Hej! Jag har en liten sobel hane på 7 år och han är ett riktigt busfrö än!

De är superlätta att träna och passar därför till just agility, lydnad och utställningar men också att bara ha som sällskapshund (som min är) :-)
Han är lite reserverad mot nya människor men det släpper jättefort och går över till nyfikenhet. Han är tyvärr världens matgladaste hund haha ;-) Pälsen är enklare än man tror att sköta, de borstas ca 1 gång i veckan men tovor uppstår lätt precis vid öronen men är enkla att reda ut med en liten kam. :-)

Hej!

Jag har en tik på drygt 1 år (Wilma), och har tidigare haft en tik som blev nästan 13 år. För oss har shelties varit bra familjehundar, med en lagom intensitet. De är pigga och vill hänga med överallt. De är lättlärda och följsamma.

Med Wilma har vi gått valpkurs och en kurs i allmänlydnad. Det har fungerat bra. Hon har uppfattats som lugn av de andra (som hade andra hundraser), och hon har fått bra slutomdömen. (Vi gjorde lydnadstest, spår och sök och lite annat.) Vi ska testa agility nu i sommar, ska bli kul!

Visst måste man sköta om pälsen. Jag kammar/ borstar den ett par gånger i veckan och klipper pälsen runt tassar och öron, då jag tycker att det behövs.

Wilma kan vara försiktig/ reserverad mot en del hundar hon inte träffat tidigare, och mot en del riktigt små barn. Annars är hon väldigt social.

Hej!

Jag har två stycken sheltie tikar, de är från olika linjer, uppfödare och är väldigt olika både utseende mässigt och mentalt.

Lexie är min första sheltie, hon är nu i dagsläget 16 månader och otroligt lättlärd. Hon lär sig nya saker på bara någon sekund *överdriver inte*, dock har hon väldigt svårt för nya människor och backar helst. Även fast jag tränat så ligger det i linjerna (finns från hennes pappas sida). Hon har ett otroligt föremålsintresse och kampar/bär allt. Hon är även väldigt matglad, dock är hon ganska så "ful" för att vara sheltie. Inte mycket päls och väldigt lätt o feminim. Hon har även en otrolig fart ute på agility banan, tror att det är mycket pga. att hon är så nätt.

Twix som jag haft i en vecka, är 10 veckor idag. Även hon verkar väldigt lättlärd. Hon är aldrig rädd (har hittills inte blivit rädd för något) utan är väldigt kaxig och svansen ligger gärna högt upp på ryggen som en liten båge. Nya platser är inga problem, det tar hon bara som att det är kul och luktar gärna av stället för att sen kunna leka där. Hon älskar att ligga på rygg och bli kliad på magen, kan komma springandes emot en och kasta sig på rygg för att hon vill bli kliad på magen. Hon älskar alla människor, spelar ingen roll om hon träffat de förut eller inte. Hon är även väldigt fin, med mycket underull och relativt mycket benstomme.

Hoppas jag hjälpt dig lite! Finns det något mer du undrar över, så är det bara att fråga 

Ska även tillägga att Lexie borstar jag cirka 1 gång i månaden, om ens det 

Min Sheltie tik Luna som är 1 år och 8 mån är helt fantastisk. Hon älskar ALLT och ALLA, jätte trevlig tik som är väldigt framåt. Älskar att träna det mesta, själv så lägger jag ner mycket tid på lydnaden och viltspåret men är också grym på agility. Hon går med som min hjälpinstruktör på jobbet och hon fungera hur bra som helst som det, ligger på sin plats lös tills jag säger något annat =)

När hon va yngre fick jag bortsta henne mist en gång i veckan annars vart det mycket tovvor men nu kanske 1 ggr månaden =)

Hej hopp!

Här hemma bor en underbar sv/v kille på snart 3 år. Otroligt underbar på alla sätt och vis. Frammåt och orädd. Kan visa en viss reservation mot främmande (oftast karlar), står en bit ifrån och viftar på svansen men backar lite om någon försöker klappa honom utan hans "okej" men går snabbt över. Älskar att leka med alla som vill (även de som kanske inte vill, då han tror att de bara fejkar!)

