Jag heter Hugo och är en hund. En lurvig brun och vit hund. Matte säger att jag är en vattenhund, men jag hatar att bada. Om jag inte får göra det på egen hand. I en vattenpöl med brun lera i. Det är kul. Och matte blir helt galen. Men efteråt är det mindre kul. Då lyfter matte in mig i badrummet och så kommer den där saken som fräser ut en massa vatten på mig. Och hon envisas med att gnugga in en massa klägg i pälsen på mig också. Så efteråt så luktar man som någon kontig blandning av de där blommorna som står i mattes blomkruka. Just de där som man inte får bita i förstås.

Jag är drygt ett år och tycker att livet bara är för roligt. Men det tycker inte matte. Ibland tycker jag att husses skor bara luktar för härligt. Jag brukar parkera mig vid hans skor och begrava nosen i dem. Det slutar alltid med att jag ligger och gnager lite försiktigt på dem också. Jag vet inte varför, men det måste ha någonting med lukter att göra. Husse blir alltid arg på mig då.

"Titta vad han har gjort med mina skor nu igen!"

Nåja. Jag brukar åla på golvet då, fram till honom, och titta på honom med så bedjande ögon som jag bara kan. Ibland räcker det och husse ruffsar om i min päls på det där sättet som bara husse kan. Andra gånger får jag ta till knepet att rulla runt på rygg. Vifta lite försiktigt med tassen, så kommer hans hand och ruffsar mig på magen. Husse glömmer så lätt.

En dag så skulle vi åka och köpa en sele. Mitt halsband började se lite nött ut tyckte husse, och en sele vore nog det bästa. Sagt och gjort. Jag fick hoppa in i bilen längst bak, meda husse och matte satt längst fram. De skulle bara veta hur det hoppar där bak. Någon gång tänker jag se till att matte får sitta där bak istället så kan jag sitta fram. Då får hon känna på hur det känns att fara runt som en vante när husse kör. Gropar och gupp bryr han sig inte om, så man har fullt sjå med att hålla sig på benen. Ibland ramlar man så att man slår hakan i golvet.

Husse parkerar på Parkeringen vid det stora köpcentrumet. Kul, nu ska man få ut och lukta på allt möjligt. Läsa lite fläckar också. Husse och matte kliver ur bilen och jag viftar förväntansfullt på svansen. Husse hinner knappt få upp bakluckan på bilen innan jag har hoppat ut. Full fart framåt!! Där och där finns en fläck. Oj, här har det varit en tik. Jag sliter och drar så mycket jag kan för att få med mig matte en bit till bort till nästa fläck. Att hon stretar emot så? Förstår hon inte att det känns obehagligt i min hals när hon gör så?

"Kom med här nu Hugo! Hit!"

Vadå "Hit!"? Det är ju där borta som det finns fläckar att läsa? Kan hon inte känna det på doften? Dumma matte. Och då drar hon i kopplet igen. Okey då! Jag får väl gå dit sen då. Men först måste jag kissa. Och det nu!! Där blir bra.

"Nej! Ínte på bilen!" tjuter matte och hupp, så for man iväg mot henne igen. Jag hinner precis få ner tassen så jag inte ramlar.

Jag känner mig nästan upphängd när matte och husse drar iväg med mig bort till zooaffären. Väl där inne fyöös min nos med ljuvliga dofter. ÅH!!! Detta är himmelriket. Godisar, tuggben och…våm!!! Denna ljuvliga doft som får smaklökarna att dansa tango. Jag vill ha!!

Jag hör bara med ett halvt öra att matte och husse vill ha en sele. Undrar vad de ska ha den till? Matte ropar på mig att jag ska följa med. Hoppas det är till en hav av godis. Så glatt följer jag med, bara för att se att det inte alls finns något godis. Där står man med gapande mun och tungan hängande utanför. Matte och husse pratar med tjejen i affären. Varför pratar hon inte med mig och visar vad godiset finns? Hallå? Här är jag!!

Ingen reaktion. Inte för att jag brukar tycka att det är så speciellt roligt att främmande människor klappar och gullar med mig. De kan gärna få hålla sig på sin kant. Ett litet morr brukar få dem att backa och låta bli mig. Men det här är ju löjligt. Hon ser mig inte ens!! Jag! Världens snyggaste hund!! Men det var väl som katten!! Inte kan man väl stå här och bli totalt nochalerad! Det går under min värdig het. Lika bra att visa att jag minsann är något att titta på.

Jag star ett stort kliv framåt och sätter framtassarna så hög upp som jag bara kan. Äntligen! Hon ser mig! Hon ser MIG!! Och hon pratar med mig! Det var på tiden. Åh, klia mig på halsen! På bröstkorgen också! Nä sluta inte!!! Mera! Mera! Åh, det var skönt! Jag är nummer ett igen! Och så har hon något i handen. Ser ut som ett sådant där halsband fast konstigare. Det måste jag kolla in. Jaha, men ska ha den runt halsen. OK! OCh runt magen också. Tja, varför inte. Känns ju ok.

Helt plötsligt får jag syn på en … rival!! Han ska inte komma här och tro att han ska få något. Det är min butik, så det så!!! Jag var här först! Så stick iväg, skriker jag åt honom. Försvinn!! Jag slänger mig framåt så matte håller på att ramla. Spelar roll. HAN har inget här att göra. SÅ! Lomma iväg bara, så där ja. Gå din väg!!

Det här med sele känns ju fint, den tar vi matte!!! Kan vi gå nu? Vi tar vägen förbi godiset först, eller hur?