En snart 5:årig sheltie för omplacering
Hej. Jag har kommit i kontakt med en familj som har en snart 5:årig shetland sheepdog som de behöver omplacera. Jag har haft honom på helgerna sedan mitten på maj. Jag kan inte ta över honom på heltid förrän i mitten på augusti när dagiset öppnar. Där har han varit tidigare. Han är trygg här hemma hos mej i huset och i trädgården. Och promenaderna går bra nu. Men han tror att han ska få åka hem så fort vi går ut. Och när vi skulle åka till klickerkursen i måndags upplevde jag honom orolig i bilen, men han trodde att han skulle få åka hem. Ni som har tagit vuxna omplaceringshundar, hur har ni upplevt den första tiden med hunden? Är det klokt att låta den gamla familjen att hjälpa till när jag behöver hundvakt?
Svårt detta. Men de är klart att dom ska få passa honom och träffa han.
Vila i Frid världens bästa Iza.
Med Vänliga Hälsningar
Rebecka
*Medarbetare på mops.ifokus och sheltie.ifokus*
Jag förstår svårigheten i det. Jag tror det beror på individen i sig vad som är bäst, men det kan ta tid hela omställningen. Jag fick ta hand om en hund akut,pga sjukdom hos ägaren, och det blev till slut i hela två år. Även om hunden var van att vara hos mig redan innan, så var det ju lite förvirrat i början över just detta att "åka hem". Jag började prata högt om vart vi skulle åka och med hundens namn i meningen, vart hunden skulle åka. Nu kanske inte alla tror på att hundar förstår sådant, men jag tyckte att det underlättade och det var som att han då fick en bekräftelse över vad som komma skulle och kunde ta det lugnare. Namnen på personer verkade hunden kunna sen innan, och hem betydde ju gamla hemmet, så jag sa hem till "våra namn", eller "vi skall gå en promenad". Och när ägarna hälsade på och skulle åka så sa vi hundens namn och att han skulle stanna här. Kanske kan det vara en liten hjälp.
Starta ny diskussion