Vallningsinstinkten
Hej!
Precis hemkommen från en promenad, och det är bara att konstatera att jag har ett problem och det är att min femmånadersvalp har (vad jag förmodar) en ganska stark vallningsinstinkt som tyvärr tar sin form i att springa och skälla på och jaga efter andra människor. Detta är såklart ett stort problem, inte bara för de stackars människorna hon trakasserar utan även hon kan ju råka illa ut en vacker dag (bli sparkad/överkörd och så vidare)…
Jag har hittills tränat på avledningsmanövern, och den fungerar ganska bra i de flesta fall men uppskattningsvis en gång av tio får hon fnatt och sticker, och då kan ingenting stoppa henne. Vi tränar jättemycket inkallning och det funkar perfekt utan störningar och även bra med mildare störningar, men när hon väl försvinner bort i horisonten såna här gånger så hjälper ingenting.
En gång för några veckor sedan fick hon verkligen frispel, jag var på besök hemma hos mina föräldrar och pappa råkade släppa ut henne när han hämtade posten. På fri fot i en helt ny miljö blev hon helt galen och skällde besinningslöst på en mamma och hennes lilla dotter samtidigt som hon sprang i cirklar kring dem, varpå dottern började gråta av rädsla och mamman blev (på goda grunder) oerhört förbannad och skrek och sparkade efter henne, och efter hunden sprang jag i ytterst provosoriska träskor och försökte få stopp på eländet.
Denna cirkus pågick i säkert fem-tio minuter, innan jag slutligen kunde kasta mig efter henne i en sluttning och på så vis fick ett effektivt stopp på detta vansinniga korståg. Den gången sa jag verkligen till henne på skarpen, så att säga, då jag var så frustrerad/ledsen/besviken och förödmjukad, och sedan dess har det både minskat i frekvens samt att hon har blivit lättare att stoppa när jag väl kommer fram till "brottsplatsen". Men jag vill inte bli så arg på henne igen, tror att såna incidenter mest förstör hundens förtroende och bevisligen hjälper det inte hundraprocentigt heller.
SÅ. Efter mycket om och men, det jag undrar över är helt enkelt tre saker:
1) Är det här ett vallbeteende eller gör hon så för att hon är rädd/aggressiv mot andra människor? I "vanliga" situationer är hon reserverad men ändå nyfiken, men i hemmet tar hon gladeligen emot främmande som gamla vänner!
2) Vilket träningssätt skulle ni rekommendera? I koppel gör hon aldrig några såna här utfall, så det är bara när hon är lös det inträffar. Lina? Och om det är ett vallningsbeteende så behöver hon kanske få utlopp för sina instinkter (har ju haft sheltie tidigare, men det enda hon brydde sig om var att flocken var samlad), finns det nåt alternativ till får?
3) I nuläget gör jag som så att jag sätter mig på huk, tittar henne i ögonen, kopplar henne och går hem (negativ bestraffning) så snart jag hunnit fram, men jag vet inte om jag förstärker rätt handling. I praktiken straffar jag ju henne för att hon har stannat upp blivit kontaktbar igen, men samtidigt känns det fel att belöna henne eftersom det blir som att det föregående beteendet uppmuntras i så fall!
Tacksam för alla råd jag kan få, ibland känns det helt hopplöst nämligen… :(
http://awkwardsilen.se
Skriver bara ett snabbt svar . Nu kan jag inte svara på om det är osäkerhet eller vall men hur är hon mot att träffa nya personer ? är hon osäker där lär det vara pga osäkerhet hon gör så. Har en hund med vallbeteende en sheltie dock vallar hon bara hundar och är lätt att bryta .
Sen tycker jag du ska hålla din hund i koppel / lina och bara ha henne lös i inhängnad . Det finns fullt med folk som är hundrädda och du har ansvaret att din hund inte ska störa någon annan.
Träna upp kontakten med din hund så att du är det roligaste som finns och träna inkallning på stället där hon inte tar sig någonstans dvs inhängnat och då om du känner någon som kan agera störning när det funkar på olika inhängnader och i olika situationer då kan du börja ha din hund lös . Visa din hund att om du skiter i den där människan så kommer något mycket roligare att hända
Mina spontana funderingar, och mycket är kanske sånt som du redan vet och redan gör: Jag tror inte att din hund har en överdriven vallinstinkt. Kan hända är hon osäker på vad hon ska göra i möten med andra människor och tar det säkra före det osäkra och skäller ut dem.
Jag skulle börja med att ha lina eller kanske flexi på de ställen där du annars skulle släppa henne lös, inte som träningsredskap i första hand utan som "säkerhetsbälte". Du får tänka att ni överhuvudtaget inte ska hamna i den situationen att du måste hämta henne och känna att du är arg. Se i stället till att ni har en god relation så att hon i alla lägen tycker att det är roligare och mest värt att springa till dig. Om du inte har läst den så rekommenderar jag boken Kontaktkontraktet av Eva Bodfält.
