Men fy va tråkigt! Dock är det säkert skönt att få veta vad det är för "fel" med hunden. Aldrig roligt då man vet att något är fel men inte har fått det bekräftat.

Jag har en bekant som har en d.schnauzer med samma sjukdom. Medicineringen hjälper ganska bra åt henne. Hon piggnade till betydligt, men tyvärr gick ju hennes tävlingskarriärer i stöpet. Dels pga att medicinen räknas som doping och så räkcer energin inte riktigt till att ligga i hårdträning trots medicineringen. Men hon tränas numera på egna villkor.
Vikten är ju något som hon kämpar med trots medicinen så att den hålls inom rimliga gränser.

Önskar er all lycka till och meddela gärna hur Ronja reagerar på medicineringen.

Jaghar haft en hund som haft samma sjukdom. Till och börja med är jag nyfiken vilken medicin som hon ska få, samt vilka värden ligger hon på? Gjordes det även en stimulans av sköldkörteln och därefter nya prover, i så fall vilket värde hade hon då?

Jag har bekanta med en tik, som också tävlade agility, som har det. Hon har nu gått på medicin i flera år och det har fungerat riktigt riktigt bra. Hon är en riktig piggelina och över 10 år nu. Jag vet fler shelties som har det, och det är inte ovanligt.

Jag har en 5-årig tik som jag tyckte var så loj i somras, och som gått upp i vikt och jag fick inte ner henne. Därför togs de proverna på henne, men proverna påvisade inget fel. Jag blev lättad, men veterinären sa att det hade varit en så lätt sak att åtgärda med medicin så att det inte hade varit en stor sak om det varit sköldkörtelproblem. Jag såg ju också livslång medicinering framför mig, men det skulle tydligen inte vara nåt större bekymmer för hunden enligt veterinären. I alla fall så visade sig slöheten gå över för min hund, vikten har vi kommit tillrätta med, och förmodligen var det skendräktighet för första gången i hennes liv (hon har inte varit det tidigare) som orsakade både slöheten och viktuppgången.

Håller tummarna för att din Ronja fixar detta galant och att hon blir lika pigg och alert som mina bekantas Sheltie.

/emma93

Tack för era svar :) normala värden är 21-65 och Ronja har 15, hon ska få 0,12ml om dagen av Levtan(?). Doseringen bestämdes utifrån blodprov och om 6v ska vi tillbaka och ta nya prover för att se om doseringen är rätt. Nästa steg är att söka dispens så att hon får fortsätta sin karriär, förhoppningsvis ännu piggare!

Min hund hade ett värde på 3 och efter en stimulans så låg värdet kvar på 3, Ingen reaktion alls… Hon var exakt som du berättade om Ronja. Pälsen blev ful och sträv. Hon fick sin dosering och jag kollade upp henna vart 7:e månad. Då hon fick sin diagnos var hon 3 år och jag visste detta skulle bli en livlång behandling. Men sakta och säkert gick det framåt då hon började sin behandling. Efter ca 5 månader var hunder åter tillbaka till sitt gamla jag igen..  Fick jusera doseringen 2 ggr under hennes livtid. Viket var ingenting tycker jag och hon blev 13 år min lilla gumma…

#5 låter ju "lovande" :) ronjas var ju inte katastroflågt om man säger, så det finns ingen förändring i pälsen som jag läst att det annars kan ara vanligt. Hon är ju 4,5år nu och det blir återbesök varje år. Det som jag tycker är lite läskigt/obehagligt är att man inte vet hur länge hon gått med detta. Jag har alltid skojat om att Ronja föddes gammal men på senare veckor har det blivit extremt och det var då jag förstod att detta kan ju inte vara normalt. Hoppas verkligen att medicineringen hjälper! Vilket värde hade din hund med medicinering? Nöjer man sig vid 21 eller vill man ha det högre? tack alla för att ni delar med er av era erfarenheter, allt känns lite lättare nu!

Ärlig malin3033 så minns jag inte exakt var hon hamnade, men det låg mitt imellan. vilket det nöjdes med..Hon mådde toppen i alla sina dagar och år. Allt blev till en vanlig rutin. Som du även läste så låg hon långt under Ronjas och då även vis stimulans.. Så jag tror helt och fullt det kommer bli problemfritt för din hund, och ser det bara posetivt att detta har hittats och frågetecken som fanns är besvarde.

