Hej!

Jag har ingen sheltie men dina frågor går nog att svara på ändå. Sheltien är ofta vare sig soffpotatis eller en krävande arbetarhund, utan något däremellan. Den är i grunden en arbetande hund men i dagsläget är den främst en bra TRÄNINGSHUND/TÄVLINGSHUND (för de som är aktiva inom hundsport) men även en bra AKTIV SÄLLSKAPSHUND om man ser till att aktivera/berika/socialisera den ordentligt. Med det menar jag att man behöver inte precis ha ambitionen att tävla i agility för att den ska vara lämplig, så länge man låter den få använda huvudet (det är väldigt smarta hundar!) och springa av sig ordentligt någon gång per dag. Underaktiverade shelties kan bli väldigt energiska, uppstressade och skälliga, och då rasen redan ses som skällig är det kanske inte det roligaste.

Shelties är generellt matglada men då de är rätt små (i alla fall de som är rastypiska, det finns en hel del storleksvariationer) så äter de ju inte så mycket ändå.

För övrigt: små, alerta, duktiga i lydnad och väldigt duktiga i agility small och medium, mycket intelligenta, ok på bruks, duktiga på rallylydnad, kan skälla mycket när de är uppe i varv. Kan vara lite enmanshundar och ska enligt rasstanddarden vara reserverade mot follk men EJ rädda eller nervösa. Tyvärr sker det allt för mycket exteriöravel som gör att sheltiens mentalitet inte alltid är den bästa, så att de är just nervösa och lättstressade, skotträdda.. Så det gäller att välja uppfödare noga.

#1 Jag kunde inte sagt det bättre själv!

Jag har en otroligt lättstressad och osäker sheltiehane, men om man bortser från det är han världens bästa träningskompis och bästa vän.

Vi tränar rallylydnad, tävlingslydnad, freestyle och spår på olika nivåer. Tror att han hade varit grym i agility också, men som sagt, stressen är inte rolig och den har han haft med sig redan från start. om du är mer intresserad kan du följa oss på bloggen http://valldes.weebly.com/

Jag äger en sheltie, model större. Helt underbar ras som är aktiv och gillar att jobba och röra på sig. Älskar att vara med och tackar inte nej till ett jobb/ en uppgift.
Men om man missar att jobba med dem kan de hända att de väljer att aktivera sig själva, med varierat resultat för de tvåbenta. Vissa kan som sagt bli stressade och skälliga av understimuli.

Min är en trygg och stabil hund som gillar att vara med. Han hjälper gärna till att bära eller hämta saker vilket blir två flugor i en smäll. Hjärngympa samtidigt som han hjälper till. Annars tränar jag agility och drag. Sen blir det vardagslydnad, tricks och "assistans" samt en del godissök i olika miljöer/ terräng.

Socialisering, miljöträning etc anser jag är viktigt med en sheltie. Sen gäller det att välja rätt individ för just dig då shelties varierar som individer även om rasen är aktiv och alert. Ej att förglömma att kolla upp olika uppfödare och inte välja första bästa med en söt valp.

Sen är det klart att en sheltie kan ta det lugnt också och ligga med i soffan. De lär sig och anpassar sig, men det måste också få röra på sig. De är inte enbart till som "accessoar"…

Hej!

Sheltien är en bra familjehund. Den är från början en "gårdshund" som användes till olika saker, bl a att valla får. Idag håller den kanske koll på olika familjemedlemmar, vill att gruppen ska vara samlad.

Sheltien mår bra av att få minst en ordentlig promenad varje dag då den kan springa lös. Dessutom behöver den naturligtvis rastas ett par gånger.

Sheltien är lättlärd och passar för många olika aktiviteter. Man kan prova på olika saker och se vad som passar. Min Wilma, 6 månader, har testat spår och sök, och gillar spårning särskilt mycket. Agility måste man vara 1 år för att träna (enl vad man sa på brukshundsklubben). Jag håller med tidigare inlägg om att man bör aktivera den mentalt (man kan gömma godis som den letar fram etc.)

Det är också viktigt att sheltien socialiseras som valp, och att den får tillfälle att träffa andra hundar.

En sheltie behöver inte mycket foder, ca 2 - 2,5 dl per dag. Så det kostar inte mycket.

Jag håller med er ovan allihop! Jättekul att TS funderar på Sheltie. Hoppas att det blir en!

Har bara ett litet tillägg ang att de kan vara "nervösa, lättstressade och skotträdda". Dessa saker, är för mig, när det blivit en överdrift i egenskaper som ändock tillhör många vallhundsraser, såsom reservation, pigga alerta, samarbetsvilliga och signalkänsliga. I mina ögon är det inte selektivt exteriöraveln som frambringar överdrifter på det sättet utan även uppfödare eller hanhundsägare som t.ex uppfattar det som att hunden de har har mycket motor och ser vissa överdrifter som positivt (pratar generellt) ur det perspektiv de använder sin hund. Sen att hunden inte skulle fungera i händerna på alla ägare kanske man inte riktigt ser i det läget. Jag upplever de allra flesta framgångsrika utställningshundarna som balanserade mentalt (självklart finns det undantag) då nervösa och stressade hundar inte premieras i utställningsringen (men som sagt, det finns undantag). Alla ni som haft hund på större utställning, och speciellt inomhus, vet att det inte är en helt lätt miljö för hundarna och är det en nervös och lättstressad hund, och kanske dessutom ljudkänslig, så skiner det absolut igenom i bedömningen. Så nån större framgång blir det inte då, enligt min erfarenhet.

Ville egentligen bara säga att jag själv skulle vara minst lika vaksam på överdrifter oavsett vilken kennel jag köper av.:) Och då är det ju som ni skriver ovan, det bästa att försöka träffa föräldrar, avkommor osv.

/emma93

tack för alla svar. Tycker att det låter som en rätt bra ras för mig. Kanske att den är något för aktiv, jag är perjodvis aktiv och ute i mark och perjodvis sitter jag inen väldigt mycket och pysslar.

Men det käns ändå som rätt ras. sambon är intreserad av bruks och vanlig lydnad och jag ahr samam inträse sat svampsök agillity freestyle och annat. MEn aktiviteterna komerm nog inte var något vi tävlar i utan något man gör som aktivitet på hälgen för att hunden och en själv ska komma ut i markerna.

Jag vill igentligne ha schäfer, men vet att det är lite för mycket för oss, men vi vill endå ha en interligent hund som trevligt sällskap om vi ska ha hund.

NU är vi inte helt överns här hemma jag vill ha hund men vet att de inte riktigt funkar justnu. sambon tycker att det blir för dyrt och för mycket jobb.

Jag tänker plugga vidare och bli djurskötare tränare elelr veterinär ja något som ger mig möjlighet att träfaf djur varje dag. Så hur jag en gör komemr djuren att finnas hoss mig hela tiden. Det är mitt kall.