tänkas vilja ha ut annat än ett visst resultat av ett MH. Dvs mycket av de man anser bra på en brukshund verkar vilja appliceras på Sheltie också. Och man petar och kommenterar enstaka delmoments resultat utan att se hela bilden. Därför tror jag det är vådligt att lägga allt för stor vikt på MH i aveln. Men att se det som en del i det hela är inte fel tycker jag.

Och så har jag också sett en hel del hundar som presterar kanonbra MHn och MT (där poängsätts det ju så att man vet att det är bra enligt vad som förväntas) men som inte klarar av sin vardag på ett eller annat sätt. Så det är också en sak att ta i beräkning när man lägger allt för stor vikt på enstaka testresultat.

Belethien, precis så jag menar. En sheltie får lov att vara reserverad och inte ha lust att jaga konstiga ivägspringande grejer (vilket jag kan tycka är bra, jag vill kunna ha hunden lös) men den får INTE lov att ha kvarvarande rädslor och inte kunna hantera skott. I stan är det bilar som backfires, det är smällare på nyårsafton (nu är ju nyårsafton ett undantag), det är fester och musik, det är mopeder som rusar iväg och det är människor och hundar överallt. En rädd hund klarar inte en sådan miljö och en rädd och vek hund klarar det verkligen inte. Finns alltför många shelties som är dåligt avlade, vilket är synd då många har agilityambitioner och dylikt när de skaffar sin hund. En tävlingshund får inte vara superrädd, då kommer man ingenstans.

Reserverad är INTE detsamma som rädd.

Jag tror att det finns många bra kennlar som får hundar utan rädslor utan att ha gjort MH :). Men ni får hjälpa mig lite på vägen!

#20 Om man säger så här så finns det bara en kennel som alltid genomför MH med sina hundar innan avel och det är Brainpools. Rätta mig om jag har fel! Däremot vet jag flera som har fött upp avkommor som sedan har gjort riktigt bra MH:n och förmodligen så är det avkommorna som räknas, om man vill se vad uppfödaren får fram.

Emma93: Det gäller verkligen alla typer av avlesverktyg vi har idag. Det handlar i grund och botten hur man väljer att avla på sina hundar och vilken kunskap man har kring de verktyg som finns tillgängliga.

Jag kommenterade bara på att det faktiskt går att se MH som en merit för individen och en fingervisning för avel på just den individen p.g.a. dess höga arvbarhet på vissa moment (framförallt rädsla). Däremot är det uppfödarnas "problem" om de kan läsa ett vanligt MH och inse vad som är en bra sheltie utefter det.

För trådskaparen är det alltså ändå intressant att läsa individuella MH (utan behov av massor med statistik från andra avkommor) som hjälp på traven med slutsatsen om hon vill eller inte vill ha valp från en kombination.

#20 Jag har ju själv en sheltie som klarar av att trängas i folkmassor utan att bry sig, tralla runt utomhus när det är nyår, inte lyfta ett ögonbryn när det skjuts skott etc. När jag råkade tappa högljudda saker på golvet så var hon fram på tre röda och skulle titta som valp.

Hennes föräldrar har dock inte gjort ett MH utan jag valde henne främst för att jag fick träffa hela tjocka släkten och se hur de betedde sig. Hennes mamma, moster, kusiner etc. är mycket sociala och glada hundar som knappast blir berörda av något. Så det ger ganska mycket att titta på familjen för att få en fingervisning i hur det kan tänkas ligga till. Jag var ute och hälsade på valpen ca. en gång i veckan sedan hon var 3 veckor gammal, så jag pratade länge med uppfödaren om mentalitet och jag träffade mamma och hennes släkt i många olika situationer.

Sen ska ju min självklart få gå MH, men i en ras som det sällan görs MH så kan det vara dumt att stirra sig blind på bara de som genomfört det. De behöver knappast vara bra exemplar inom rasen bara för att de genomfört MH..

#22 Jag kan känna att det inte är bara uppfödarens problem att kunna läsa MH, om det är så att valpköpare och andra runtomkring dömer ens hundar utifrån ett MH om de inte är tillräckligt duktiga för att utläsa vad beskrivningen egentligen säger.

Jag tycker att det är mycket synd när människor väljer bort kennlar beroende på en hunds MH, istället för att träffa hunden själv och tala med ägare. Eller åtminstone tala med ägaren. Kanske ägaren då kan förklara mer hur hunden är och vad den vill uppnå med en viss kombination (t.ex att den vill para med en väldigt stabil hund för att inte dubblera osäkerhet).

