Klart du har gjort rätt val!:) Själv äger jag ingen än, men hoppas han kommer att födas nu i februari Tror det finns problem inom alla raser, sen är det nog hur man gör det till själv. Man måste socialisera valpen tidigt med människor så blir den mer framåt. Hoppas nån klok som har rasen skriver mer, jag är bara frälst i rasen då jag hälsat på en del ! Underbara hundar! Lycka till med valet!

Det kansk också kan handla en del om vilken inställning man har till rädslorna och att arbeta med och kring dessa. Jag är också blivande sheltieägare och jag personligen ser en positiv aspekt i den här "försiktigheten" och att arbeta med den. Jag har/har haft Flatcoated innan där problemet snarare är tvärtom, och det har jag upplevt som "jobbigare" att arbeta och leva med. Det passar inte mig lika bra helt enkelt. Så fundera lite kring hur du ser på att arbeta med rädslan och hur du tänker kring vardagen med hunden, hur du helst vill att den ska se ut och kanske lite kring hur din personlighet och ditt arbetssätt ser ut. Annars kan jag varmt rekommendera retrieverraserna. Stabila, TOTALT orädda och oängsliga och älskar att arbeta. Lycka till med hundköpet! :)

Nästa hund blir nog en Sheltie hos oss. Alla hundar är personligheter och det gäller inom alla raser. Sedan tror jag mycket beror på ägaren hur hunden kommer att bete sig.

#1 och #2. Ni har säkert rätt. Ähh jag nojar nog bara för att vi pratar om att köpa valp till sommaren och då är det plötsligt "snart" i stället för "alldeles för långt fram." En bra socialisering av valpen OCH ett noga urval av uppfödaren (att denne inte ska ha rädda hundar, och gärna kunna bevisa det på något sätt) borde väl ge en bra förutsättning antar jag? Det är ju en sak om hunden är lite "blygare". Men en rädd, nervös hund som inte klarar av ens att gå i stan, än mindre att tävla, vill jag verkligen inte riskera att få. All den tid som kommer gå åt till det - då hade jag lika gärna kunnat köpa en retriever och lagt den extra tiden på träning i stället. Nä vi får hålla tummarna :)

#3. Jag tycker det där är att förminska folk som har haft riktiga problem med rädda hundar. Som att det vore deras fel. Hundar "ärver" rädslor, och mer än var fjärde sheltie har problem med rädslor enligt ägarna. Det står tydligt i rasstandarden att sheltien inte ska vara en rädd hund. Inte sagt att man inte KAN jobba bort nervositet och oro, MEN det tar ju en massa tid och kraft. Jag känner i alla fall empati för de som måste brottas med sådant pga att vissa uppfödare säger som du: att det ligger hos köparen och inte hos hunden …

¤4. Du får läsa lite noggrannare vad jag har skrivit.

#5. "Sen tror jag att mycket beror på ägaren hur hunden beter sig." Mitt inlägg handlade om rädslor och om hundar som inte klarar av vardagen utan att vara nojiga. Vad syftade du på?

Jag syftar på att vissa hundar tar efter sina ägares eventuella rädslor och osäkerhet. Det smittar av sig. Dessutom har jag inte skrivit att det gäller alla.

Det jag skrev om att alla hundar är egna personligheter. Där ingår även olika psyken för det är ju bland annat det som är personligheten.

Det du skriver "Tar en massa tid och kraft". Alla djur tar tid och kraft om man ska ha dem som husdjur och sällskap.

#4 Det som jag tänker till på är, Då du skriver att du är rädd att du inte ska kunna tävla med din hund. Kom alltid ihåg att bara för du köper en hund så kan man inte säga att det  är helt 100 du kommer ut på en tävlinsbana, Vilken ras som,,

Man ska ha all tid en hund ska ha.

#7. Jag tycker inte det är ett värdigt liv för en rädd och nojig hund att exempelvis bo i stan (som jag gör) med en massa ljud och människor överallt. Om man ska få den att anpassa sig till det livet kommer man behöva jobba med det varje dag, hela tiden, samtidigt som hunden mår dåligt och stressas. Om man ska ha tid med annat i livet så kommer man då alltså inte kunna göra sådant man kanske egentligen velat med hunden - för att hundens rädsla styr hela ens liv. Det är som pinschrarna som oprovocerat biter folk utan varning. Vare sig ägarna eller hundarna mår bra av det. Och om aveln fungerat skulle sådana hundar vara ytterst sällsynta.