Mvh

En historia om lille herre, dvärgpudeln Zalo (16/6 2011 fyllda 13år);

I vintras, ca 1 vecka innan jul, vaknade jag en morgon och när Zalo hoppade ner från sängen märkte jag att han haltade. Inte mycket, så jag tänkte att han har väl hoppat upp/ ner från sängen någon gång under natten och sträckt sig eller liknande. Han påvisade ingen smärta eller obehag när jag klämde, kände och/ eller bände. Dagen gick och jag lät honom mest ta det lugnt, korta kisspromenader bara. Dagen efter haltade han fortfarande, lite mer tom så det blev fortfarande vila. Dag tre när jag vaknar så får han inte benet med sig alls och verkar nerstämd. Ringer då till veterinären, får en tid och åker in. Veterinären klämmer och känner, tar blodprov etc. Initialt mistänker hon hjärnblödning eller liknande då han har känselbortfall i benet han inte får med sig riktigt!! Blodproven visar dock att han är kärnfrisk (?!). Fick åka hem med smärtstillande/ inflammationshämmande. Mot em/kvällen märker jag att Zalo är lite "borta", han är inte riktigt sig själv. Dagen efter ringer veterinären för att kolla läget och hon blir förbryllad över hans tillstånd, men vill att vi avvaktar och ser. Julafton spenderar han mestadels sovandes och jag blir riktigt orolig över utvecklingen, kommer han överleva till 2012? Veterinären ringer mig nästan två gånger om dagen för att kolla läget, men bedömmer att han mår bättre av att vara hemma. Zalo "försvinner" mer och mer och är mycket trött, efter ett samtal med veterinären får jag frågan om hon får göra ytterligare ett blodprov? Det finns en sak hon inte kollat, som det skulle kunna vara. Hon har blod kvar, så jag behöver inte åka in med Zalo. Detta var sanningens minut, "do or die". Jag blir nervös när telefonen ringer, men jag hör att veterinären är lättad. Hon vet vad problemet är "Zalo har hypotyreodism och det går att medicinera". Har för mig att hans värde visade 12 (och då var det ändå ett "gammalt" blodprov). Veterinären skickade genast in ett recept till apoteket och jag kilade in och hämtade det så fort som möjligt. Redan dagen efter märkte jag att han blev mer och mer "vaken". Att han fick känselbortfall i ett ben är ett ovanligt symtom, säger veterinären, och det uppstår oftast på större hundar.

Kort efter medicinering blev han allt mer sig själv igen. Iom att han började röra mer och mer på sig var jag tvungen att lösa rörelsefrågan. Så jag konstruerade ett stöd av en kinapinne, lite ståltråd och tejp som jag gjorde en "vinkelhake" av i rätt ståvinkel som jag sen bandagerade fast. NU blev det mer fart när han kunde röra sig och få med sig benet. Veterinären fortsatte att ringa och kolla läget och ett par veckor efter att vi började medicineringen så åkte vi för att göra blodprov och kolla medicineringen. Känsel hade inte kommit tillbaka i benet, och veterinären visste inte om den skulle det heller! Permanent lösning på rörelsen behövdes då det hände att han sprang sönder "skenan". Var förbi Mälarsjukhuset och frågade vid ortopedkliniken efter spillbitar i plast, åkte hem och gjorde en mall i hushållspapper. Klippte sen ut en plastbit och formade till med hjälp av en värmepistol. Vadderade och satte dit resårband med kardborre. Tada!! Färdig!

Lång text blev det. Men allt gick iaf bra. Ca 4 månader efter skadan började Zalo, efter skenan och att jag gjorde sjukgymnastik hemma, att gå på benet självständigt. Dock hade han tappat nästan alla muskler i benet så det var lite vingligt. Mer sukgymnastik, och när sommaren närmade sig blev det simmning i poolen. Idag är han "frisk" och kry. Leker som om han vore valp igen och följer gärna med på lååånga promenader.
Vet inte ang frågan om tävlingsträning, men tycker inte att det borde vara något problem. Ni har ju tagit er så här långt och iom medicineringen så borde allt bli bra. Bara hon ligger stabilt i sina värden. Iom att hon vill vara med och röra sig mer så borde även vikten ändras.

Lycka till! I fortsatt träning och i Ronjas medicinering. Hoppas ni får dispens så ni kan fortsätta tävla!!

Tack för ditt svar också :) lustig sjukdom det där, det viktigaste är att hon får fortsätta träna och tävla, du såg ju på allerkursen hur sjukt kul hon tycker att det är :)

#9 hoppas allt går bra och hon får träna och tävla igen, det är fruktansvärt när det händer ens djur något. Det finns ekonomisk hjälp att söka om man har ont om pengar, förresten jag skriver ett nytt inlägg om detta så alla ser det.

Lycka till med din lilla sötnos.

#10 tack :)

#9
Ja, det är ju ganska bra krut i henne iaf när det vankas hinder. Men det är iaf tur att veterinären hittat problemet så hon kan bli bättre.
Jag tror inte att det är några problem för er att träna som vanligt. Du kommer att märka när hon blir mer och mer aktiv iom medicineringen. Sen hjälper ju Cora till att dra igång henne med :)

Hur är det Malin3033 med Ronja nu efter hon har fått medicin i en tid?