Men om en tik är osäker spelar det mindre roll om hanen är stabil eller inte. Det finns stor ärftlighet av rädslor och det är dessutom tiken som socialiserar valparna. Jag hade inte köpt en rädd tiks valpar i af (hanen något mer ok), men det är ju upp till var och en.

Att somliga människor inte kan läsa av ett MH korrekt innebär INTE att vissa raser tjänar på att "slippa att göra det". De enda som tjänar på det är oseriösa uppfödare som använder dåliga hundar i avel.

#25 Jag anser inte att någon tjänar på att slippa göra MH. Däremot har det faktiskt gått rätt galet i vissa raser där man stirrat sig blind på MH i avelsarbetet. Mycket pga okunnighet.

Jag tycker att man när man läser ett MH resultat skall ta i beaktande att det kan finnas mycket sklijda förutsättningar inför testet.

Om jag t.ex hade valt att, med min reserverade tik, göra testet på min klubb där jag tränar, där jag rört mig i miljöerna och kanske t.o.m sett vissa av tillbehören till momenten (ja kanske t.o.m provat på momenten innan….eller varför inte tränat dem såsom faktiskt vissa gör), och dessutom haft klubbkompisarna som testledare och figuranter…..ja då hade hennes resultat säkerligen sett helt annorlunda ut. Hon hade kampat och lekt med den då bekante testledare, satt efter bytet (eftersom jag då hade gett henne tillåtelse till det tidigare), känt av att det var kompisar under spökdräkterna osv, osv.

Sådana saker gör att man inte kan lusläsa ett MH och tro att svaren inför avel finns just där.

Vilken ras har det gått galet i? Förutom några enstaka uppfödare/valpköpare som tar det till extrema nivåer så ser jag inte ett enda avelsarbete inom någon ras som stjälpts genom att göra MH beskrivningar. Eller ens haft något problem p.g.a. dem.

Alla tester, beskrivningar och avelsverktyg kan bli felaktigt använda och jag tycker att det är konstigt att argumentera så ens. Det är inte verktyget det är fel på, det är människorna som använder det. Att vissa inte kan läsa MH eller "fuskar" (som jag inte håller med om att man kan göra på lång sikt) har knappast haft någon betydelse för en hel ras utan bara enstaka individer. Alltså är argumenten emot det ganska tandlösa tycker jag.

Antingen pratar vi om olika saker, eller så missförstår vi varann.

Ingen idé att nämna vilken ras det gäller  (det gäller förresten flera), kan pm:a om det är viktigt. Men när rasen blev godkänd i Sverige för inte allt för många år sedan var det ingen brukshund. Den är en vallhund i sitt hemland. Men de som tog in den till Sverige ville få den till  brukshund. Så skedde och därmed blev MH obligatoriskt och en möjlighet till korning fanns. Nu gällde det att få de rätta kryssen för att visa vilken fantastisk brukshund rasen var. Ruta för ruta var viktig. Och var inte beskrivningen bra nog (trots att det inte är en test där man blir godkänd eller ej, utan just en beskrivning) så pratades hunden ned på internet. De hundar som ändå gick i avel trots protester och svartmålning lämnade oftast mycket bra avkomma utifrån rasstandarden sett. Medan de som hade en tip top beskrivning ur brukshundstänkande synvinkel ofta fick väl vassa avkommor som utan nån direkt varning kunde agera aggressivt och vara smått oregerliga.
Det är bara ett exempel, och jag kan prata i timmar om hur utvecklingen blivit när man stirrat sig blind på enstaka tester och enstaka rutor. För just den rasen så kliar sig hemlandets uppfödare och rasklubb fortfarande i huvudet och undrar varför vi fått för oss att det skall vara en brukshund i Sverige. Speciellt undrar de varför vi tror att en vallhund skall vara totalt skottfast.

Och kanske kan också vårt MH-stirrande i aveln blivit ett av skälen till att det förekommer så många omplaceringar i rasen där hundarna beskrivs som fantastiska brukshundar och tävlingshundar, men de klarar inte av t.ex andra hundar, barn, livliga miljöer, de vaktar allt och gör utfall därefter, de har svårt att koppla av i perioder av mindre aktivitet etc etc. Vad hände med rasbeskrivningens följsamma hund med stor vilja att vara till lags, och en bra av- och påknapp?

Som sagt bara ett exempel på hur det kan gå när man stirrar för mycket på ett test.