Att du skriver som du gör i sista meningen är både taskigt och underminerande. Vet inte om du missförstod eller bara försökte vara taskig. Som att jag inte skulle veta att hundar tar tid? Men hundägandet ska vara KUL och det ska vara till glädje för alla parter. Jag vill träna och tävla lydnad och agility - men det tar inte tid antar jag..?

Men nej, jag vill inte ha en hund som är resultatet av skitavel. Stackars sådana hundar.

#8. Nej det är klart. Framförallt kanske det visar sig att JAG inte är duktig nog att tävla? Vem vet. Det är fortfarande min ambition och en av anledningarna till varför jag vill ha en hund. Att träna, och då träna med målet att tävla. Om tävlandet inte blir av så blir det inte så, men träningen kommer ju vara ungefär densamma.

#9 Varför håller ni på sådär?

#9 Visst ska man ha det, samt att älska sin hund oavsett hur livet ter sig med hunden. Jag lever med mina över 300 dagar per år, och tävlingsdagar är få. Hellre en hund som då är som bäst dom dagarna. Att ha en hund som funkar att tävla med är enbart en bonus tycker jag

Du får tolka det jag skrev som du vill. Men ett djur fordrar mycket tid. Jag skulle heller inte vilja ha en hund från skitavel, men varför tror du att det bara finns skitavel inom just sheltie? Det verkar ju så när du skriver som du gör i ditt allra första inlägg.

#13 Instämmer med dig och ditt inlägg.

#12. Jag tycker ni är hemskt orättvisa. Ni menar alltså att jag inte kan ta hand om en hund, eller älska den, för att jag har krav från början?

Min katt är sjuk. Genetisk sjukdom. Hans veterinärvård har kostat oss mer än vad vi egentligen har haft råd med. Sjukdomen gör honom "ful" då halva hans ansikte ser "smutsigt" ut och hans ögon rinner. Men vi älskar honom. Vi tar hand om honom. Vi spenderar en massa pengar på honom. Vi ger honom leksaker, vi går ut med honom i koppel (han kan inte vara ute på fri fot, han kliar sönder sig och måste komma in och få medicin). Vissa hade bara avlivat katten utan någon vidare diskussion, för det är ju "bara en huskatt". Både jag och husse älskar denna katt och ger honom och andra katten betydligt mer tid än vad de flesta kattägare gör, MEN vi skulle ju inte köpt en sjuk katt igen om valet fanns??

Det är samma sak med hunden. Jag vill inte har en sjuk hund (en skygg hund i den extrem jag talat om, är inte att räkna som frisk i min mening) och då sitter ni och pläderar om att jag inte har tid att ha hund? Hur kan ni sitta och antyda det?

#13. Det tror jag verkligen inte. Men det är ju sheltieuppfödare jag hör disskutera.. Det är sheltieägares bloggar jag följer.. 

Exteriörsuppfödning där man inte bryr sig om mentalitet eller sjukdomar ger ingen frisk och sund ras. Givetvis ska man följa rasstandarden om man kan, men hälsa och mentalitet borde vara lika viktigt. Folk säger att så är fallet men sedan ser man vilka hundar de avlar på.. "men linjerna var så bra".

#15 Stopp nu!! Det har jag inte alls sagt eller skrivit någonstanns, så ta inte saker ut ur luften och påstå saker som faller dig in.

Nu vänder jag till tråden ämne.

Det verkar som du inte har ett större förtroende till  sheltie uppfödare, eftersom du skriver på en sajt så här om rasens uppfödare(kopierar dina egna ord nedan)

Att som renrasuppfödare avla på mentalt dåliga hundar (görs hos sheltien, folk får hävda vad de vill men så är det) eller fysiskt osunda hundar.

=) Tror att det finns rädda individer hos alla raser.
Just hos sheltien är det ju ganska vanligt, jag har dock aldrig stött på en sheltie som är rädd för folk eller att gå på golv…bara de som är något reserverade mot annat folk. 

