När nr 1 är "klar" skulle jag säga, fast det är ju såklart individuellt 

Jag tycker iallafall inte innan 1-2 år. Vet flera som skaffat sin nummer två när nummer ett varit 2-3 år gammal, det tycker jag är okej. :)

När man känner att nr ett inte kan bli så mkt bättre :) Och när man själv känner sig redo!

Jag skaffade nr 2 när Ronja var 4,5år gammal. Kändes perfekt. Hon kändes så klar, vi vet precis var vi har varandra när det gäller träning och tävling. Hon nollar fler lopp än vad det blir fel och kvalat till SM.

En kompis till mig hade uttrycket "inte föränn min nuvvarande är agilitychampion".

Nackdelen med att köpa nr två är verkligen att utvecklingen stannar av med nr 1, det får man inte glömma. Då är det synd om man precis kommit igång och tävlat eller liknande. Trots att det känns som om hunden "kan allt" så är det sällan så.

Jag skulle säga att när man själv tycker att det passar bäst, vilket är väldigt olika pga vilket liv man lever och hur familjen ser ut.. Sen som #4 skriver så måste man vara medveten om att det "försvinner" tid från hund #1.

Bäst känner iaf jag när den yngre hunden är "vuxen" och man har nått många av de mål man satt upp. Min hund #1 var 11 år gammal när jag skaffade hund #2, vilket passade mig bra.
Min första hund är fortfarande aktiv men vi tränar inte så mycket längre och då passade det mig att skaffa en yngre att träna/tävla med. Sen får man ju en äldre hund som hjälper till att uppfostra den yngre