• Finns det några svenska kennlar som särskilt specialiserar sig på amerikanarna? Vilka? Som jag har sett/ hittat så finns en kennel som avlar egentligen på rena amerikanare och det är Änghagens. Till viss del även kennel Svansboden's (tyvärr ingen hemsida). Sen finns det kennlar som mixar.
• Går båda typerna lika bra i utställningsringen? Jag är inte jättevan i utställningssammanhang, men upplever när man kollar resultat etc att amerikaner (iaf i Sverige) inte går lika bra. Ofta får de fina omdömmen men inte mer än en 2:a i "betyg".
• Väger amerikanerna mer eller ser de bara maffigare ut pga pälsen? Skulle inte tro det. Finns ju variationer på vikt även på normalviktiga brittiska shelties. Men de har en något grövre benstomme och pälsen är lite annorlunda. Min väger ca 14 kg men då är han också för stor. Vet brittiska som ligger på ca 6-9 kg.
• Är det vanligt att man korsar engelskt och amerikanskt blod eller odlar man dess särart? Om man inte blandar, varför? Jag är ingen expert. Men det finns kennlar som gör det. Har en tjej på klubben som tränar med en halvamerikan. En liten tuff sheltietjej med en enorm motor! Tror inte att så många korsar och jag tror att det har att göra med att den brittiska ses (och är)  som den ursprungliga och, för vissa, den mest korrekta sheltien.
• Synd att inte fler avlar, och ställer ut dem, för jag tycker att dem är absolut finast!!

Vore kul om någon kan det här. Har ni själva en amerikan får ni gärna lägga upp bild och skriva lite om den. Har själv en amerikan, eller det är mycket amerikaner i han. Tror det är i femte led som det bara är amerikaner och sen är det hundar med andra utlänska regnummer. Men alla härstammar ju ur amerikaner så man kan ju säga att han är det… Det enda som är "tråkigt" är att han blev för stor. Han mäter underbara 47 cm. Kom in i en växtperiod och slutade aldrig Men han är helt underbar på alla sätt. Frammåt och en otrolig arbetslust. Jättekul att hålla på med. Dock har han även för tunga öron då jag inte ville gå in och korrigera honom. Han ser ut så som han är född till att vara. Vilket är en underbar, charmig stoor sheltiekille!!

_Jag skulle gissa att jag är klubbkompisen som #1 nämner ;) Men skriver det lilla jag kan om amerikanarna också.
_

• Finns det några svenska kennlar som särskilt specialiserar sig på amerikanarna? Vilka? Min sheltie kommer från kennel Vebells, som samarbetar mycket med kennel Moorwood. Båda dessa kennlar föder upp shelties efter den amerikanska typen med amerikanare i blodet. Det finns inget brittiskt i hundarna alls, däremot är de väldigt internationella och nu när jag tittar närmare i min hunds stamtavla som jag påstår är "halvamerikan" så ser jag att båda hennes föräldrar är svenskfödda, mamma på Vebells och pappan föddes på Moorwood. Men morfar är Amerikansk, född på kennel Grandgables i USA och senare importerad till Sverige. Hennes farfar är från Australien och kenneln Hillacre. Farmor och mormor är svenskfödda men farmorn har en mamma från Hillacre i australien och en pappa från Riabel i Nya Zeeland. En annan intressant hund är hennes morfars far som är från kennel Kencherrys i Japan! Finns ännu en amerikansk kennel i blodet och det är Enclave i Florida (USA), den hunden är hennes Farfars far.

Nu blev det mycket släktsnack. Det jag vill visa på är att min "halvamerikan" inte är en blandning mellan england/usa utan snarare USA/australien med en touch av Nya Zeeland och Japan Sen ser hon nog inte ut som den typiska amerikanaren utan är liten och lätt. Men precis som hos britterna så skiljer sig även amerikanarna i storlek och typ. Jag har gjort ett släktträd på min hemsida där man kan se bilder på hennes internationella släkt.

• Går båda typerna lika bra i utställningsringen?
  Nu har jag inte ställt ut Cora men vet att hennes syster går bra i utställningsringen - men allt beror på vem som dömer, såklart. Hennes syster har belönats med CK alla de gånger hon har ställts ut och kom tvåa bland alla sheltietikar på HUND2011.
• **Väger amerikanerna mer eller ser de bara maffigare ut pga pälsen?
  **Många av amerikanarna har en grövre benstomme och mer massa. Men min sheltie är ett ypperligt exempel på att det inte behöver vara så. Hon är ganska pälslös, 32,5cm hög och väger knappt 5kg. Hennes syster däremot är 36cm hög och väger 6-7kg och har en grövre benstomme.
• **Är det vanligt att man korsar engelskt och amerikanskt blod eller odlar man dess särart? Om man inte blandar, varför?
  **I Sverige så är det så pass ovanligt med rena amerikanare så de som sysslar med de amerikanska linjerna blandar nog lite. Vet att te.x. kennel Sobelkustens använder sig av amerikanskt för att få deras temperament men vill ändå behålla den brittiska typen.

Hoppas detta kunde hjälpa dig lite på vägen i dina funderingar! Har lagt upp en bild på min internationella tjej, som nog ser ut mer som en brittisk sheltie - men beter sig som en amerikansk!

Här är också en bild på hennes helsyster som jag beskriver i inlägget ovan, hon är en hund med de typiska amerikanska dragen - det är knappt så att man tror att de är släkt!

#2
det stämmer att det var dig, eller Cora, som jag tänkte på

#1, Jag gillar för stora shelties ;). Finsk lapphundsstorlek är perfekt . Men hur stor hunden blir vet man ju inte i valpstadiet så en som är "för stor" får jag nog stryka från önskelistan hehe.

#2.Jag vill gärna ha amerikanernas mer tuffa temperament med mer "go", men inte all den päls de ofta förpackas i ;). Så egentligen hade en hund som Kassandra (?) passat mig. Det viktigaste för min del är att inte få en nervös hund, men det går ju att finna i båda varianterna. Syntes det redan när de var valpar att de var olika bygda eller växte det fram senare?

Ps. Gud vad snygg "farmors mor" och "mormors mor" var.

#5 Vebells Kassandra, jajamen! Till vardags går hon under namnet Cora. I Coras kull var det väldigt tydligt att Cora skulle bli liten och nätt medans syster Lussan skulle bli "en redig hund" sas. Däremot så har inte jag uppfattning av att de skulle ha extremt mycket päls, Coras mamma är rejält pälsad och pappan likaså. Men inte hennes moster och inte hon själv. Men älskar också deras temperament, de säger minsann till om något inte passar och Cora är min egna lilla morrande motor. ;) Om du går in på www.vebells.se och kikar under "tidigare valpar" så ser du tydligt skillnaden mellan Cora och hennes syster. Uppfödarna brukar också vara duktiga på att se sådant så att ha en uppfödare man känner att man kommer överens med och kan kommunicera med så tror jag att man i 9/10 får en toppenhund!

Visst är de snygga? Skulle nästan vilja äga allihopa i hennes släkt, älskar dem allihopa!