Trots att JAG inte stött på en så rädd hund så skulle jag ändå bara köpa från en kennel där dom MH-testar sina hundar eller i alla fall få träffa föräldrar + far-/morföräldrar. Just eftersom det finns dessa rädslor inom rasen som jag heller inte vill beblanda mig med. 
Mycket beror nog också på ägaren, har man tid att miljöträna, träffa andra och ge den en god start i livet (och ett fortsatt sådant, såklart!) så är det ett jätteplus. =)

Var noggrann vid val av uppfödare…finns ju de som enbart ögonlyser sina hundar innan de får avlas på, lite tråkigt tycker jag.
En fullständig hälsokontroll ska kunna visas på föräldrar+andra generationer tycker jag. Tycker också att det är roligt att se hur deras andra valpar kommit ut som.

Lycka till!!!!

#15 Det är jättebra att du har krav. Jag har inte skrivit att du inte har tid. Jag har skrivit att ett djur fordrar mycket tid.

Du skriver att du skulle vilja ha en sheltie, men börjat tveka på grund av att det verkar vara dåligt psyke inom denna ras. Sedan kommer detta om skitavel. Alla hundar är individer och ras spelar ingen roll i det fallet. Det kommer alltid att finnas skygga eller svagare hundar psykiskt oberoende av ras. Så problemet är inte bara inom sheltie. Du har nu alltså hört att shelties är skyggare än andra raser tydligen. Visst det förekommer säkert uppfödare som avlar på dåliga djur, men det förekommer inom alla raser. Det borde inte förekomma!

En hund som ska klara av utställningsverksamhet bland främmande människor och så vidare borde nog också klara av stressen i staden.

#17 och #19. Det stämmer att jag har ett dåligt förtroende för vissa uppfödare. De avlar på sådant som de inte borde avla på, för att "linjerna var bra" eller helt enkelt för att de inte vill ta ur en hund ur avel TROTS att den har dålig mentalitet eller dålig hälsa. Men det talas det givetvis tyst om, och i stället klankar man ner på beteendetest, röntgen och annat "nytt skit" och "tester som påverkas av den mänskliga faktorn och kan vara olika från dag till dag."

Samtidigt har diskussionerna lett till att jag "fått upp ögonen" för de som jag anser vara mycket vettiga sheltieuppfödare också. :) Sådana jag inte skulle ha kommit i kontakt med annars eftersom vissa bor långt bort. Givetvis är det någon av dessa jag så småningom kommer köpa valp ifrån.

Om någon har uppfattat det som att jag tycker att sheltien är en skitras så ber jag om ursäkt. Så är verkligen inte fallet.

Jag är orolig för att min valp inte ska klara av livet så som jag hoppats vi. Det är ett stort ansvar att skaffa hund och det tar mycket tid, som ni säger, och det är också anledningen till varför vi inte har köpt den än utan i stället planerat det i… ja… alldeles för många år.. :) Jag är RÄDD för att få en sheltie som är rädd för allt. Tänk om jag inte klarar av det? Tänk om jag inte kan göra något av det jag faktiskt ville ha hund för? (vara aktiv utomhus både för oss själva och med andra människor, träna, tävla, mysa, ha skoj)

Jag har ju valt sheltien som ras bland annat för att den har POTENTIAL att tävla i lydnad, eller i någon annan hundsport som vi anser vara kul. Då vore det hemskt synd om jag får en hund som kanske tycker hundsport är skoj - men som inte klarar av att utföra det. Sen kan man ju alltid råka få en hund som är svårarbetad och svårmotiverad till mer seriös träning, men då är det så och då får vi ha en sällskapshund i stället. Den kan ändå leva och må bra i vår lilla familj. En stressad, nervig eller mycket rädd hund mår kanske inte ens bra =/

#18. Reserverad kan jag leva med! Jag har passat (både som dogwalker och som "hundpensionat" en vecka) en reserverad liten PK som inte ville att främlingar skulle ta på den. Den hälsade inte på de vi mötte på promenaderna som ville klappa hunden - utan var helt enkelt ointresserad av dem och lite "blyg". Sen HOPPAS jag att min framtida hund kommer bli mer social än så, men hade det varit särskilt viktigt hade jag inte valt en ras som hade "reserverad" som rasstandard ;)  

Vi tänker nog rätt lika. Jag vill gärna se ett BPH-resultat från hunden, men finns inte detta så är det själva mötet med tiken som blir viktigt, samt erfarenheter av tidigare valpköpare om man lyckas få tag i dessa :)

#20 Nu börjar vi komma på samma våglängd. Självklart ska man inte handla av en dålig uppfödare. Det svåra är att hitta en bra. De flesta som köpt en hund tycker nog hundens uppfödare är bra. Tycker det är toppen att du hittat bra uppfödare. Det är värt mycket. Blir det sedan bra personkemi mellan er är det ännu bättre.

