Min förra hund (sheltie) kastrerade jag när han var 7 år pga sjukdom.

Han blev annorlunda,blicken var inte densamma glimten i ögat försvann liksom.Han blev fruktansvärt matglad,tiggde tom av helt främmande människor.

Pälsen blev helt kass.pälsen blev enormt stor,nu hade han stor päls innan.pälsen blev blötare,när det regnade.

Ja det var allt som jag komihåg just nu.

Kan bara utgå ifrån en 4-årig hund av annan ras som vi har på kontoret (som jag förvisso inte hade träffat så mycket innan han blev kastrerad), som numera ligger och sover större delen av dagarna (bortsett från några korta bus-ruscher), och känns allmänt rätt trött och "slö". Glimten i ögat finns fortfarande där under busperioderna, men både jag och en kollega tycker att han har förlorat ganska mycket av sin energi.

Tack för era svar.

Det är ju inte kul om glimten och/eller energin försvinner.

Det gäller att ställa för och nackdelar mot varandra innan beslut om kastrering.

Någon mer som vill berätta om tiden efter kastrering?

Hej

Jag hade en Schelti med namn Skip som tyvärr fick en stroke i december förra året. Han blev 15 år.

Hans prostata växte när han var 8 år och veterinären rådde mig att då kastrera honom.

det som jag tyckte var kanske att han blev madgladare men glimten i ögat fanns där hela hans liv.

Jag tror även att en hund som är kastrerad skyddar sig mot andra sjukdomar typ prostatacancer m.m.

Men jag såg då inga negativa saker med hans kastrering. Och inte heller försvann hans energi.

Jag tror sånt kan variera från individ till individ.

Alla hundar är ju som sagt var olika.

Nu har jag lilla Ziggy som är 3 1/5 månad c:a få se vad det blir med honom

hans kulor hr ju inte synts till ännu. Och om ett år så får vi se hur det ser ut. Men även där om det skulle visa sig att dom inte faller på plats, då överväger jag kastrering för det kan hända sjukdomar med sådant också.

Lycka till

Min dalmatinerhane är ju kastrerad, dock med chipp än så länge men planen är att göra det "på riktigt" när chippets verkan har gått ur.

Vad har jag märkt på honom är:

mycket lugnare i hundmöten - triggar inte i gång lika snabbt, betydligt mer lätt jobbad!

Betydligt mycket mer hungrig - har gått från att strunta i att äta flera dagar i rad till att i princip själa ur handen! MEN trotts bättre aptit så har han gått ner i vikt! Jag började dra ner maten i början för jag tänkte att han inte skulle bli tjock - fick snabbt öka på igen!

Han har fortfarande glimten i ögat och är lika aktiv som vanligt!

Kort sagt jag har kvar det bästa med min kille och det sämsta har blivit betydligt mindre!

Är super nöjd!

Min hund hade problem med stress och osäkerhet - det har inte förändrats efter kastreringen varken till det bättre eller sämre (lite bättre är det ju såklart p.g.a. mycket träning). Nu är han "normalviktig" utan att jag ändrat något. Han skvätter & luktar fortfarande mycket på promenader men har aldrig varit speciellt intresserad av tikar. Han är väl egentligen helt oförändrad mentalt vill jag påstå.

Det är ju väldigt individuellet hur hundarna reagerar. Min tik blev tröttare, fulare (tappar lättare muskler + pälsen blev enorm och hon fäller 1000 gånger mer), fetare (går upp i vikt bara av att tänka på mat..) efter kastreringen.

Tycker egentligen inte att man ska kastrera i onödan, men omgivning + veterinär "övertalade" mig när det gällde hanhunden, och det kan jag ångra idag. Tiken fick akut livmoderinflammation så där fanns liksom inget att välja på och dessutom är det skönt att slippa löp… men nu gällde inte din fråga tikar ser jag, sorry