Jag skulle börja träna på "skvaller" redan nu, sök på "skvallerträning" eller "skvallermetoden" om du inte riktigt vet vad det är (eller så är det det du menar med avledning). Och försök också att trötta ut hennes huvud med roliga och lagom jobbiga (hon är ju bara fem månader tänker jag) hjärngympaövningar så har hon kanske slut hjärnenergi att springa efter folk när ni kommer ut på promenad.
Hundar minns i bilder, så varje gång hon springer fram till folk och skäller på dem så etsas det bara mer fast i hennes hjärna att när hon ser folk på vägen längre fram så är det det är så hon ska göra, oavsett hur arg du blir när du kommer ikapp henne. Det skvallermetoden gör är att ge henne en annan bild: jag ser folk - jag tittar på matte och då får jag godis, matte blir glad och vi har roligt!
(jag fick lite tjall på linjen och det tog länge innan jag kunde posta, ser att jag upprepar lite i vad som står i #1!
)
#1-3: Tack för såna snabba och utförliga svar, vilket fantastiskt forum det här är! Tyvärr är det lite ont om inhägnade områden häromkring, eller jag känner rättare sagt inte till något. Någon på forumet som känner till ett sådant i Helsingborg? Det enda jag kommer på är Brukshundsklubben, men de brukar inte väl inte uppskatta att man tränar sånt på plats, utan det ska man kunna för att få vara där. Sen är jag nyinflyttad och känner ingen utom min pojkvän, och honom blir hon ju bara glad att se. Kanske får börja leka maskerad om helgerna då. :) Intressant också att båda tror att det beror på osäkerhet - de som har kommenterat det "live" innan har sagt vallinstinkt men jag tror (och hoppas) på att det är som ni säger. Det känns lättare att lösa. Håller med om att ansvaret är mitt, och det ska inte inträffa igen.
Det var skvallermetoden jag menade. :) Skönt att man inte har tränat helt galet i alla fall. Skulle gärna ha tips på saker man kan hitta på med sin hund för att bli roligare; jag har alltid hennes favoritgodis med mig när vi är ute, kastar pinnar, och har dragkamp med en favoritleksak som "plingar" som jag ibland lyckas avleda henne med, men långt ifrån alltid. Men, ibland kan hon bli så fixerad (gäller även när andra hundar passerar) att hon på sin höjd tittar upp, tar godiset blixtsnabbt (eller tittar på hunden igen om man försöker förlänga belöningen) och sedan återgår till fixeringen… så det känns inte som att det hjälper.
Tränar lydnad mellan 30-60 minuter om dagen och hon får gott och väl den motion hon behöver (säkert för mycket, kan det ha något med saken att göra?), och har börjat med enkla spårövningar de senaste dagarna också… så jag förstår inte var den här energin att jaga människor kommer ifrån. :P
Lina verkar helt klart vara alternativet som gäller till dess att beteendet upphört, kan någon tipsa om en bra? :) Jag köpte den här http://www.hooks.se/product.aspx?productid=041015 innan jag fick hem henne, men den känns för tung och otymplig. Sen har jag en annan också, men den trasslar in sig hela tiden (är det bara att acceptera att linor trasslar sig, eller finns det "bot"?…
Väldigt intressant när du skriver att de minns i bilder - det hade jag ingen aning om! Men det gör ju verkligen att det inte tjänar nåt till att brusa upp. Och stort tack för boktipset, den ska jag kolla upp närmare!
http://awkwardsilen.se
Linor ÄR lite tjorvigt att använda, det är nästan så att man får träna sig själv på det… jag har en i nylon, funkar hyfsat (men man bör inte vara barhänt!).
Visst kan det vara så att hon får för mycket motion och aktivitet. Det var så länge sen min hund var 5 månader, så jag hoppas att nån dyker upp här och säger vad som är lämplig nivå för en så ung hund. Om det var nåt jag slarvade med så var det passivitetsträning, så det tipsar jag om…
Kan passa på att påminna alla som läser att inte förvänta sig att hunden är klar, klok och vuxen bara för att den ser vuxen ut (kanske från 10 månaders ålder nånting). Det är så lätt att förvänta sig att den ska klara allt möjligt för att den ser ut som vilken 2- eller 6-årig hund som helst. Oftast är det mycket spring i ben och huvud och hormoner som ska på plats ett bra tag till. 
En tanke bara…Du skriver att du kopplar henne( negativ bestraffning) Sheltien är ju en rätt smart hundras och jag jämför lite med min gamla hund tollaren…
Han lärde sig att när ngt inträffar (vi möter någon, bil osv) och vi kallde på honom så betyder det att han kommer bli kopplad. Det kan sluta med att hunden inte kommer för den vet att du "bestraffar" genom att direkt koppla henne.