Visst är det så. Det viktiga är man själv gillar och har förtroende för sin uppfödare,. Det är A och O. Att inte lyssna för mycket på andra, man ska gå på sin egen känsla och tycke. Då blir det oftas bäst

Medde // Sajtvärd sheltie iFokus

För det första skulle jag säga att det är jättebra att ta ett kliv tillbaka och verkligen planera sin framtida hund, att inte låta avstånd till kennel tex bestämma vart man köper sin valp då det kan få konsekvensen att man får en "sämre" hund.

Du är ute i så god tid så att kika runt på olika kennlar är jättebra, att ställa krav på både hälsa och exteriör är också jättebra. Det finns jättemånga uppfödare där ute som gör mer tester än som krävs. Allt fler genomför mh och/eller bph på sina avelshundar utanför gense hälsokontroller. Men visst förekommer det oseriösa uppfödare inom alla rasgrupper och alla raser, det är nog tyvärr ingen man kommer ifrån. Utan det gäller som köpare att våga ställa kraven. Det är ju trots allt du som ska leva med uppfödarens val av avelsdjur i många år framöver.

Kan hålla med dig om att rasen i mångt och mycket uppfattas som nojjig, rädd och allmänt vek. Vad många verkar glömma är att sheltien i grund och botten är en vallhund vilket gör att den reagerar på ljud och rörelse på ett annat sätt än en "vanlig" sällskapshund samt att den läser kroppspråk mycket bättre vilket gör att den reagerar på sin förare på ett annat sätt. En sunt avlad, och korrekt miljötränad, sheltie är aldrig rädd utan bara reserverad mot främmande. Otroligt familjekär, följsam och villig att lära.

Visst är själva grundmaterialet otroligt viktigt i aveln, men även hur och om man väljer att miljöträna sin valp/unghund ät otrroligt viktigt! Själv har jag aldrig ångrat mitt val av ras, tvärtom vill jag ha ytterligare en. Men även jag som redan har en sheltie att dela mitt liv med är otroligt petig och ställer krav på min framtida hund och dess uppfödare, inte bara på utseende utan främst på sund mentalitet och hälsa. Oavsett hur många champions som återfinns i stamtavlan ger ju ingen garanti på att du får vare sig en champion eller en hälsosam hund. Man måste våga titta på hundarna bakåt i stamtavlan och inte bara stirra sig blind på titlar eller föräldrarnas hälsotester.

Långt och kanske lite luddigt på sina ställen, men hoppas du förstår vad jag menar.

Jag har haft 4 shelties(hanar) 3 av dem har varit omplaceringshundar ålder från 8 mån till 16 månader.Jag har varit supernöjd med dem.Ingen av dem kommer kommer från någon känd eller stor kennel,inga av dem har föräldrar med MH eller BPH prov.Kanske har jag bara haft tur.Jag tävlar agility med min äldsta i klass 3 och håller på att träna upp min yngre i agility också.Upplever inte att sheltien är särskilt skadedrabbad av agilityn.

Jag själv har alltid behandlat mina sheltiesar som stora hundar,alltså inte pjoskat med dem.Hoppas att ni förstår vad jag menar,bortskämmda är dem på många sätt och vis.

Lycka till med vilken ras du än väljer!

#23 Bra skrivet!

#23. Det var inte det minsta luddigt :) tack för din input! Ett litet tillägg är att de uppfödare som jag pratar om inte är de "oseriösa" utan bara de som har en annan syn på avel än vad jag har. Vissa har varit med i spelet i flera decennier, säkerligen med något bra resultat. Och så finns det de som har sålt valpar som varit så rädda att de slitit sig ur kopplet, blivit påkörda och dött…

#24. Skönt att höra. Du kanske är duktig också - inte en amatör som jag :P. Jag har förstått hur viktigt det är att inte "åhh lilla gumman var det läskigt att bilen smällde oj oj ska jag hålla dig"  - då skapar man ju sina egna problem och lär i stället valpen hur läskigt allt är.

