Ligger en hel del i det du skriver.

Visst stämmer det som du säger. Finns flera äldre eller vuxna som ser ner på mindre barn som håller på med hund med ett stort intresse och som en seriös hobby.

Själv ser jag det bara som något positivt! Barn har ett naturligt sätt att vara kring djur och att träna på ett roligt sätt. De följer inte en massa måsten och regler utan reagerar bara. Aktion och reaktion.

Jag har alltid haft djurintresse, första hunden kom in i familjen när jag skulle fylla 9 år. En 3 årig omplaceringshund av rasen Newfoundland. Jag hörde många vuxna som sa "det går ALDRIG att lära den hunden något" och jag visste ju inte att hunrasen inte "kunde" vissa saker. Jag lärde Nalle (som han hette) både gå fot, sitt, ligg, tass (både höger och vänster) och en massa annat roligt. Men visst var det inte alltid lätt, som den gången grannens tik löpte och att han bara MÅSTE dit för att hälsa 😃 Kan ju säga att jag åkte skidor hela vägen!! Lilla nioåriga jag mot en maffig nuffe, fanns inte mycket att sätta emot. Men en snällare hund har jag inte träffat på än idag, även fast jag träffat en hel del genomsnälla hundar.

jag är 18 nu och har tre hundar. Jag började gilla hundar när jag låg på sjukhus och tänkte att dom älskar att leka och hoppa. Det var allt jag ville göra när man låg där i sängen. har haft hund sen jag var liten. Nu har vi vilma på 12 år. Började på ett hund gymnasium och vi köpte en till hund som jag kunde ha i skolan. Det blev en cocker och hon är nu 3 år. i oktober köpte jag min egna hund för egna pengar. En shetand sheepdog på 8 månader som jag nu kör med i skolan.

Mitt mål är att tävla i agility och freestyle. Det känns så skönt att ha en ras som har lika mycket energi som jag. Bella (cocker) kan inte träna mer i en timme och zita kan träna 5 timmar och vara pigg efter. med pauser. varje paus tar hon chansen att sova och sen kör hon järnet!

utbildar mig nu till att bli canis klickertränare och ska sedan bli instruktör och ska gå hundfrisörs utbildningen. 🙂

Jag har alltid gillat hundar,men var 22 år då jag skaffade min första hund.Sedan dess har jag inte varit utan hund en enda dag.iår fyller jag hela 49 år.😎

Fast det riktiga aktiva hundlivet började med hund nr 2.Vi provade på mycket,Gick många kurser och tävlade tom i både lydnad och agility.2004 utbildade jag mig till agilityinstruktör.

#4 ååh är du agility instruktör! :D håller du till i Stockholm och ger någon nybörjar kurs ^^

#5 Tyvärr så bor jag i Göteborg.👋

🙂
ååh vad synd! jag som vill börja träna :) aja jag hittar något i stockholm

Vi har alltid haft hund hemma så intresset har alltid varit där, så hundar har jag hållit på med sen jag kunde gå 🙂.
Min första hund jag börja träna agility med tog vi hem -91 och -94 föddes min första egna hund (en långhårig collie) som jag helt fick ta hand om skolningen och allt med ❤️. Han var världens underbaraste, snällaste, lydigaste hund som tyvärr fick lämna oss alldeles för tidigt!

Nu är det stor skillnad på unga om de kan hantera en hund eller inte, men det är det även med vuxna! Men vi kan ju säga som så att man blir aldrig fulllärd! 😉

#8
Och det är väl just det som är tjusningen 😉 Att ingen av oss någonsin blir fullärda….

Men visst är det skillnad på hundkunnig och hundkunnig, eller t.o.m hundvan och hundvan oavsett om det gäller vuxen eller barn. Vissa ska ju bara inte ha hund egentligen!

Vilken bra artikel, den här kommer min dotter  känna igen sig i, Jag måste be henne komma in här och läsa det här

Tack så mycket för alla fina ord. Det värmer verkligen! Kul att se hur ert intresse är och började.

Då jag var tre år började jag hos en dagmamma med hundar. Min farbror hade finska spetsar, dagmamman lajkor och min bästa barndomskompis familj skaffade en supersnäll golden retriever. En annan dagmamma som hälsade på min dagmamma brukade ta med sina beaglar med. Jag gick hos dagmamma tills jag var 12 och jag var mer med hundarna än med de andra barnen. 

Men största skillnaden i mitt liv hände då jag var 6 år. Min farbrors finska spetstik fick valpar och vi hälsade på. Valparna var så små och idag som vuxen skulle jag uppskatta valparna att vara 2-3 veckor. De la en liten valp i mina små armar och sa att om mamma och pappa sa ja skulle jag få hunden. Dom sa såklart nej. Den dagen sa lilla Maria 6 år att hon skulle minsann ha Egna valpar då hon blev stor!

De orden håller jag fast vid än idag. :) Jag har spenderat hela mitt liv i att läsa på om hundar, allt jag kom över och allra helst ang. uppfödning. 

Jag fick min första egna hund då jag var 17. :) Skaffade nr 2 för ett par år sedan som fick omplaceras till mina föräldrar då han och pappa klickade bättre än jag gjorde med honom samt att de kunde ge honom det liv han ville ha mer än jag kunde. Nu bor jag med en vän i villa och vi har sammanlagt 3 hundar då vi just förlorade en, och en valp i planerna. :)

Min uppfödning lär dock inte kunna starta på kanske 5 år till om inte mer. Men jag har tålamod. :) Livsdrömmar är värda att vänta på! <3

#12
Underbar historia du berättar!

Tack. :)