#13 tackar som frågar :) i skrivande stund sitter jag i Florida och har varit här i två veckor så det ska bli spännande att träffa henne sedan när jag kommer hem på söndag :) innan jag åkte hade det inte hänt så mycket, jag önskade så mycket att jag skulle se skillnad så man nästan inbillade sig att hon såg piggare ut. Men hoppas att det känns som en större skillnad nu när jag inte träffat henne på 2,5 vecka.

Hur lång tid säger veterinären att man kan räkna med att det tar?

I serien Veterinären har ordet här på sajten så har Ylva Trygger skrivit i ett av de som kommer framöver om just denna sjukdom. Jag plockar in dessa nyhetsbrev i ordning och denna ligger en bit in i framtiden. Men på denna sida kan ni läsa om denna sjukdom reda nu, då jag tycker att det kan vara intressant för er.

http://www.simbi.nu/acanisacademy/222-november-10-hypothyreoidism

#16 Tack!

En liten uppdatering:

Vi var i början på december iväg hos veterinären igen för nytt blodprov för att ev. kunna reglera dosen hon får. Mycket riktigt visade det sig att hon har fått lite för lite, hon hade ett värde på 21 och enligt veterinären ska hundar under behandling ligga på 35, trots att 21 är "normalt".

Så hon piggar på sig allt mer min tjej och jag skickade därmed iväg papprerna till SKK för att få dispens så att vi skulle kunna få fortsätta tävla.

Men icke sa nicke..

Fick tillbaka papprerna i tisdags och de hade nekat henne dispens. Vilket betyder att min hund just nu är under tävlingsförbud. Det känns rent utsagt förjävligt och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hennes välmående går i första hand men det känns så overkligt att inte få tävla henne. Så just nu är vår debut på SM 2012 struket, och alla andra tävlingar också för den delen, vilket innebär att det inte heller blir någon landslagsuttagning.

Det känns väldigt tungt just nu, men jag försöker samla energi så att jag kan ta upp kriget mot SKK. Trots att det är ett prestationshöjande medel så är det faktiskt så att min hund blir likvärdiga de andra hundarna med sin medicin, och hon mår dåligt utan. Dock tänkte jag nog fira jul först…

Lycka till i kampen mot SKK. De kan vara ganska stelbenta ibland.

Men som du skrev. Fira jul först och det är ju mycket trevligt att din lilla tös är pigg och glad igen.

#18
Faaaan va trist!

Se till att njuta av jul och nyår. Sen tar du fighten med SKK. Hoppas att de ger med sig så att ni snart är ute på tävlingsbanorna igen!!!

God nyheter att din hund mår så mycket bättre.  Säger som andra njut av julen nu och ta det ndra efter helgerna. Men kämpa på för er tid på tävlingsbanan. Det behöver inte var slut. Så ge dig inte!

Hej

Min erafernhet är att hundarna fungerar utmärkt med medicin. man får tillbaka sin gamla hund, men det kan vara svårt att få ner dem i vikt, som det alltid är med sheltie.

Man får dock prova sig fram till lämplig medicindos

Eva Ch

Hoppas det blir bättre med den nya dosen, som du sa så kommer ju hundens hälsa i första hand, allt annat är ju en bonus =). Men önskar dej lycka till i kampen mot SKK.

Malin3033

Hur går det för Ronja med hennes medicinering? Har ni lyckats fått dispans av SKK så ni kan ta er ut på tävlingsplanen här till sommaren?

#24 Ingen dispans från SKK, har bråkat med dem hela vintern. Så just nu kör vi utan medicinering så att hon får fortsätta tävla. I och med att hon dessutom led av ett snett bäcken som nu är återställt så kan även det vara orsaken till hennes låga humör. Enligt SKK tog inte veterinären alla prover som krävdes för att bevisa att hon har hypotyreos så då måste hon gå utan medicin i 6 månader och därefter ta om alla prover för att kunna få dispans

#25
Fan va trist att behöva kämpa så!! Hur mår hon utan medicin då? Vet du/ veterinären hur hon har kunnat fått snett bäcken?

#26 hon fungerar faktiskt förvånansvärt bra, så det känns skönt. Ang. hennes bäcken så är det ett olöst mysterium. Hon går till en kiropraktor med jämna mellanrum och "knäcker till det". Frågan som jag ställer mig är om det skulle gå att lösa med en operation, men det har jag inte undersökt ännu

Okej, låter ju jättebra att hon fungerar utan medicinering iaf. Konstigt det där med bäckenet. Frågan är ju om det skulle gå att göra något kirurgiskt med tanke på att veterinären inte vet orsaken…

Men håller tummarna för att allt löser sig för er!!