Jag tänkte att vi skulle fortsätta inom temat hud även detta nyhetsbrev.
Däremot tänkte jag inte fortsätta med allergier, utan om en sjukdom som kallas Demodikos. Demodikos är en relativt vanlig sjukdom hos hund och har länge betraktats som besvärlig att behandla framgångsrikt eftersom man inte vet exakt bakgrunden till hur och varför sjukdomen utvecklas.

Demodex canis är ett kvalster som förekommer i hårfolliklar men även i
talgkörtelgångar i huden. Det fullvuxna kvalstret är cirka 200 mikrometer långt och det lever mellan 18 till 35 dagar och livnär sig på celler, talg och smuts i huden.

Överföringen av kvalstren sker genom direktkontakt från tik till valp under
de första 2-3 dagarna. Redan efter 16 timmar kan man påvisa kvalstret i
hårsäckarna hos valpar. De hittas oftast runt nosen, vilket tyder på att det
smittar via närkontakt vid digivning. Valpar som förlösts med kejsarsnitt och
som inte lagts till tiken förrän efter tre dygn har inte demodexkvalster och det
har heller inte kunnat påvisas kvalster hos dödfödda valpar.

Demodex smittar inte mellan friska vuxna individer. Det förefaller som om
immunsystemet och då framför allt T-cellerna som är avgörande för att
kontrollera kvalsterantalet, men man vet ännu inte orsaken. En recessiv
autosomal nedärvning har observerats, det vill säga det finns en stark misstanke att genetiska faktorer spelar stor roll i utvecklingen av demodikos. Därför ska hundar som har en generell form av demodikos inte användas i avel. Hundraser som enligt en svensk undersökning ofta drabbas av demodikos är vizla, staffordshire bullterrier, skotsk terrier och west highland white terrier. Andra drabbade raser är shar pei, engelsk bulldog, bostonterrier och weimaraner.

Övriga faktorer som påverkar är bland annat hundens ålder, korthårighet,
dålig näringstillförsel, löp, stress, maskangrepp och kirurgiska ingrepp.

Demodikos delas upp i en juvenil (ungdomlig, det vill säga före 11/2-2 års
ålder) och adult (vuxen) form. Beroende på utbredningen delas den även in i en lokal och en generell form.

Den lokala formen består av en eller flera lokala skador i huden Den är
godartad och läker oftast ut av sig själv. Den uppträder oftast mellan 3-6
månaders ålder. Hunden får fläckvis håravall, ökad hudpigmentering och mjäll. Oftast ses förändringarna på huvud, runt ögon och mun och framben. Bara 10% utvecklas till generell form.

Den generella formen täcker stora områden på kroppen. En hund med fler än 6 områden eller ett större område som huvud eller där två tassar eller fler är
involverade klassas som generell demodikos. Generell demodikos kan botas upp till 90% av fallen, men behandlingtiden kan vara över ett år. Hundarna måste kontrolleras och följas noga och ofta för att se om demodikosen läker ut. Det är viktigt att leta efter en underliggande, det vill säga en utlösande faktor, framför allt hos äldre hundar. Det betyder att det kan ligga en annan sjukdom i bakgrunden som gör att immunsystemet blir nedsatt och demodikos blossar upp. Det kan vara vilken sjukdom som helst som gör kroppen svag och då blossar demodikosen upp. Hunden kan hela livet burit omkring på kvalstren men aldrig haft något besvär av dem och när sen hunden får en annan sjukdom så utvecklas demodikosen. För att kunna behandla demodikosen så måste självklart den andra sjukdomen hittas och
behandlas.

Generell demodikos kan likna den lokala formen, men är mer utbredd. Det blir pälsavfall, kala fläckar, sår, upphöjningar, pigmentförändringar i huden men hunden kan även drabbas av rejäla fukteksem som täcker hela kroppen. Den kan få knölar i tassarna och ibland kan alla lymfknutor i kroppen förstoras som svar på det kraftiga angreppet på hunden.

Det finns även en så kallad tassdemodikos. Det är när en eller flera tassar
är angripna utan att skador kan ses på andra ställen på kroppen. Det kan vara hundar med generell demodikos som har läkt av utom på tassarna eller där tassarna varit det enda ställe där det funnits demodex.

Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av djupa hudskrap eller
mikroskopisk undersökning av hårrötter från hårstrån som ryckts upp från
misstänkta områden. Genom att klämma ihop huden mellan fingrarna före skrap för att pressa upp kvalster från hårfollikeln ökar chansen att hitta kvalstrena. Flera skrapprov krävs för att ställa korrekt diagnos. Minst ett från huvudet och ett från en framtass. Oftast krävs att hunden får lugnande medel för att undersökningen gör så ont. Ibland tas även en hudbiopsi, det vill säga en hel bit hud skärs bort och undersöks i mikroskop.

Hundens allmäna hälsostatus måste kontrolleras med blodprover och man bör
kontrollera foder, andra parasiter och maskar och om hunden är korrekt
vaccinerad.

Framtidsutsikten för tillfrisknande vid juvenil lokal demodikos är mycket
god. De flesta avläker spontant. Hos hundar med juvenil generell demodikos är framtidsutsikten gynnsam vid tidigt insatt behandling. Vid adult demodikos är framtidsutsikten avhängig om bakomliggande orsak kan identifieras och åtgärdas. Det finns en mängd olika behandlingsrekommendationer och med en mängd olika preparat. Uppföljande kontroll tolv månader efter avslutad behandling rekommenderas.

Demodikos hos hund förekommer hos många olika hundraser och hundar med den generella formen avråds att användas i aveln.

Med vänlig hälsning

Veterinär Ylva Trygger