Nej, inga förarveka vovvar här inte. Mina shelties kanske är en unik samling av marodörer. Men de påminner nog mer om bulldozers. Lite halvkonstiga och flummiga sådär. ;)

Men Ronja har varit VÄLDIGT vek tidigare i sitt liv. Jag har jobbat som en tok för att få henne att inte stryka längst väggarna hemma. Första gången hon såg min morbror (då hon var omkring 3 månader) tyckte hon att han var görläskig med sin mörka basröst att hon kissade på sig och sprang iväg. Hon kunde krypa fram till en och lägga sig på rygg framför en om man som så ens höjde rösten en aning. Jättejobbigt! Så jag har jobbat i ÅR med detta.

Idag är hon en tös med skinn på näsan. Piper inte (förutom då hon är hungrig och det vankas mat), och förstår verkligen ingenting när det gäller ex. tillsägelser. "Vadå, varför höjer du rösten? Är det MAT du menar!?" *springer fram med viftande svans och hoppar upp på en ÖVERLYCKLIG*. Hennes lilla sheltieshjärna har fantiserat ihop denna fantasi. Dock kan hon vara allmänt känslig mot främmande människor ex. Men absolut inte förarvek.

Viggo är väll känsligare för röstlägen. Men nej, nästan i samma grad som Ronja i många saker. Han är på tok för stolt och självsäker för att ens visa sig liten och fjäska. Svansen står alltid i topp på denna herre.

Ingen förarvek hund här heller Men visst reagerar han om jag skulle bli riktigt förbannad på honom. Då "sänker" han sig och smyger fram mot en, ibland rycker/viftar det lite i toppen på svansen och han undviker ögonkontakt. Skulle jag då böja mig över honom eller "hota" på liknande sett så skulle han rulla runt och lägga sig på rygg. Men likväl när jag "släppt det" så är han uppe och studsar/ leker och är glad lika fort igen.

Men han reagerar aldrig om jag skulle bli arg/ irriterad på någon annan hund/ individ/ situation eller annat vilket är jätteskönt när man tränar fler hundar t.ex. Måste tillägga att det krävs en hel del innan han reagerar på mitt kroppsspråk, däremot kan jag ibland uppleva att han är känsligare med andra personer eller om det helt enkelr är så att han "safe:ar" då han inte vet med andra personer om det gäller honom eller någon annan.

Jag förstår inte varför hon är så här.. #1 Hur tränade du Ronja? Behöver tips, tycker det är extremt jobbigt! O sen vet jag inte om det har lite med att hon blev biten förut, eller inte, för innan var hon mer självsäker! Men idag är hon så mycket reserverad att hon aldrig går fram till någon, ens när de kommer hem gäster, förutom de hon känner.. har tränat med att de typ ska ha massa godis osv.. Men hon tar godisen, lång som en ål och springer sen tillbaka.. :/ Tycker det är otroligt jobbigt..

#3: Ronja har också blivit biten… otaligt många gånger - och även jagad av andra hundar. Dessvärre verkar vissa hundar vara olycksfåglar.

Vi har miljötränat i mängder, gått tusentals kurser, men framför allt - tränat agility. Jag vågar påstå att efter att hennes kroppskontroll blev bättre ökade hennes självförtroende bland annat. Sedan hade hon gigantiska problem med sina löp, och efter att vi kastrerade henne blev hon som en ny hund! Mycket gladare, mindre vaktig, och även tuffare helt igenom.

#4 Ja verkligen!!

Åh vad skönt, vi ska ju också köra agility när hon blir äldre o får hoppas på samma resultat som du fick med Ronja!

Penny var det när jag tog henne och väldigt förskiktig dam av sig ! Jag körde på som vanligt och gjorde henne lite ouppfostrad :P Lite halv galen så där . Lät henne ta grejor av mig osv

#6 Hur menar du? Behöver alla tips så hon tuffar på sig lite! :p

Har precis gått en helgkurs för Annica Aller och hon påpekade just att kroppskontrollen som hunden utvecklar när den tränar agility ger ett otroligt självförtroende för hunden.

Du skulle ju kanske kunna "smyg starta" genom att introducera balanshinder där hon måste börja utveckla sin kroppskontroll mer. Självklart ska du isåfall ta hjälp av någon som kan agility så ni lär er rätt från början och så att du får hjälp att träna henne rätt så hon inte blir rädd/ skrämd för något.
Just balanshinder, tunnel och slalom ser iaf inte jag som något hinder att börja med, då har man hälften vunnit sen när det är dax att lägga in hopphinder. Sen ska man, som all annat, anpassa efter hundens kapacitet och förutsättningar (tänk på din hunds ålder, me se det ändå inte som ett problem). Men korta stunder ett par dagar i veckan ger mer än man tror…

#8 Tack så mycket! Vi brukar faktiskt köra grunder till agilityn redan nu, ex. att bommen nästan ligger på marken, tunnlar, tränar just nu även in slalom.. men märker faktiskt ingen skillnad i hennes beteende..

Okej, vad tråkigt att du inte sett/ märkt något resultat än. Jag vet inte hur långt du har kommit, men du måste kanske börja åka svårigheten och peppa henne på ett annat sätt för att öka på hennes självsäkerhet och kroppskontroll.
Lite svårt att förklara hur jag menar, och även att hjälpa, när man inte sett er som ekipage ellöer sett er träna "på riktigt".

Fortsätt jobba med henne, hon är fortfarande ung, så kommer allt säkert att bli bättre…!!

Jag har inte haft någon förarvek hund, så jag är kanske inte den bästa till att råda, men det jag kom att tänka på är en bok som kanske kan vara till hjälp: Lugnande Signaler av Turid Rugaas. En lättläst bok som är jättebra tycker jag. Mycket kanske man redan vet, men det kan ändå vara bra att få tips om hur hunden tolkar mina signaler respektive hur man tolkar hundens. Jag läste den i samband med en yrkesutbildning inom hundhälsa och tycker den är jättebra.

/emma93

#10 Ja, jag antar att jag får öka svårigheterna lite. Jag lägger upp en liten film på onsdag/torsdag i den här tråden, så kan du se..

#11 Då ska jag köpa eller låna den, tack för tipset!

Hos oss har vi en som är lite mjukare än vad de andra är. Men med henne har vi tränat mycket just att utsätta hunden för olika situationer och framförallt låta hunden själv lösa problem som kan uppstå. Sakta men säkert så lär de sej att "stå på egna ben" men det kan ta sin tid. Alla övningar som kan förhöja självförtroendet är ju bra att träna. Men man borde komma ihåg att man inte själv ska bli "försiktig" bara för att hunden är det =)

Cassi! Tänk på att hon e lite inne i sin spökålder nu. Hon är mitt emellan vad som e valp och vuxen. Kanske ska hon in i löp snart. Då kan de bli lite käppsisar! Kram

#13 Tack för tipset!

#14 Jo det är sant, men hon har varit lite så här sedan jag fick hem henne.. :( Vill ju att hon ska klara av att stå på egna ben med.. Kram

Här är en snutt.. men springer långsamt för är halvt sjuk..