Eller som han gjorde, kom, men någon meter ifrån så han slapp bli kopplad.
Har du någon möjlighet att gå någon kurs? utmärkt tillfälle att träna inkallning med andra hundar och folk. På vår brukshundklubb har vi en dag i veckan där det är s.k öppen träning, där alla hjälper alla med deras hundar.
Fast det är lite svårt nu i vinter kanske.
Som #5 skriver, vår cavalier testade oss en hel del och kunde ta avstickare, men nu har hon mognat och viker aldrig av från vår sida. (2 år)
unghundstiden kan vara en rätt frustrerande tid
Vissa hundar flyter allt på, andra vill man riva av sig håret.
Osäkerhet kan ta sig många uttryck. En del reagerar genom att uppvisa klassiska osäkerhetssignaler som att krypa ihop, rygga, vilja fly och massor av andra lugnande signaler. Andra går på som ångvältar i stället och kan tyckas vara väldigt "på" eller tom aggressiva. Och en del överslagshandlar. Så även om det kan se ut att vara ett vallningsbeteende så kan det absolut finnas en osäkerhet som utlöser det. Det kan ju vara så enkelt som att hon inte riktigt vet hur hon ska hantera situationen när hon är lös och därför agerar som hon gör, det var iaf min första tanke. Om det är osäkerhet som orsakar, eller iaf bidrar till beteendet så har du säkert stor hjälp av skvallerträningen. Tycker själv att en lååång och tunn lina är super. Det är så nära man kan komma att ha hunden lös utan att faktiskt släppa den, något jag uppskattar då inkallningen inte sitter helt, men man kan aldrig träna upp den om hunden alltid är kopplad heller.
Paulina
Hej igen! Ledsen för sent svar, men jag ville "utvärdera" träningen i några dagar innan jag kom med någon ny rapport. Till min stora glädje (och förvåning!) är det en helt annan hund i princip ända sedan jag startade den här tråden. Till och med när vi är ute i parken om kvällarna i mörkret - och totalt främmande människor går förbi på någon meters avstånd - så ignorerar hon dem totalt och har bara ögon för leksaken. Vid två tillfällen har hon visat en tendens till det gamla beteendet, men båda gångerna har hon varit jätteenkel att bryta (vilket var helt ooomöööjligt innan)!
Dessutom har hon en lekkompis som är en månad äldre, som alltid pinnar iväg fram till andra hundar och ska hälsa. Tidigare har Lizzie varit väldigt lättpåverkad och rusat efter så snart han stuckit - men även det beteendet har helt upphört och nu kommer hon direkt jag ropar och sätter sig på vänstersidan, trots att kompisen försvinner bort i horisonten. Och allt detta utan lina de senaste dagarna! *SJUKT STOLT* Det finns fortfarande mer att träna på såklart, men om allt kändes nattsvart och hopplöst för åtta dagar sedan, så är den bländande ljus idag. :D
#5: Bra att du nämnde hormoner och spring i benen, det måste man påminna sig själv om ibland när allt går så bra på alla andra fronter. :) Har du något tips på bra passivitetsträning? Just nu känns det nästan som att hon är För lugn här hemma, som att hela inomhusvistelsen bara är en enda lång, tråkig väntan på att gå ut igen. Kloklippning och borstning är inga problem, men ligger hon i famnen för länge börjar hon klaga ynkligt. :p
#6: Bra påpekat!! En helt logisk påföljd egentligen, men det blir ändå mycket mer självklart när man ser det i skrift sådär! Försöker att leka ett tag till med kopplet hängandes nu, så att det inte ska bli så synonymt med "nu är det slut på det roliga". Har tyvärr inte hört något om någon öppen kurs på den lokala brukshundsklubben, men när jag ska åka hem till familjen över jul så har Den bhk:n öppna träningar en eller två dar i veckan. :)
#7: Ja med den beskrivningen låter det ju självklart att det var osäkerhet som låg bakom hela tiden. Skvallerträningen är verkligen helt super, det gällde bara att hitta rätt leksak och sedan leka järnet med henne. Hon är dock fortfarande rätt skeptiskt inställd till att hälsa på främlingar (men så fort de kommer innanför tröskeln är de bästa vänner), har du (eller någon?) ett bra tips på hur man ska träna bort det? Jag förväntar mig ingen lycklig labrador-rumpa, men bättre kan det definitivt bli!
http://awkwardsilen.se
Vallningsinstinkten brukar visa sig så att hunden i princip bara är intresserad av nötkreatur och får. Struntar i andra djur.
Var glad och må bättre!
De vilda djurens värld
#9: Hahaha, i så fall är det här den mest vilseledande rubriken på hela forumet!
http://awkwardsilen.se
Vad underbart! Jag känner igen det där, det är så himla härligt den dagen det släpper!
får hoppas det håller i sig ;)