Föremålsintresserad och lättjobbad. Lättlärd till tusen. Älskar fart och fläkt och är crazy snabb på agilitybanan - hans mott är "broms är en insekt och inget man hittar på agilityplan". Lagom pälsad, bortar honom ca 1 ggn/vecka. Amerikans i typen. Dock okorrigerade öron men ger han hans charm!

Det enda "negativa" med rasen enligt mig är de stora variationerna i storlek. Vet en tik som inte ens mäter 30 cm i mnkh och som är färdigväxt och så min "lille kille" som mäter 47 cm Kom in i ev växtperiod och slutade aldrig, kändes det som… Men skulle inte byta bort honom för något iaf!

Kort och gott är sheltien en underbar ras att leva med. Både till aktiviteter och som sällskap. Kräver en hel del socialisering som valp för att bli en trygg och stabil hund som vuxen. Värt att göra ordentliga efterforskningar innan valpköpet så man vet vad man får.

#5 och #3 twix, vart har ni köpt era shelties?
Vilken kennel? :)

Vill ha en orädd och framåt sheltie och ni beskriver båda era precis som jag vill ha :)

#7 Belger du nord, vid norska gränsen 

Min kommer ifrån Windrest i Täby (sthlm) tanken är att jag ska para min tik till våren om höfter och allt ser okej ut=)

Min hund heter Jessie fyller 2 år.

Hon är en aktiv, glad, nyfiken, jättesnäll. Hon är en mycket trogen hund men hon har sina bus ibland.

Vi har gått tre olika kurser i lydnad och i höst ska vi gå en agilitykurs.

Min lille sheltie heter Yatzi och kommer från Skogsbackens kennel i Sthlm. Han är helcool i alla lägen. Vi var på studentutspring i tisdags fullt med människor och vuvuzelor, men han brydde sig inte en enda sekund. Var bara lugn som en filbunke och satt och betraktade alla. Är sjukt människokär, för att inte tala om barnkär;

Så fort han ser en barnvagn eller småbarn så spärrar han upp ögonen och springer åt det hållet med svansen viftandes. Han var på besök på ett dagis för någon månad sedan och bara stormtrivdes bland alla barn som klappade och drog i honom.

Kan bara hitta en negativ sak med honom, och det är att han är så människokär så att han inte skulle känna igen en tjuv om det så blev inbrott i huset, han ser bara gott i allt och alla! :D

Ronja: Är från kennel CoffeeBeans. En dam som haft en hel del problem i sitt liv. Bland annat stora problem med ljud, skotträdsla, rädsla för människor och även stress. Dessutom lider hon av magkatarr och är ytterst känslig i magen. Hon har varit en hund som inte har varit lätt helt enkelt. Idag är hon dock, efter 6 år av träning, en fantastisk familjemedlem mentalt. Tävlar i agility, lydnad och rallylydnad med fina resultat. All osäkerhet är som bortblåst. Dessvärre kvarstår de fysiska besvären.

Viggo: Från kennel Belgerdunord. En orädd pojk som alltid är pigg och med på noterna. Aldrig sett några rädslor hos honom, och är den mest perfeka sheltie man kan ha. (enligt mig) kan jobba timtals utan att tröttna, är en snabb liten vessla på agilityplanen, och är extremt miljöstark. Svansen står alltid högt över ryggen på honom, och han tror han är störst, bäst och starkast. Föremålsintresset är stort. Största nackdelen med honom är just att han är rätt så dominant. Han själv tror han är stor och stark som en rottweiler nämligen. ;)

Vilda: Även om från kennel Belgerdunord. Och även släkt med min Viggo. (11 veckor idag) En tuff liten tjej med föremålsintresse. Svansen står nästan alltid som en knorr över ryggen. Hittills verkar hon vara miljöstark, ha stort föremålsintresse och vara väldigt cool. Hon är en liten racerråtta som älskar att springa omkring och busa. Människor är dock inte jättepoppis, och hon föredrar att ignorera dem totalt. (dvs. ingen rädsla. Snarare ett stort ointresse) Vanligtvis är all uppmärksamhet riktat till mig. På min student för ca. 1 vecka sedan smälldes det en champangeflaska inte långt ifrån henne. Hennes reaktion var att springa efter korken i full fart. Hon är nyfiken och busig - så som det ska vara. Inga miljöer har hittills påverkat henne negativt. :)

Vad kul med Så många svar! Tack! Sheltien verkar vara en toppenvovve! :D