Personligheten/Temperamentet tittar jag oxå på..

Jag går på:

• Föräldrarnas temperament och deras föräldrar.

• Hur bakgrunden ser ut med ögon m.m

• Valpens personlighet, karisma och temperament.

• Sedan jämför jag den med syskonen.

• Utseendet kommer sedan

• Sedan vill jag att uppfödaren ska kännas bra också.

• Till sist går jag på magkänslan.

Trött i huvudet som jag är måste jag ju hålla med BrightGloria.. Föräldrarnas temperament är viktigt.. Bakgrunden har jag inte tittat på, men det kan oxå va viktigt.. Magkänsla är oxå viktigt, det bör kännas rätt med både valpen och uppfödaren..

Först och främst kollade jag upp om uppfödaren stod på SSSK:s lista över uppfödare, vilket hon gjorde. Det kändes som en liten trygghet. Eftersom hon bodde en bit bort höll vi mejlkontakt och pratade även i telefon. Jag ställde frågor om HD, ögon och om ev. rädslor hos föräldrarna. Sedan gick jag på magkänsla och personkemi, om det kändes som en seriös och trevlig uppfödare, vilket det gjorde.

Utseendemässigt hade jag redan bestämt mig för en sobelfärgad hane, och när jag såg Hampe kändes han rätt på en gång. Han hade speciella, snälla ögon. :)

Det finns förmodligen mängder med frågor som jag borde ha ställt som jag inte frågade innan jag bestämde mig. Hade tur.

#4 Nä, det är inte lätt att komma ihåg allt tyvärr.

Tack för svaren! Nu vet jag lite mer jag kan kolla när jag köper valp.

#5: Nej, så är det.

#6: På Kenneklubbens hemsida finns lite tips och råd. :)

http://kennet.skk.se/skk/?id=307&sprak=sv

Jag kollade mest på personlighet/temprament och så hos föräldrarna. När valparna kom, kollade jag inte ett dugg på utseendet, utan mer hur dom var, om de var frammåt, nyfikna, rädda osv.

Sen blev jag tilldelad en valp och det kunde inte bli ett mer perfekt val :)

Det bästa är att försöka träffa föräldrar och valpar så ofta man kan, tycker jag, sen kolla upp fakta om föräldrar och så om man vill (jag gjorde inte det), om man ska ställa ut eller så, antar jag att man är mer noga vid utseendet och sådär.

Jag har den förmånen att jag känner mina Shelties uppfödare väldigt väl, även hennes hundar som jag ofta har hand om, så jag vet väldigt väl hur mamman är, pappan är oftast svårare då både mina Shelties pappor bor/bodde i Stockholm (Qinas pappa är död ser några år tillbaka).

Jag har fått följa båda hundarna sen dom var nyfödda, fått ser vad dom är för individer och hur dom utvecklas.

Jag har varit noga med deras mentalitet och hur det ser ut, ännu mer noga med Saga, eftersom det fanns 2 tikar till i den kullen. Qina var ensam tik i kullen så det fanns inte så mycket att välja på (hade ju så klart kunnat vänta till en annan kull).

Jag hade egentligen velat ha en annan färg än sobel, helst blue merle, innan Saga kom till oss. Men eftersom jag avgudar båda hennes föräldrar och hon själv var bra mentalt och såg bra ut så kunde jag inte motstå henne..

Jag gick mycket på inaveln. Jag ville ha en hund med så lite inavel som möjligt, helst ingenting alls. Jag hade kollat upp några kullar men det var ALLDELES för hög inavel och jag har tackat nej. Sen fastnade jag för den rätta valpen och det var tur! Men som ni säger, föräldrarna är viktiga, uppfödaren likaså och ja…könet var redan bestämt när jag började letade runtruntrunt… i Sverige.

Förutom saker som redan nämnts kollar jag även upp hur gamla släktingar till valpen har blivit, främst rakt bakomliggande, och om de dött av andra saker än åldersrelaterade eller olycksfalls orsaker. Jag tycker att det känns bra att ha valp där släktingar nått en hög ålder. Det är förståss lättare att se om det inte är allt för tätt mellan generationerna (vilket ju också är bra för aveln med tanke på att vissa ärftliga problem debuterar först efter att hunden blivit några år). Det kan ju vara svårt att få helt säkra fakta, men än så länge har ingen uppfödare/ägare till hundar i tilltänka stamtavlan tagit illa upp för att jag frågat om deras hund.

/emma93