Det kan vara klurigt det där. :(

Hur illa är det? Bara lite småtjafs eller allvarligare?

Började med så tjafts, för få ändras till två rikstokiga damer som tuggar på varandra. Det är mor och dotter. Dotter är den som startar det hela numera. Till en början höll sig mamma sig ganska cool, men nu blir hon arg och svarar upp till sin "tossiga" dotter

Vill först bara påpeka att jag inte har någon egen erfarenhet av detta och mina tips bara är det jag förmodligen skulle ha gjort i din situation.

Min första tanke är att börja jobba med tiken som startar det hela. Lär henne att man inte ska bry sig om alla människor och hundar som för liv utanför.Träna inkallning och/eller lär henne innebörden av ordet "tyst". Ignorerar hon helt skulle jag gå fram till henne och peta till henne lite så jag får uppmärksamhet och sedan upprepa komandot.

#33 Tack för ditt svar.,Men tiken har inte några problem med människor på det sätta. Det är bara en reaktion typ kedjereaktion, Vill hon hälsa och visar intresse för en människa så utlöser det bråket. Vad jag menar att om någon gör något den andra inte gör.. Små små saker kan det vara..Inkallningen är det inget fel på. Detta händer i alla situationer.

Så grunden är att när någon gör något som fångar den andra intresse, så söker dom "upp varandra"

Svårt det där ! Jag gillar inte direkta ta ledar rollen då det känns som bråken mer är ett symtom ! Har du låtit dom göra upp någon gång ? beror ju ifs på hur bråket urartar ! och har du berättat för dom att du inte tycker om deras påhitt?

Jag skulle inte rekommendera att de får göra upp om man inte har full koll på vad de säger till varandra. Det kan bli väldigt stora skador och större problem om de verkligen menar allvar och ingen vill ge sig. Det är inte jätte ovanligt att tikar som tidigare gått bra ihop inte längre gör det av någon anledning. Oftast börjar det med att de bråkar om något och sedan går det inte ha dem ihop utan att de ryker ihop av olika anledningar. Hur det är med shelties vet jag inte, där kanske det är mer ovanligt. De är ju trots allt väldigt mjuka och vänliga till sitt sätt.

Nu har jag inte varit med om det personligen och har inga personliga erfarenheter av det. Har bara sett kompisar och kursare som har haft tikar som inte kommit överens. De har tillslut särat på dem men kunnat gått promenader med dem tillsammans och tränat mm.

Jag hade gjort så här och testat till att börja med. Jag hade gått emellan dem och väldigt tydligt markerat att det där inte är okej. Inte använt våld eller fysisk korrigering och inte heller tjoat och skrikt. Utan bara lugnt och bestämt med stor pondus och aktoritet gått emellan. Sedan hade jag försökt lista ut vad det är som triggar dem och försökt ta kontrollen över de grejerna/situationerna så de inte får en chans att börja. Men jag har ingen egen erfarenhet så jag vet inte om det fungerar. :/

Hoppas någon kan ge dig några konkreta råd här i tråden.

Ska läsa igenom era svar i llugn och ro.

Men en sak vill jag säga då jag läste, Göra upp. Annser jag lite livsfarligt. Två tikar som slåss Hua det bådar farligt. Ingen slutar tills den andra död. Tikar är inte roliga,, Hade det varit hanar så okey då hade jag lekt med tanken.. Tikarna är även mor och dotter.

#7 Precis min åsikt. Jag skulle inte låt två hanar göra upp heller.

#8 Skador kan bli förödande. Sällan tikar släss ärligt och ofta så ger dom riktigt alvarliga slit/bitskador.

Nej det med att göra upp lämnar vi och återgår till tillbaka i vad att göra?

Mvh

Jag har tyvärr erfarenhet av tikar som inte kommit överens, och de var av olika raser. Allt gick bra tills den yngre löpte sitt andra löp, började ta ben från den äldre tiken och överlag "trycka" på den äldre tiken. Jag trodde att jag skulle kunna rå på det och vara bestämmande och försökte verkligen med allt känns det som. Men det bara trappades upp och det var inte hållbart. Även om man till slut delade av så att de aldrig kom ihop så var det ständigt spänt och de skällde på varann oavbrutet. En oerhört stress för alla fyrbenta och tvåbenta. Efter 3 månader fick jag tyvärr placera den yngre tiken hos en vän. Det blev bra för alla hundar i slutänden dock. Däremot så var bråket inte glömt när de två damerna slutligen möttes på neutral mark många år senare. Vi möttes på en väg, på var sin sida av vägen, men det undgick inte den yngre tiken som blev helt vansinnig på den äldre och slängde sig över vägen mot den äldre. Jag har senare fått höra att det är ytterst svårt att få tikar att bli sams om de väl blivit riktigt osams. Hade jag vetat det hade jag nog inte försökt att få bukt med det så länge som jag gjorde, utan försökt att hitta ett annat hem åt en av dem tidigare.

Vill också tillägga att ingen av de två damerna nånsin var i bråk med någon annan under hela sina liv. Det var bara just dem emellan, och började när den yngre blev mer vuxen. Väldigt ledsamt.

Jag har flera hanar, och det kan också bli lite spänt när en unghane börjar ta för sig mer, men där gruffas det till nån sekund, jag säger till, och sen är de bästisar igen. Och sen när tonårstiden är över så har det liksom fallit på plats igen och är inte mera gruff. Det är i alla fall den erfarenhet jag fått av mina, men det finns säkert hanar som inte heller nånsin kommer överens inom samma familj.

Jag håller tummarna för att dina fröknar inte är lika envisa som mina var, utan att det kan falla på plats inom flocken och bli en bra vardag för er. Jag har tyvärr inget bra råd att ge. Möjligen (men det har jag själv inte provat) att hitta ett tillfälligt hem åt den yngre för att sedan prova att ta in henne i flocken igen när hon blivit lite äldre. Så att det inte hinner gå så långt som det gjorde för mina hundar, att de sen aldrig kunde vara sams.Men jag bara spånar nu.

/emma93

#9 Jag menar ju såklart inte att dom ska slå ihjäl varandra förstår ni väl ! Skrev klart och tydligt att det beror på hur bråket urartar sig ! Är det små gnabb kan det räcka om någon lägger sig innan det gått för långt ! Är det därimot fullt slagsmål så skulle inte jag heller titta på och låta dom göra upp ! Allt beror ju på som sakt!

När vi haft hundar i hundgården som inte passat och slagits har vi fått byta plats på dessa men då har vi som ingen kontroll där heller !

Har det blivit bråk inne har vi tagit kontrollen att här slås vi inte överhuvudtaget och när dom varit själva så har dom varit separerade ! Det är dock inga sheltiesar ! och hundarna har inte mått dåligt eller varit späna på varandra när vi tagit över "fajten"

Hur är det om tikar är kastrerade? Är det risk för bråk på samma sätt då eller blir de som katter lugnare?