Problemen med vekare mentalitet finns inom många raser numera, och jag ser inte sheltie just speciellet utsatt för det. Jag har fött upp brukshundar förr och dagens hundar i den rasen har inte alls de "brukhundar" som man kanske önskar i stor utstäckning, Många led har byggs upp på snygga hundar av utsällnings meriter och inte bruksmeriter. Det har kanske blivit snygga hundar men var är den jobbande hunden?Aveln är inte alltid på topp och det är inom många raser.

#26. Japp, tyvärr. Trots att både den hårdaste polishund och den mjukaste sällskapshund ändå behöver samma grundkriterier för att göra sina ägare/förare nöjda: 1) de ska klara av livet i det urbaniserade ibland rätt stressiga och högljudda samhället (mentalitet). 2) De ska klara av livet utan att bli sjuka eller handikappade för tidigt, för att spara både hund och ägare/förare pengar och lidande (hälsa). Att hunden "bara" hade fått good på en utställning i stället för very good eller excellent, är dock rätt irrelevant för de flesta människor. Och ändå är det utställningsmeriter de flesta avlar på. 

#25 Ett tipsa är att du åker till både en utställning och en agilitytävling och pratar med sheltie ägare och få träffa deras hundar.Kolla vad dem tycker om sina hundar med tex rädslor och sjukdomar osv.

Nu är jag och min yngsta hund(snart 2år) träningsekipage åt en tjej på brukshundklubben som håller på att utbilda sig,Hon är en dobberman och schäfer tjej.Hon blev jätte imponerad av min vovve,han kampade som en vilde med henne första gången dem träffades,dock gillar han inte att bli klappad av människor han inte känner och det är helt ok för mig.Hon tyckte att jag skulle göra ett MH test med honom och så sa hon att han kommer säkert att få ett bättre resultat än en schäfertik på klubben hade och då är hennes matte ändå uppfödare av bruksschäfer.Det var ett gott betyg på min sheltie hane tyckte jag.

Men jag håller även med om att det finns en del mindre bra hundar i rasen,fast på agilitytävlingar ser man inte dem så ofta.

Håll ögonen öppna för hundar inom rasen som du tycker uppfyller dina krav sen kan man ju alltid kika vad de hundarna har för linjer bakom sig och från vilken kennel de kommer. Visst är vare sig mh/bph eller utställning allt att kika på vad gäller avel och är ju inte heller i sig en garanti för att valpen kommer bli bra men ger ändå en bättre fingervisning än de hundar vars föräldrar inte har något bevis för sin mentalitet, hälsa eller exteriör.

Min hunds mamma var "bara" ögonlyst. Pappan är ögonlyst, ad/hd röntgad ua och mh testad och ingen av dem var utställd. Men jag fick en toppenhund ändå! Man måste också gå på känslan, vad man tycker om hundarnas personlighet och kemin med uppfödaren samt huruvida man känner sig på samma våglängd som uppfödaren vad gäller krav/syn på aveln.

Oseriösa människor, oavsett om de varit uppfödare i decennier eller precis börjat, oavsett ras finns ju alltid. Vissa är störrre kennlar men finns ju även mindre kennlar som är oseriösa sp finns ju inget generellt att utgå ifrån för att hitta dem "dåliga" vs. de "bra" uppfödarna. Men i regel är ju ändå de seriösa kennlarna fler!!

Personligen tycker jag att det finns lika många tuffa shelties, "icke rastypiska" om man så vill, som det finns de som är reserverade. De där riktigt rädda individerna är inte alls lika många, har själv bara träffat en handfull.

Men som sagt tidigare så tolkar många personer sheltiens reservation som rädsla. Att de håller lite avstånd då de inte vill bli klappade av främmande t.ex. Många anser ju att en orädd hund är den som flyger på allt och alla och kräver att få uppmärksamhet medans den som håller lite distans är rädd, vilket är tråkigt….

#28
Håller med sig om att man inte ser det där stressiga/nojiga sheltiesarna på agility tävlingar speciellt ofta. Däremot finns det fullt med folk som utbyter erfarenheter och frågar om varandras hundar etc. Brukar alltid vara riktigt kul både på och av plan!