Om ni inte redan förstått det så utvärderar jag mina hundar på olika sätt (ögonlyser även de äldre hundarna, röntgen fram och bak, patella undersöker, MDR1-test och fler gentest, MH, ställer ut etc), men det allra viktigaste inför avel får man inte fram genom att läsa resultat på hunddata. Jag tror inte man hittar den ultimata avelspartnern så, och jag tror inte man hittar den ulitmata valpen så. För att det skall bli den bästa avkomman ur alla perspektiv så måste uppfödare ha känslan för en bra kombination, där utvärderingar självklart kan vara en hjälp, men att känslan för det och känna sin hund och ta reda på så mycket som möjligt om partnern är viktigast. Och inte att förglömma, att uppfödaren och valpköparen förstår varann gällande vilken valp valpspekulanten önskar.

MH i all ära, men håller helt med emma93 i att man kan inte stirra sej blint på vad som kommit för resultat. Jag är själv MH funktionär och har själv sett vilken STOR skillnad det gör på hunden bara omständigheterna kring provet. Yttre faktorer påverkar mera än ni tror. Som t.ex leksaken är stor och speciellt små hundar som annars kampar / leker tar den inte i munnen pga av storleken eller så tycker de att den är äcklig pga av saliv av tidigare hundar. Hurvida det är rätt eller fel av hunden kan ju diskuteras men precis som vi människor så är hundarna också individer och fungerar / tycker olika (vissa människor har inte obehag för spyor medans andra spyr själva bara för att de ser det). Sedan så kommer vi till nästa faktor som påverkar är vädret. T.ex stark vind kan påverka flera resultat. Sedan kommer vi till den mänskliga faktorn. Overallen och skramlet (även bytet) sköts av människor så även dessa kan misslyckas. Så att stirra sej blint på ett resultat är inget jag rekommenderar. Att en hel kulle har blivit beskriven så är mycket mera pålitlig information än bara 1 individs beskrivning.

Sedan kommer vi till dessa rädslor. Jag säger inte att valpen /valparna inte ärver rädslor men i slutänden är det ändå valpköparen som rår på största delen av hur valpen blir som vuxen. Har sett många gånger valpar ur kombination / släkt som är öppna, framåt, glada individer som valpen är ett nervvrak. Och precis tväremot. Valp/unghund som är hur stabil som helst trots att modern är nervös av sej. Största delen har att göra med hur mycket man miljö och socialtränar sin valp och hur man SJÄLV är som människa. Är man lite hastig och nervös av sej så oftast blir hunden det också!

Jag skulle råda TS att åka ut till de uppfödare som intresserar och träffa hundarna och uppfödaren. Men för att hitta rätt uppfödare så råder jag att kolla runt och kontakta de som låter intressant. Om du inte har någon brådska så är detta ett utmärkt sätt att hitta rätt =)

Emma93: det hade varit bra att veta vilken ras du menar för annars kan jag inte ta ställning. Jag har bara dina kryptiska uppgifter att gå på och det räcker ju inte riktigt för att ta debatten vidare.

Jag skall pm: a dig det direkt. Trodde inte att du var intresserad då ditt svar dröjde. Att ange rasen här för inte debatten vidare, utan för den åt fel håll. Det är jag tämligen säker på:). Ha i minne när du skall ta ställning, att det är rasens hemlands standard som skall följas. Det krävs också att du efterforskar så långt bak som tills då hemlandets standard är skriven, och hur rasklubben där anser att rasen skall vara.

För att ta debatten vidare här, så skulle det ju också kunna vara ett hypotetiskt scenario där allt för benhårt granskande av enstaka utvärderingar gör att man missar helheten om vilka individer som tillsammans producerar bra avkomma.

Jag tänkter även på osäkerheten kring diagnoser och bedömningar, och då diagnoser som är förödande för en individ om felaktig ställs. En HD-röntgen och avläsning är inte jättesäker för att avgöra varken vilken grad eller av vilken orsak hunden har HD. Samma avläsare kan komma fram till olika saker när samma plåt granskas senare, t.ex. Nyligen beskrevs det i Hundsport att det varit hundar som fått PRA-diagnoser (ärftlig) fastän det egentligen var symtom av parasiter. Ögondiagnoser överlag varierar beroende på ögonlysare, och vid olika tillfällen. Det är bedömningsak och det finns gråzoner (enligt den ögonlysare vi går hos) . Så det finns stor fara med att döma ut hundar efter ett enstaka resultat eller bedömning.

