Jag har inte hund, men flera katter. Skulle jag gå bort så vet jag att den äldsta katten inte skulle klara att flytta till andra. Det är en hussegris till 200 procent. Jag har en lapp vid telefonen där det finns telefonnummer till en person som ska hjälpa till att placera ut de övriga katterna. Det står också att den äldste ska tas bort i sådant läge

Min kompis har skrivit att om hennes hundar dör så ska dem till mig, och då får jag ansvaret att antingen behålla dem eller placera ut dem. Men jag är den enda hon litar på i det fallet. Känns väldigt smickrande såklart, men jag hoppas att det aldrig händer!

Jag själv har väldigt mycket bra människor runtomkring mig och vet att mina hundar skulle bli väl omhändertagna om jag dog. Jag vill inte att mina hundar ska avlivas bara för att jag dör - om de kan få ett bra jordeliv.

Det är en bra idé att ha en plan för det som inte får hända. Det är nog väldigt jobbigt för övriga familjen om de helt plötsligt ska ta hand om ett djur eller omplacera ett djur. Om man redan innan har ett "testamente" för djuren, så blir det lättare både för en själv och för anhöriga, och även för djuret.

Jag tycker att det är väldigt bra att ha klartgjort vad som skall hända i en sån situation, även om det är så jobbigt att ens tänka på. Testamente är inte dumt att ha eftersom jag misstänker att hundar rent juridiskt ärvs (och det är ju inte säkert att den som ärver en om inte testamente finns känns ok att överlåta ansvaret till). I mitt fall ärver mina föräldrar hundarna rent juridiskt, så jag har klartgjort för dem vad jag vill skall hända med hundarna. I dagsläget har jag inte någon äldre vovve kvar och jag är säker på att de hundar jag har nu skulle klara omplacering fint, om inte mina föräldrar klarar att ha dem alla (för det kan ju också hända, även om det är ok just nu). Det är nog som sissie säger att det är väldigt svårt för anhöriga att veta att de gör rätt i en sån svår situation, och det är skönt för alla parter att redan innan ha klartgjort det för veta att det blir rätt.

Jobbiga saker, men så viktiga.:)

/emma93

Jättebra att klargöra för sin omgivning tycker jag vart man själv står och vad man själv vill/ skulle vilja se hända i en viss situation. Så att det inte finns några frågetecken om det som inte får hända ändå händer. Precis som att man pratar om vart man står vad gäller organdonation så är det lika viktigt att skriva testamente och klargöra sin ståndpunkt med sina husdjur och andra tillhörigheter. Jobbigt för stunden då man "rotar" i allt de negativa men kan tänka mig att det är ortoligt skönt att veta om man väl hamnar i den situationen.

Som det ser ut nu så skulle mina föräldrar "ärva" hundarna och de vet vart jag står så jag tvivlar inte på att de skulle göra vad de kunde för att ge hundarna bästa möjliga liv vare sig det innebär att behålla dem eller omplacera dem!

Jag har också funderat på det då det knappt finns någon som jag litar på till 100% Så ja jag är lite nervös för sånt !

Därimot skulle jag aldrig vilja att dom avlivades då dom flesta hundar "tycker jag iaf"  ofta klarar flytt även om om tror att dom inte kan ha det bättre än hos en själv ! Så tänker iaf jag

En mycket klok tråd. Detta är ett ämne man undviker med så viktigt att ha "klart" tycker jag.

Jag har funderat mycket på det här, även om jag har många i mon närhet som skulle kunna ta Pixie så skulle jag nog vilja skriva ett testamente så att det är klart hur jag vill ha det så att det inte blir bråk om vem som ska ta henne. Då var ddet ju bara att fundera på vem, min man är ju självklar första person men tänk om det är en olycka han är med i också… Måste nog ha några stycken för man vet aldrig. Mycket bra tråd det är ju ett ämne man förtränger och inte vill tänka på men som är super viktig!

Om jag skulle drutta av jordelivet plötsligt så har min mamma fått klara riktlinjer vad gäller alla mina djur (5 ponnyer, 2 hundar och en katt).

Hundarna ska hon behålla likaså katten, 2 av ponnyerna hör till familjen för alltid och stannar de med och de övriga tre ska hon ta hjälp av två utvalda vänner att sälja/omplacera. Känns bra att veta att det blir fixat till det bästa om jag dör.

Ska även skriva ett typ testamente om mamma går bort först så andra vet hur det ska bli.

Skulle säga att det ända man kan göra för att vara riktigt säker är att skriva ett testamentet som är lagligt för även om man har klargjort hur man vill ha det så är det inget som måste göras. Det kan finnas släktingar som sätter käppar i hjulet eller någon annan som är "missnöjd" med beslutet man gjort.
Därför anser jag att ett testamente (lagligt) är den säkratste vägen att gå om man vill vara helt på det klara var djuren ska vara efteråt eller vem som har ansvaret för försäljningen.

Ja det är verkligen en viktig fråga, och även att skriva på det. Marsvinen och katterna är inte så mycket att fundera på, är det bara jag som dör så klarar man och barn av att ta hand om dem, likaså Dizzy (sheltien) däremot dalmatinern Clifford - har jag funderingar på vad som skulle vara rättvist. Han är en mattegris av sällan skådat slag, han tar lååååång tid på sig att börja lite på folk och han kräver mycket träning och är ganska knepig att promenera med. Så han skulle inte kunna bo kvar med man och barn, men frågan är om det skulle vara OK att omplacera - min stora mardröm vore ju om han blev en "vandringspokal" dvs fick byta hem varje gång han blev för besvärlig, att han skulle hamna i ett hem där man tog tag i hans dåliga sidor med hård nypor (eftersom han då skulle vända sig mot en sådan person). Mycket att fundera på och även ett svårt ämne att ta upp hemma eftersom varken man eller barn vill prata om döden.

Ja man vet aldrig vad som händer i livet. Blev själv väldigt dålig för 1 1/2 mån sedan ( hjärtinfarkt) min ena hund golden fyller 11 i år blev deppig och började slicka sår på sig själv. Även fast den övriga familjen var hemma sambo och 2 barn. Nu hade jag tur och kom hem Linas sår läkte hade jag inte kommit hem vet jag inte vet jag inte om Lina hade klarat det.