Personligen skulle jag välja att skaffa en valp eftersom jag vill kunna forma min hund själv, speciellt med en ras som sheltie där miljöträning etc är en otroligt viktig del.

Men du måste känna efter själv. Man kan ju hitta en jätte trevlig vuxen hund som söker nytt hem.

Jag har en omplacering,han kom till mig när han var 16 månader och det är den bästa hund jag har haft,tror knappast att jag kommer få en bättre.Nu tänker jag endast på den mentala biten.Det enda negativa jag kan komma på med honom är att han inte älskar alla hanhundar.

Har en hane till som kom till mig när han var 14 veckor,Han är också helt ok,men han är lite för reserverad för främmande människor i mitt tycke.

Jag hade nog köpt en lite äldre och varit noga med att kolla föräldrarna om det finns möjlighet.Hur är dem på sättet osv.

Lycka till med din blivande sheltie (det är en härlig ras)❤️

Det finns för- och nackdelar med båda alternativen!

En valp sätter man sin prägel på från början, men kräver en hel del den första tiden. Och även fast man kanske skaffat en valp från meriterade föräldrar, så vet man inte om den lämpar sig för utställning. Den kan bli för stor eller för liten, få ståndöron etc.

En vuxen hund kan man bedöma exteriört direkt, men man har inte riktigt samma möjlighet att forma den. Och som #1 säger så kräver sheltien mycket miljöträning.

Det känns som om det är lättare att få tag på en valp en en vuxen hund. Personligen skulle jag valt en valp.

Lycka till framöver! :)

Tack för alla svar. Utställning är bara ett plus. Mentaliteten är det viktigaste och det kan man ju påverka om man köper en valp och är noggrann med miljöträning m.m.

Jag tycker absolut att man har alla möjligheter att prägla en vuxen hund åt det håll man vill ha den! Bara för att det är en omplacering betyder det inte alla gånger att det måste vara en problemhund. Däremot är det svårare att hitta en vuxen hund i sin smak jämfört med alla valpar som föds varje år. Jag tog en omplacering för 1,5 år sedan och det är det bästa jag har gjort och på många plan är hon än bättre hund än valpen jag formade själv som är den äldsta i flocken. Omplaceringen var livrädd och nervös för det mesta i början men hon är så extremt klok att det var lätt att få henne att förstå att hon numera bor i en trygg familj - och vilken fantastisk hund hon blev då.

Tack för alla svar. Jag tror dock jag lutar mer på en valp. Men vi får se.

Om jag utgår från mig själv skulle jag valt en valp av anledningar som redan har nämnts. Då får du chans att uppfostra och träna hunden till de beteenden du vill ha. Det går förstås med vuxenhundar också, men jag föredrar nog att börja från början. 😃

Men det är ju en högst personlig fråga och du måste fundera ordentligt på vad som passar bäst in i din familj och din situation. Kanske är det bättre med en redan lugn och uppfostrad hund? En problemhund som du vill arbeta med? En valp som kräver enormt med uppfostran den första tiden?