Jag har träffat ett fåtal så oroliga, men min erfarenhet är att de inte är så oroliga. Däremot kan vissa spökåldrar göra så att en påse upplevs som farlig, men det är inget som sitter i nån längre period.

När våran hund Diablo var valp och presenningen som låg på veden blåste upp, det var ett riktigt blåsväder, så hajade han till sedan gick han fram till veden för att titta vad som hände. Likaså när plastpåsar flyger upp från ingenstans så har han stannat upp och tittat sedan vill han dit för att kolla. Precis som #1 säger finns det spökåldrar men det går över.

Du klappar och sätter dig väl inte ner hos honom, när han skäller mm? Då förstärker du hans beteende han tror att du också är rädd och att han då gör helt rätt i att bete sig som han gör.

Sheltien är en jättetrevlig ras, detta är den första sheltien jag har. Har bara haft schäfer förrut men tycker att schäfer är för stor till min son som är 12 år, att hålla på med, så det blev en sheltie. Våran Sheltie är tuff och inte vek, när vi går med honom på bruks säger de att han har en schäfers mentalite. Kanske beror lite på att vi när Diablo var 8 veckor till 12 veckor gick vi med honom på olika ställen så han fick uppleva alla möjliga saker. Det sägs att en valp när den är 12 veckor ska ha upplevt 12 olika saker som t ex stadstrafik, skogen, cyklar, barnvagnar, bilar, olika underlag att gå på mm.

Nej då tro mig det gör jag inte. Det vet jag att man inte ska göra. För det mesta försöker jag bara ignorera honom. Dock så förstår ju inte alla barn hur dem ska göra. Även min lillebror som är 11år försöker klappa honom flera gånger när vi är där man han hoppar bara undan.

Så om jag hittar någon uppfödare där jag träffar hundar som är lugna och stabila så borde det väl inte bli några problem.

Jag har gått en naturbrukslinje med intriktning hund så jag kan detta och vet hur man ska dämpa oroligheten men eftersom jag har fått ge både blod, svett och tårar för min nuvarande hund kände jag att det vore bättre med en hund som inte var orolig från början.

visst finns det sheltien som är oroliga av sej och väldigt skälliga (just skälligheten är ju något man i högsta grad påverkar själv.)

Men de flesta individer jag har träffat på och haft att göra med är glada, utåtriktade sheltien. =)

Jo det där skälliga tror jag att jag kan få ner en del men oroar mig inte så mycket över det. Tränar man och aktiverar dem mycket så lär dem ju inte skälla så mycket.

Synd för jag har mest träffat rädda och oroliga som inte vågar gå fram och hälsa alls. Får se om jag kan åka och hälsa på en uppfödare.