Jag väljer hellre än sheltie där kenneln satsa på just lydnad/agility meriter än en kennel som satsar på utställning. Men jag vill inte hålla på med utställning och om min hund inte följer rasstandarden så gör det inte mig något ifall den har ett väldigt sug för träning. Men däremot är det ju vackrare för ögat att se en hund som följer rasstandarden än en som inte gör det 

Sen bara för att föräldrarna har ag meriter tex behöver det inte betyda att hunden gillar att träna, och bara för att båda föräödrarna placerar sig bra i utställning behöver det inte betyda att min gör det, och det behöver inte betyda att min hund inte kommer ha träningssuget.. det är ju individ till individ..

Jag förstår som inte varför det ena utesluter det andra? Sheltien är ju en VÄLDIGT mångsidig ras som ska kunna trots att kenneln satsar t.ex enbart på utställning klara sej bra i någon annan form av aktivitet, anser jag iaf.

Men som du sa så finns det inga garantier att bara för att man tar från en kennel som satsar på någon form av aktivitet (oavsett om det är agility, lydnad, utställning eller annat) att just du får en individ som "följer i fotspåren av föräldrarna / mor-, farföräldrarna)…

man kan ju välja vad som ser bäst ut på papper haha, skämt o sido 

Jag går främst på mentaliteten ! Sen om den har "fin stam" eller ej spelar ingen roll för mig ! Nu är jag ju rätt ny på sheltie och eftersom jag tog min vuxna som 8 månaders valp och var nöjd valde jag även samma kennel igen när jag förökade familjen med en valp =)

Men vad jag har för uppfattning så brukar väl sheltien vara mångsidig ! soffpotatis , utställnings champion agility champion ;) iaf vad jag förstått det som ? Men sen är väl dom flesta som avlar på just sheltin mest för utställning iaf vad jag har sett men som sakt rätt ny och har inte tittat in så många kennlar!

Utan att äga en sheltie så ja, jag kommer att kika på uppfödningar som inriktar sig på det jag vill använda min hund till.

Även om det (självklart!) finns flera exempel på hundar från "utställningslinjer" som rockar byxorna av sina motståndare på agilityplanen, och trots att man kan ha en makalös stamtavla och ändå få en individ som inte vill tävla så ökar jag gärna mina chanser det lilla jag kan. Om en uppfödare under lång tid jobbat med en specifik sak och använt individer med särskild fallenhet för denna sak, så kommer avkomman att, rent generellt, kunna vara lite bättre på just den saken. Och jag tror mig få den typ av hund och den uppfödarkontakt som jag söker om jag finner en uppfödare som delar mina värderingar och mina intressen.

Jag personligen tycker man som uppfödare ska hitta en "gyllene" medelväg. En hund som både kan föra sig i ringen så som ex. agilityplanen. För det FINNS. 'Sheltien är en äkta allround.

Jag har tyckt, och tycker än idag, att sheltien inte är bara en utställningspuff som bara ska ställas och inget annat. Hade fler uppfödare visat sina "show" shelties på agilityplanen hade det inte blivit så indelat tror jag. Det där "jag ska köpa från agilitylinjer" hade inte funnits. Likväl "jag ska köpa en hund från utställningslinjer för att få en snygg hund". För må sjutton är faktiskt många av dagens agilityelit shelties från "rena" utställningslinjer. Årets agilityhund i small är bland annat född på inget mindre än en av sveriges största sheltiekennlar.

Såklart förstår jag resonemanget att man vill köpa från en kennel som HD röntgar och ev. meriterar sina hundar i andra sporter m.m. För då vet man med större säkerhet att hundarna blir bra för det ändamål man söker hunden till. Och det finns även en möjlighet att man binder en annan form av kontakt med uppfödaren. (ex. jag tävlar agility, uppfödaren är agilitydomare)

Sedan tycker jag att man som köpare inte heller för bli förblindad. Utan öppna ögonen för möjligheter och forska lite i linjer. Titta på vad avelsdjuren sedan tidigare lämnat för avkommor.

Viggo är ett tydligt exempel. Hans mamma är utställd med 1:or och har tävlat lite smått agility. Hans pappa är MULTICH C.I.B. När jag såg sedan vad för hundar avelsdjuren lämnat blev jag övertygad. Tittade på släktens HD status m.m. (föräldrarna inte HD röntgade) och träffade flera halvsyskon och blev djupt imponerad. Och Viggo blev det jag hade tänkt mig… helt skvatt galen på agilityplanen och kärnfrisk.

Men jag vill inflika en sak också.. Om en hund går bra på utställning betyder det att den är BRA byggd, och det krävs en bra byggd hund för att kunna arbeta. Sen att de som går bra på utställning har lite för mycket päls för min smak är en annan femma. Jag tycker absolut att man ska försöka kombinera så mycket det går, för en bra mentalt stabil hund fungerar hos vilken familj som helst! Cora är från endast utställningschampions där hennes morfar bl.a. Blev bästa veteransheltie på Hund2011 och hennes pappa är INT Uch. Och det syns att Cora är byggd för arbete, Det går inte att trötta ut henne fysiskt för hon rör sig extremt effektivt.

Jag letar inte efter någon speciell linje i min framtida sheltie, vare sig uställning eller annan aktivitet som agility. Främst ser jag till hälsan hos föräldradjuren och ett par generationer bakåt. Linjerna ska bestå av mentalt stabila individer och de får gärna vara utställda och meriterade på annat sätt. Generellt däremot så söker jag en amerikans sheltie framför en brittisk, men om jag skulle hitta en brittisk som känns rätt så skulle jag inte strunta i den enbart pga att den är brittisk…

Att min hunds stamtavla ska vara full med utställningschampions är inget jag eftersträvar i första hand då jag rent generellt tycker att dem hundarna avlas mestadels på utseende och allt annat "faller bort". Sen är det ju även så att valp efter uställningschampions kan bli "losers" i ringen likväl som valp efter hundar som blivit utställd med 2:a eller 3:a kan gå och bli champion.

Men visst, vare sig föräldrarna är utställningshundar eller aktiva inom agility eller lydnad så ska det inte spela roll. Det ena ska inte utesluta det andra!! Och alla ska vi ju eftersträva att sheltien får vara den allsidiga ras det är idag, och enligt rasstandard.

Vill tillägga också: Det finns inte särskilt många helt utpräglade "agilitykennlar" i Sverige. När jag letade hund innan jag råkade springa in i Cora så var jag ute efter en kennel som födde upp mentalt stabila hundar där hälsa var i fokus. Men jag ville fortfarande att hunden ska se ut som en sheltie och vara byggd för att arbeta. Man ska aldrig gå på de meriter som står på ett papper, vare sig det är SE Agch eller SE Uch. Det gäller att se till individen och även vad den har lämnat tidigare, om den har gjort det.

Sedan hänger det otroligt mycket i föraren. För att få en champion, vare sig vilken gren det än är. Så krävs det otroligt mycket med tid, pengar och engagemang.