Låt det ta tid! Sörj så mycket du vill! Vill du skrika och gråta så gör det, lev ut dina känslor istället för att stänga in dem. Det blir mycket jobbigare då.

Man måste få sörja i den takt man behöver, och sorgen kan också komma och gå. Stäng inte in känslorna utan tillåt dig själv att känna, att sakna och därigenom bearbeta.

Jag förlorade min älskade barndomvän, som skulle ha blivit 15 år, i slutet på december och jag kan fortfarande bli ledsen till och från och fälla någon tår för att jag saknar honom så sjukt mycket. Ibland kan jag komma på mig själv fortfarande att jag letar efter honom på promenaden t.ex. och sen blir det extra tungt en stund när man kommer ihåg att han är borta.

Men överlag försöker jag att tänka på allt det positiva, allt det roliga vi gjort och allt vi åstadkommit under åren. Och framför allt vara tacksam för all tid vi fick tillsammans. För tyvärr är det så att vi kan inte behålla våra kära vänner hela våra liv utan de lever här på lånad tid, betydligt kortare än vår egen.

Miste min bästaste bästa vän för lite över 10 år sedan. Sorgen är något man måste låta komma. Med tiden blir det lättare, men sorgen kommer alltid att finnas kvar i någon mån. Men dagarna när man minns sin vän med glädje och man känner tacksamhet över att ha fått en tid med denne blir flera än de då man inte kan tänka på sin vän utan att tårarna rinner.

Tur att jag inte är ensam :(

Vet hur svårt det är att mista sin älskade vän.

För lite mer än 4 år sedan miste jag min älskade lilla sheltietik Pyret. Allt gick så fort, hon var bara lite kass i magen. Under kommande natt försämrades hon och morgonen därpå blev det att fara i ilfart till veterinären. Det visade sig att hennes njurar slutat att fungera och det fanns inget att göra för henne. Det händer fortfarande ibland att jag vaknar gråtandes för att jag drömt om den hemska stund då vi fick beskedet om att Pyrets liv inte gick att rädda.. Jag kan inte få bort de jobbiga minnena om just det veterinärbesöket, jag vill inte behöva minnas det.

När man har mist sin älskade lilla vän är det viktigt att man får gråta ut och sörja så mycket man behöver. Efter en tid börjar det kännas lite lättare och man kan börja minnas alla de glada stunderna.

Kramar