Vet faktiskt inte hur vanligt det är men kan tänka mig att de flesta sitter och trixar med tyngder i öronen =)

Vår uppfödare började med att ha häftmassa i öronen och vi fortsatte med det i ett par veckor tills de stannade hängandes. Några månader senare stod dom upp igen så det var häftmassa som gällde i någon månad till sen hängde dem ner i flera år…nu 8 år senare så står dom upp med ytterst liten vipp och det får dom fortsätta göra =)

Vår uppfödare sa att man skulle ha i häftmassan till de hängde självmant men man kanske ska ha i några månader extra så det hålls=)

Har aldrig hört att någon haft det i hela livet…

Det verkar som det är ganska vanligt med ståndöron, min första sheltie hade det och uppfödaren tyckte vi skulle jobba med öronen och ha häftmassa vi höll på ett tag men sen struntade vi i det så hon fick ha ståndöron. Sen har vi vår andra sheltie Buffy som har perfekta öron som hänger som de ska och har aldrig behövt fixa med dem men hon har kroksvans så hon är inte utställnings perfekt ändå. Vår minsta lilla sheltie Phoebe som är 4 månader nu är perfekt förutom då att hennes öron vill ställa sig upp nu så här kör vi med häftmassa så får se hur länge vi orkar hålla på med det eller hur länge det behövs. Så jag skulle gissa på att det kanske är lika vanligt med ståndöron som hängöron. Mvh Jonna

Rent generellt verkar det som att de flesta "perfekta" sheltieöronen kräver en hel del jobb med tyngder etc. Sen finns de shelties som får fina vippöron utan något jobb alls (känns inte som så vanligt). Och sen finns det ju dem shelties där öronen står mycket eller helt oavsett hur mycket man jobbar med för att få fram en fin vipp.

Sen finns det en väldigt liten kategori som får något för tunga öron, som min lilla stjärna. Det är något man också kan "jobba" bort med att tejpa/limma "upp" öronen när de är små.

Min pojke hade fina öron när han var valp och ställdes, nästan lite för tunga. Sen tog vi honom och brydde oss inte om kludd i öronen och grejer, då åkte ena örat upp. Men han är lika söt för det :)

#4
Ja så kan det ju också bli, att öronen blir två olika

Tack för alla svar! Nu känner jag mig lite klokare :) Men med ståndöron får man inte ställa ut, eller får och får, men det går inget vidare, och man får ej ha någonting i öronen när man stället ut? Stämmer det?

Det stämmer, men jag skulle tro att de flesta tar bort häftmassan, masserar och ber till de högre makterna att vinden blåser åt rätt håll precis innan de ska in i ringen. ;)

#6
Precis, det brukar kunna gå sämre. Men som sagt, de som har häftmassa i öronen plockar bort det i "sista stund" och hoppas att öronen inte hinner resa sig eller att hunden får motvind

Men finns ju också fler sporter än utställning som man kan hålla på med. Speciellt om man får en "icke utställningshund". Annars så skiter man i att hunden har ståöron eller vad det nu kan vara och ser det som en kul grej och tar kritiken för vad den är.