Vi har många!

Men vår första pinne kändes fruktansvärt bra :D

Min älskade hund gick bort i april ifjol, och det har länge varit smärtsamt att tänka tillbaka på henne för jag saknar henne så otroligt mycket! Men ett utav de starkaste minnena jag har är hennes totala, villkorslösa kärlek till kottar! :D Jag växte upp i ett väldigt lugnt område i norrland, så vi kunde ha altandörren öppen utan problem, och då och då brukade min kära lilla fröken komma in i mitt rum med en oerhört busig min och en kotte i munnen. Och så fort man gjorde minsta rörelse så såg hon det som en lekinvit skriven i sten, och försvann hon iväg som en pil ut på gräsmattan för att busa. Ibland kunde man se henne hålla på ute på gården i reflektionen av en tavla, när hon kastade upp en kotte i luften och fångade den igen, om och om igen. Och då var hon ändå tio år!

Hittade några gamla klipp i en mapp på datorn igår, och klippte ihop en liten film :)

Mitt favvo minne är när jag fick hem henne

Finns många bra :) Kanske när vi hämtade honom. Eller att se hur lycklig han blir varje gång vi kommer hem efter en resa (eller överlag kommer hem). Eller nån av alla de mornar då vi ligger o myser halva morgonen i sängen.

#2
Otroligt fin film du klippt ihop! Passande med låten också…

Det där med en stor förkärlek för kottar är något min hund River har också, samt pinnar i alla tjocklekar och längder för där finns det oändliga möjligheter till lek

Har såå otroligt många fina och bra minnen, båda mina hundar bjuder mig ofta till skratt så det går inte riktigt att välja.

Med River så är ett favvo minne hans första båttur i min pappas båt. Trodde han skulle tycka att det var konstigt, men på med flytvästen ner i båten och sen stod han i fören och var så glad så att hela hunden sken upp!! Där stod han medans pappa gasade på så att hela pälsen fladdra och det blåste i både öron och läppar, vickandes på svansen. Även fast det blev den del gupp i båten iom farten så stod han där och vickade glatt på svansen….. Fick hålla i flytvästen så han inte skulle riskera att åka överbord! Skulle gärna visa film, men den låg i min dator som blev snodd i somras, tyvärr.

Med Zalo vet jag inte vart jag ska börja. Han har haft så mycket bus och hyss för sig då han snart blir 14 år. Men ett av favvo minnena är, konstigt nog, ett från när jag var sjuk. Fick jättehög feber som bara dök upp snabbt, så jag kraschade på soffan och bara skulle "vila" lite…. Där låg jag med Zalo vid mina fötter som vaktade mig. Trots febernedsättande så hade jag väl 40 graders feber och var borta ganska mycket, men minns att han låg där. Markerade tom mot min mamma då hon tyckte att han skulle ut och kissa, vilket inte han tyckte. Men snabbt ut och sen som en vessla tillbaka till mina fötter för att vakta mig. Mamma berättade i efterhand att han legat där hela dagen och hela natten och hållit koll på mig - det är kärlek, att finnas där för varann när det behövs. Dagen efter var febern som bortblåst, jättemysko…..

#5 Så himla tråkigt att din dator blev stulen, har annars en förmåga att - av någon oförklarlig anledning -  snöa in på hundar som åker båt på youtube, när jag egentligen borde jobba. Eller ja, SÅ himla konstigt är det ju faktiskt inte eftersom man blir så glad i hjärtat av att se dem! Men shelties är helt klart underrepresenterade i den kategorin, så det hade varit jättekul att se River (f.ö passande namn!) i fören. Låter som ett otroligt fint minne i alla fall! :)

Doktor Zalo - *dör lite av att läsa* :D Min mossiga hjärna kommer säkert att på ålderns höst blanda ihop det hela och intala sig själv att allt det där hände mig!

Många minnen med min underbara penny varav 1 är första mötet med henne. Men mitt absoluta bästa minne är när jag tävlade inoff agility "alla hjälptes åt att bygga banan" Så kände jag att den banan var alldeles för svår för oss mycket svängar osv och vi var inte till räkligt samansvettsade för att klara en sådan bana så jag tänkte skippa den men bestämde mig i sista sekunden att starta iaf . Och vad händer? vi kör som aldrig förr och går nolla med bra tid ! Som om vi aldrig gjort något annat det var inte jag och hunden utan det var VI . Sedan ett annat bra minne är när jag var sjuk och hon låg på min mage i hela 7 dagar förutom när hon åt och när sambon var ute med henne ! Minns bara korta stunder eftersom jjag hade 40 graders feber och feber yrade rätt rejält .

#6
Ja att se en hund som verkligen älskar något, som att åka båt, sprider ju en sån enorm glädje till alla som får se. Jag är inte sur över datorn i sig, även om folk borde lära sig att respektera "ditt" och "mitt", utan allabilder etc som jag blev av med…!! Jag hade en MASSA bilder från River som liten valp, och en hel del filmer, som nu är helt borta…. Så jävla trist! Ja, min kära doktor Zalo, han ställer alltid upp! Är man ledsen så bjuder han på trick och konstigheter för att få dig att le

#7
Ja, när vi minst anar det så kan vi bli överraskade av våra hundar. Något som känns omöjligt kan bli möjligt bara vi ger det ett försök. Rätt som det är så klickar det bara och allt faller på plats..!! En underbar känsla!

Många här med :). Men det jag aldrig kommer glömma är när jag första gången hälsade på Elsa och hon somnade med ro i min famn

Har så otroligt många fina minnen med alla våra hundar =)

Poitsu - Kanske första gången jag var och hälsade på honom =)

Ressu - Våran första agilitytävling som även blev vår första "pinne" (eller nollbana som det heter i finland) samt vinst och i andra tävlingen samma dag så gjorde vi samma igen =)

Neiti - Då hon fick sitt första CACIB eller då hon gick genom anlagsprovet eller då hon spårade till sej 49/50 poäng det =)

Kiira - Då vi var och hämtade henne så då vi kom till hamnen och väntade på färjan (jag körde bilen) så kröp hon över i min famn och lade sej äntligen tillrätta och somnade uppefter min axel. =)

Merja och Kalle- Då de föddes =)