Hej, det bästa är att kastrera hanen som kan slappna av och ägna livet åt annat än att hela tiden hålla koll på i viket stadium tiken är i. Kastrerar ni tidigt några veckor efter att han har börjat lyfta på benet och fokuserar mycket på kontaktövningar och verkligen lär honom älska att leka både med er och andra hundar får ni en jättetrevlig hane som heller leker med er och även med andra hundar än mäter sig och kollar in andra tikar. Det blir mycket lättare att åka till träffar och kurser, det är bara att slappna av både för dig och din hund. Ni kan njuta av livet och hanen saknar ju inte att få para sig eftersom den aldrig upplevt det, då är det värre att låta den tro att den ska få lyckas komma till någon gång i livet trots att den aldrig ska paras. Har själv en underbar kille som är kastrerad pga kryptochism och det är så skönt att han vill umgås och leka eller när vi arbetar att han bara koncentrera sig på mig. Ser stor skillnad på andra hanar tex den jag passar regelbundet, han har andra prioteringar i livet och hur mycket än min hane ville leka så händer det inte ofta förutom några springlekar ev. utomhus.

Det jag är lite fundersam över är att vi inte vet hur en kastrering påverkar hunden egentligen. Så här går mina tankar… Hundars värld består av dofter, dofter ger en identitet. Vid kastrering ändras doften. Tar vi då inte bort hundens identitet och självkänsla? Eftersom vår värld bygger på synintryck till största del kan vi inte förstå vad vi egentligen gör mot hunden som kastreras. Kanske låter konstigt i andras öron.

Nu en fråga varför skaffade du en hane när du har en tik och inte hade tänkt att ha dem till avel?

Jag hade tik och hanne för många år sedan ihop,  det var schäfrar, det gick att skilja dem åt vi bodde i en 3:a i Huvudsta då. I bilen hade jag en delbar bur.

Vi söker en sheltietik som vi tänkter ev para med våran hane vi har idag om han visar goda resultat på utställningarna. Jag har redan inköpt en bur till till henne som vi ska ha i bilen när hon löper.

Det är mycket jobb att hålla koll på dem men det går.

Jag har ingen erfarenhet av kastrering på hundar. Men kan tänka mig att det är en bra lösning när man inte ska ha dem till avel mm.

Helt enkelt för att jag vill tävla och slippa löpen. Sen råkade det vara en hane som hade det jag letade efter.

Jag tänker försöka lösa det genom att dela på dem under höglöp. Jag har en syster som vi kan ha som hundvakt för antingen tiken eller hanen. Men om det inte fungerar så får jag ju så klart kastrera någon av dem. Och eftersom tiken har dålig självkänsla och är osäker tillsammans med andra hundar som det är blir det nog mest troligt hanen.

Jag tycker att det går bra att ha hane och tik tillsammans. Lite beroende på hur hanen är förståss. Är det en hane som slutar att äta och som piper och ylar dygnet runt under hela löpet så är det inte helt smidigt för någon. Framförallt inte för hanen. Många hanar lär sig dock och lägger inte krut på frieri förrän det är höglöp, och då är det ju lättare att hantera. Jag har när det gått lämnat bort hanen eller tiken till familj eller bekanta, eller så har jag med hängslen och livrem delat av hemmet så att ingen tjuvparning skall ske. Separata promenader kan bli nödvändiga, men det har också gått förvånansvärt bra tycker jag. Det är inte så ofta jag har behövt gå separata promenader.

Sen går det inte att komma ifrån att det är väldigt smidigt när tikarna väl varit kastrerade:) Mindre stress för alla. Jag har inte haft nån kastrerad hane, så det kan jag inte säga så mycket om. Om jag hade stått i valet och kvalet vem av dem som skulle kastreras, av en hane och en tik, så hade jag avvaktat och sett hur ett eller två löp fungerade efter att hanen blivit könsmogen. Om det inte fungerar, så skulle jag kastrera tiken eftersom jag har så bra erfarenheter av hur mina tikar mådde och hur länge i livet de höll sig friska. När de var såpass gamla vid kastreringen så var de precis lika intresserade av att markera revir och hade minst lika mycket pondus som förr. Hormonsvängningarna som påverkade humöret försvann, och allt var positivt för oss.

Ett annat alternativ kan ju vara att ge hanen eller tiken sprutor med hormoner för att antingen få hanen ointresserad eller att göra så att tiken hoppar över löp. Inget av dem är väl egentligen att rekommendera över längre tid.

#5 Skönt att höra att du bara har haft bra erfarenheter av att kastrera tikar. Intressant att höra dina erfarenheter om att ha hane och tik tillsammans utan kastrering. Givetvis beror det på hur det går om man måste lösa det med kastrering. Att ha en hane som mår dåligt och piper, slutar äta osv 2 ggr per år under hela löpet fungerar inte för mig. Men om det går bra har jag gärna omaket med passandet och ordnandet med hundvakt mm för att slippa kastrera någon av dem.

Någon annan som har erfarenheter av kastrering eller har haft/har okastrerade hundar av olika kön tillsammans hemma?

Jag har en kastrerad hanhund tillsammans  med min tik. detta funderar superbra. :)

En kastrering av tik är ett betydligt större ingrepp än att kastrera en hanhund. På tiken är det en buköppning och bort tagande av äggstockar och livmoder.'

På en hanhund är det ett enklare ingrepp och ingen buköppning, såvida inte det är en hane som stenarna inte vandrat ner och ligger kvar i buken. Är fallet så blir det ett likvärdigt ingrepp.

De hanhunar som kastrerats under min tid som jag arbetet på djursjukhus 24 år, har endast några få blivit misslyckade. Då det hänt är det hundar som varit medelålders och kastrerats av sjukdoms skäl.

Däremot är det betydligt flera tikar som drabbats av inkontinens som är en biverkning som kan drabba dom.

Jag skulle välja att kastrera hanen, och då ganska ung. Nu har jag inte uppdaterat mig angående hur det ställer sig om man vill tävla och ställa ut kastrerade djur, så det kanske får vägas in för var och en.

#8 Om jag vill testa hur det fungerar att ha honom okastrerad. Hur ungt är ganska ungt?

Vi hade hane först och hade aldrig en tanke på att kastrera honom. När jag väl sedan köpte egen hund skulle jag promt ha en tik då jag inte klickar med hanar (har jag fått för mig..). Min tik fick helt enkelt bo hos mormor och morfar under 2v var 8:onde månad och det var aldrig några problem. Det var liksom aldrig en tanke på att kastrera honom som 6 åring när vi köpte Ronja så det var bara tvunget att gå.  En gång var mormor och morfar bortresta när Ronja löpte men det fungerade ändå. Hon släppte aldrig till utan var en tjurig bitch under hela löpet så hon höll hanen på avstånd. Men det betyder inte att det är så enkelt för alla.

Lycka till!

Vi har också alltid haft hanar och tikar samtidigt, aldrig haft några problem med det.

Skönt att höra att det går. Jag får helt enkelt vänta tills den lille krabaten blivit vuxen och se hur det går. :)