Hej jag har köpt Diablo hos Frideborgs kennel, hon har bra mentala hundar, de skyggar inte för småsaker. T ex när Diablo var liten och sprang på tomten vid ett tillfälle, det blåste till i presseningen som låg över veden, han tittade mot pressen som flaxade till och sedan gick han dit för att kolla vad det var för någonting.

När vi varit ute och gått har det hänt att det flyger upp plastpåsar,  istället för att skygga vill han dit för att kolla vad det är.

När man köpt valpen ska man ju låta den uppleva olika saker, det sägs att en valp ska ha upplevt 12 olika saker vid 12 veckors ålder.

Jag vet att Frideborg (Malin) har valpar nu.

Lycka till med sökandet efter en Sheltie den är ju både vacker och smart.

Apropå orädda sheltiesar, min kompis sheltievalp har en kul sysselsättning - smälla ballonger med munnen! Jag tror då inte att hon kommer bli skotträdd ;)

Emma93: Jag har ju inte all tid i världen att vistas på forum så ibland dröjer svaren :)

När det gäller huruvida man ska kolla nitiskt på tester så finns det studier som visar att selektion med hjälp av HD-läsning ger bättre höfter i populationen. Så JA, individuellt så kan man missa en bra hund p.g.a. tråkig diagnostik. Men ändamålen helgar medlen faktiskt i detta fall.

Sen är ju varenda system, oavsett om det är ditt egna sätt att selektera för lämpliga avelsdjur eller ett certifierat test, utsatt för den komponent som kallas den "mänskliga faktorn". Oavsett vad vi gör så kommer resultaten aldrig att bli densamma så länge vi människor står bakom. Men som sagt, finns det bevis för att det går att uppnå resultat så är det faktiskt bättre att slumpa bort hundar som kunde ha blivit bra än att avla på hundar är möjligen dåliga. Och samtidigt försöka förebygga den mänskliga faktorn genom att ge bättre utbildning och använda bättre metoder. Däremot kan det aldrig höja kvaliteten på en population om man låter sämre hundar slinka förbi systemet för att det vore dumt att utesluta dem p.g.a. "osäkerhet".

Däremot kan avel på en sämre individ vara motiverat om man har ex. ett indexvärde på djuret som gör att hunden ex. inte förväntas lämna sämre höfter till avkommorna. Men det är ju klar skillnad mot att avla på hunden med motivationen att avläsningssystemet kan "ibland göra fel".

Angående rasen du PM:ade mig så ska jag kolla upp det. Intressant om så vore fallet då jag inte hört om det med just denna rasen. Däremot har jag hört samma problematik påstås extistera i andra raser men det har mer berott på ett öpppet krig mellan utställningsaveln och bruksaveln- inte på att hundarna de facto varit sämre p.g.a. systematisk avel byggda på MH-resultat.

#34 Som jag skrivit tidigare (dock kanske ej i denna tråd) så är jag för att man undersöker och testar sina hundar på alla de sätt. Däremot blir det oerhört snedvridet när inte alla testar och det finns osäkerhet i testresultaten. Då hängs vissa ut, fastän det antagligen inte är mer fel på de hundarna än några andra, dvs de är inte sämre avelsdjur än de flesta som går i avel. Jag önskar också att det fanns index att tillgå, men jag tror inte att det är möjligt att få till så länge "klimatet" är som det är. Skall varje mindre bra testresultat pekas ut, så kommer inte många att vilja undersöka sina hundar. Istället blir det ett stort mörkertal.

Teoretiskt vore det kalasbra om alla undersökte sina hundar på alla de sätt, men det är inte praktiskt möjligt i dagsläget. Av många skäl. Med en något mindre kritiskt syn på enstaka testresultat tror jag att fler skulle vilja testa och undersöka.

Klimatet inom all husdjuravel har alltid varit såhär. Folk får alltid kritik för deras val av avelsdjur, oavsett om det handlar om människor som är stennoga med skottfasthet eller BIS-resultat. Oavsett om det handlar om hög mjölkavkastning/fertilitet eller exteriöravel på nöt och gris. Ändå finns det index och snart genotypning för ex. nötboskap som äntligen används. Så jag tror absolut att det är möjligt men att eftersom de vinster som man får i hundvärlden drivs av mer estetiska är vetenskapliga krafter så är det svårt att få in användbara avelsverktyg i hundvärlden. Men vi har ju börjat nosa på HD index för ex. schäfer. Och även ett MH index för collie. Så visst kommer det! Och visst är det möjligt, men det går fruktansvärt segt.